I dag är det den 16 juni 2023 och det är på dagen 20 år sedan kollisionen i Hok. Om jag inte har glömt någon händelse, är det senaste gången som den ”klassiska tågolyckan” inträffade i Sverige.
Det har skett värre olyckor sedan dess, det ska erkännas. Två lokförare (varav en körde tåget) dog i Nosaby 2004 när en puckad lastbilschaufför hade ställt sitt fordon på spåret. En passagerare dog i Kimstad 2010 när ett arbetsfordon stod för nära spåret och rev upp sidan på ett par vagnar. Dessutom har förstås många gångtrafikanter dött och skadats när de har befunnit sig på spåret (oftast men inte alltid rör det sig om självmord). Alldeles för många bilister har också dött och skadats när de kört ut framför tåg.
Likaså har det skett några kollisioner efter Hok. Det har emellertid varit till exempel under växling på ett stationsområde då fordon kommit för nära varandra. Urspårningar kan också ske, exempelvis vid fel på rälsen eller en flock kvigor på spåret.
”Den klassiska tågolyckan” kallade jag händelsen i Hok. Uttrycket är inte mitt, utan jag har lånat det från någon annan, ganska officiell källa. Det handlar alltså om att två tåg befinner sig på samma spår och kolliderar front mot front.
Nässjö–Vaggeryd är en bana av enklaste slag. Den är enkelspårig och inte elektrifierad, så trafiken består endast av dieselfordon. Dessutom finns ingen fjärrbevakning, utan banan trafikeras enligt det som kallas ”system M” och för 20 år sedan hette ”tåganmälan”. Förenklat kan man säga att det sitter en gubbe i Nässjö och en i Vaggeryd. De utväxlar information enligt ett sinnrikt system som gör att enda möjligheten till olycka är att båda tågklarerarna gör samma fel samtidigt. Dessutom har lokförarna på förhand information om var tågmöten kan förväntas. Det ska alltså inte ske några missöden.
Den 16 juni 2003 var en dag med två nyheter på linjen Nässjö–Vaggeryd. För det första hade en särskild sommartidtabell införts, vilket var en delorsak till olyckan. För det andra hade man precis fått de nya Itinotågen (Y31 och Y32), vilket möjligen räddade livet på det ena tågets lokförare.
Jag har ingen bra bild av olyckståget, men här är en annan Y31 några mil från olycksplatsen.
I korthet hände följande: ett resandetåg 8541 var på väg från Nässjö till Vaggeryd. Planen var att när detta kom in till Vaggeryd, skulle ett godståg gå i motsatt riktning (alltså från Vaggeryd till Nässjö). Föraren av godståget var emellertid klar för avgång i förtid och anhöll om tillstånd att gå till Nässjö tidigare än planerat. Detta var alltså omöjligt. Eftersom godståget formellt inte var ett tåg utan en så kallad vagnuttagning (nutida begrepp är spärrfärd), skulle föraren av detta tågsätt inte göra någon möteskontroll. Han varken visste eller förväntades veta att ett annat tåg måste komma in till Vaggeryd innan han kunde avgå.
Tågklareraren i Vaggeryd hade just börjat sitt pass. Han hade kommit till jobbet en stund tidigare än planerat och hans företrädare lämnade över på några minuter (i schemat hade de en halvtimmes överlämnande avsatt) för att komma snabbt hem. Eventuellt var den avlämnande tågklareraren sömnig efter att inte ha legat över i Vaggeryd utan åkt fram och tillbaka under natten med maximalt 4 timmars sömn. Vad som sades i överlämningen har inte kunnat klargöras. Däremot var det uppenbart att den nye tågklareraren trodde att anteckningen om det ankommande tåg 8541 var felaktig. ”Inte ska det komma något tåg nu; här måste min företrädare ha skrivit fel” tänkte han. Naturligtvis måste han ringa till Nässjö först, innan han lämnade grönt för det avgående godståget, men det var bara en formsak. Trodde han …
Det är så lätt att ställa tågväg (förbereda signalerna på att bli gröna), säga till godstågets förare att ”vänta lite bara …”, ringa till Nässjö för säkerhets skull – och tro att man gjort allt rätt. Men den här tågklareraren hade av misstag (han visste inte själv hur) inte bara förberett signalerna utan ändrat dem till grönt så att lokföraren glatt rullade ut på en bana som han trodde var avspärrad för annan trafik.
Då – men inte förr – insåg tågklareraren att det visst var ett tåg på ingång från det hållet och att anteckningen i TAM-boken inte alls var felaktig. Då var det emellertid så dags.
Hade nu detta varit en elektrifierad bana, hade han kunnat stänga av strömmen för tågen. Det kunde han inte. Hade han haft rätt telefonnummer till lokförarna, hade han kunnat ringa till dem. Telefonnummer hade han, men inte rätt nummer.
Några minuter senare stannade resandetåg 8541 i Hok. Där hade tågen bara behovsuppehåll, så oftast körde de förbi utan att stanna, men denna dag stod en väntande passagerare på plattformen. I förarhytten fanns lokföraren samt en representant från tågets tillverkare Bombardier som skulle vara med för att se att denna splitternya motorvagn fungerade som den skulle.
Samtidigt som resenären just stigit på, råkade tågleverantörens representant titta upp. Det var tur för honom, för han fick se ett godståg komma mot honom i full karriär. Han ropade till, slet upp lokföraren ur förarsätet och kastade sig ut ur hytten. I samma ögonblick kolliderade de två tågen.
Passagerartåget trycktes 35 meter bakåt. Av sammanlagt 27 personer ombord (23 resenärer, 2 tågvärdar, 1 lokförare, 1 tekniker från Bombardier), skadades 16. Så gjorde även Y31 nr 1403, lokomotivet T44 nr 350 med 7 godsvagnar, samt spåret när 3 vagnar spårade ur. Om dessa talade man mindre, eftersom människorna var det centrala.
Kollisionen inträffade 11:34. Brandstationen i Vaggeryd larmades av en privatperson 11:35 och ryckte ut 11:38 samt fick snart hjälp från Norrahammar, Skillingaryd och Jönköping. Ambulans anlände 11:47, larmade genast ut 7 ambulanser till och snart var sammanlagt 16 ambulanser utryckta. Alla 27 ombordvarande togs till någon form av sjukvårdsinrättning: 5 till länssjukhuset Ryhov, 8 till Värnamo sjukhus, 7 till Höglandssjukhuset i Eksjö, 2 till Ljungby lasarett, samt 2 till en vårdcentral i Värnamo, 2 till en i Vaggeryd, och 1 till företagshälsovården i Nässjö.
Det var sannerligen en olycka som gjorde intryck på akutverksamheten i västra Småland. Inte bara på dem, förstås. Jönköpings länstrafiks VD satt på möte i Skövde, blev blek om nosen när han fick höra om olyckan och kastade sig i väg. Den stackars tågklareraren i Vaggeryd togs ur tjänst och fick ersättas av en mer samlad vikarie (som även han var ganska förtvivlad). Jag antar – utan att veta säkert – att också tågklareraren i Nässjö togs ur tjänst som någon sorts rutinåtgärd. Trafiken avbröts och det tog åtminstone några dagar innan tåg på nytt kunde passera Hok.
Trots att händelsen var en följd av en serie olyckliga omständigheter, skulle det visa sig att man på vissa punkter hade tur i oturen. Viktigast var kanske att tåg 8541 faktiskt stannade i Hok. Om inte det hade skett, hade båda tågen haft full fart vid olyckan och kollisionen hade blivit mycket kraftigare med sannolikt betydligt värre skador. Att Bombardiers representant fanns i hytten var också en lycklig slump, eftersom det var han som ryckte undan sitt tågs lokförare från det framrusande godstågsloket. Slutligen var det tur att vädret var så bra: i växlande molnighet och 20 grader kunde vårdpersonal behandla olycksoffren utomhus.
Bombardier trodde inte att motorvagnen skulle kunna repareras, men efter många och långa turer – tekniska såväl som juridiska – blev vagnen reparerad. 2016 överläts den till Västtrafik som använder den i trafiken på Kinnekullebanan.
Jag har tyvärr ingen bra bild av just Y31 nr 1403, men en helt osannolik slump gjorde att jag så sent som i eftermiddags såg den på Lidköpings station och hade jag bara tagit upp kameran …
Den här händelsen glöms förstås inte av dem som var med. Inte heller glöms den av mig som missade den när den inträffade, men långt senare kom att läsa Haverikommissionens slutrapport. Denna var fascinerande och lärde mig inte bara saker om trafikledning, utan också om den mänskliga naturen.
Skriv ett manus till en långfilm om detta, den som önskar. Använd i så fall Haverikommissionens rapport, för den är spännande som en kriminalnovell.
Jag tror att detta är en bild av hållplatsen i Hok, i så fall den enda jag har. Banan Nässjö–Vaggeryd har jag ännu inte närstuderat, men det står på listan över resor jag vill göra.
*
Källor:
- Haverikommissionens slutrapport: https://www.havkom.se/assets/reports/Swedish/rj2004_02.pdf
- Ingemar Lundin och Magnus Lindman: Järnvägsminnen 18. Krösatåget. Den småländska tågrevolutionen. Del 2; Stockholm: Trafiknostalgiska förlaget 2021 [den aktuella texten är skriven av Ingemar Lundin och Roman Willenfelt]
- En diskussionstråd i den förr-förr-förra versionen av Svenska järnvägsklubbens forum Postvagnen. (Jag återfinner inte tråden just nu, men skulle den dyka upp, kan jag möjligen lägga in en länk här.)
Kommentera