Detta är fjärde och sista texten om min resa på Skara–Lundsbrunns Järnvägar den 20 juli 2024.

De flesta som åker tåg (eller spårvagn eller tunnelbana, för den delen) i Sverige, gör det på normalspår, alltså spårvidd 1435 mm.  Den näst vanligaste varianten är ”det svenska smalspåret”, tre svenska fot, 891 mm.  Några tusen som pendlar med Roslagsbanan i nordöstra Stockholm, reser på den spårvidden dagligen.  Själv gjorde jag det denna dag mellan Skara och Lundsbrunn.

Den tredje vanligaste spårvidden i Sverige, är 600 mm.  Resenären mellan Skara och Lundsbrunn passerar Skogsmarks hållplats, där tåget alltid gör ett kort uppehåll.  Passagerarna ska nämligen ges tillfälle att beundra Skogsmark–PutteNutte Järnväg, belägen öster om SkLJ, som är just en sådan järnväg med spårvidden 600 mm.

 

Här ett foto mot ”stationshus” och huvudbangård:

 

Denna järnväg med 488 m spår har stegvis byggts ut sedan 2001.  Det är ett imponerande bygge: en helt privat industrijärnväg som huvudsakligen byggts för skojs skull.  Spåren är mestadels så kallade decauville-spår, i sektioner om 5 m som två personer lätt kan bära fram till banvallen och lägga på plats.  Detta var en succé på sent 1800-tal och förekommer alltså fortfarande.

 

(Södra delen av banan, med hållplatsen Mullevadshög.)

 

Trädgårdsjärnvägar finns det många av.  Kanske är de av typen LGB med spårvidd 45 mm (smalspår i skala 1:24).  Likaså finns det en del ”live steam-banor”, ofta med en spårvidd av 184 mm (skala 1:8), där man kan sitta och åka med i (d.v.s. på) tågen.  BMÅS i Borås är ett exempel.

Men detta!  Att bygga en hobbyjärnväg i skala 1:1 – det är ovanligt. 

De två ingenjörerna har byggt en till synes professionell plankorsning över grusvägen.  Det är nästan så att man skulle tycka att trefotabanans kryssmärken borde vara av typen ”järnvägskorsning, flera spår”.

 

Enligt konduktören på mitt tåg 208, är lokomotiven riktiga sådana, inköpta i Polen.

Här är Rödesands hållplats och en lokal plankorsning:

 

Att spåret är långt, kan man se av denna bild, tagen mot nordöst.

 

På grund av dödsfall i familjen, tar SPNJ inte längre emot besök av oss vanliga dödliga, utan bara av industribanebranschen.  Men jag antar att envar kan ta en cykeltur förbi och beundra bygget på avstånd.  Eller också kan man göra som jag: åka förbi med Skara–Lundsbrunns Järnvägar och beundra SPNJ under någon minut eller två.

*

Innan jag slutar, ska jag bara visa en bild till.  Det är en dålig bild som jag tog i farten, när jag överraskad kom att se en annan miniatyranläggning.  Denna låg någon kilometer, eller kanske bara några hundra meter, norr om SPNJ, på västra sidan av spåret.  Där har någon roat sig med att bygga modeller av en kyrka och några andra byggnader.  Ja, förmodligen är det någon av kyrkorna i trakten och sannolikt den egna gården.

 

Detta är inte unikt på samma sätt, men visst är det roligt för oss som råkar passera förbi – och säkert även för modellbyggaren själv.

 


 

Om min utflykt till och med Skara–Lundsbrunns Järnvägar den 20 juli 2024 berättas i fyra texter:

  1. Nordgående tåg från Skara
  2. Lundsbrunn och söderut
  3. Skara–Lundsbrunn – rullande materiel
  4. Miniatyrer mellan Skara och Lundsbrunn – Skogsmarks PutteNutte Järnväg

 

600 mm, SPNJ, Skara–Lundsbrunn, Skogsmark–PutteNutte Järnväg, decauville, industribanor, industrispår, kryssmärken, modelljärnväg, plankorsningar, trädgårdsjärnväg,