Den 17 juni 2020 hade jag suttit i första vagnen och hoppade av till anblicken av ett bortilande lokomotiv. Nåja, det ilade kanske inte, men det hade lämnat vagnarna bakom sig och rullade mot stoppbocken.
Där stod en växlare (en titel jag ger honom enkom för att det beskriver hans sysselsättning) och lade om växeln mot spåret intill.
Rc6 nr 1408 hade varit vackrare i orange, men svart anses väl trendigt och modernt.
Det rullade i väg bortåt, förbi tågsättets alla fyra vagnar. Under tiden kunde jag studera Krösatågs X14 nr 3108 som väntade på att gå mot Emmaboda. Eller varför inte det grönmålade Öresundståget? Många persontågskoncept har sin ena ändpunkt i Kalmar, hela fyra stycken faktiskt.
I andra änden av stationsområdet representerades det fjärde sådana tågsystemet av en Bombardier Itino, Y31 nr 1426, som under smeknamnet Kustpilen trafikerar Stångådalsbanan till Linköping.
Viktigast är ändå där, i nästa bilds vänstra del, att SJ:s Rc-lok i en minut stod och blockerade all inkommande trafik. Nu hade det rundat sina vagnar och återvände för att kopplas till i andra änden.
Jag låter nästa bild bli den sista. Det känns ganska onödigt att visa loket ännu närmare, och ännu närmare … för vad ska man se på det för?
När rundgången var fullbordad och hela tågsättet stod där det stod, skulle resultatet av SJ:s dagliga verksamhet i Kalmar inte förändras förrän sex timmar senare. Ända till dess fick väl personalen ledigt, antar jag. I alla fall fick tåget det, medan jag vandrade ut på stan.
Resan till Kalmar den 17 juni 2020 beskrivs i fyra inlägg:
- Kust till kust (Borås–Kalmar)
- Rundgång i Kalmar (på Kalmar C)
- Stadsvandring (i Kalmar stad)
- Sista skarvspårståget (Kalmar–Borås)
Kommentera