För första gången i mitt liv steg jag av ett tåg i Rävlanda. Från Sandared hade det gått i rasande fart och något av förseningen hade tagits igen.
Skälet att jag hamnade här, var det banarbete jag nämnde senast. Mina resor mellan Borås och Lerum brukar jag alltid arrangera så att jag tar tåg via Göteborg. Nu gick inte det, eftersom jag inte ville åka ersättningsbuss till Partille. Dels är bussar tråkiga, dels är de så trånga att jag nästa helt har hållit mig undan bussar i virusets tid.
Jag hade kunnat ta tåget via Herrljunga i stället, med två byten. Vädret och sommarlovet gjorde att jag i stället bestämde mig för att stiga av i Hindås och cykla till Lerum. Men … vackert väder och sommarlov var det ju, varför jag inte alls steg av i Hindås utan redan i Rävlanda och fick en mils extra cykling på köpet.
Adjö, adjö, X14 nr 3212. (I form av tåg nr 7350.)
Jag hade redan från början haft gott om tid och marginalen beskars inte mycket av en mindre försening. Alltså fotograferade jag stationshuset ur nästan alla vinklar. Åtminstone de vinklar som inte doldes av en olyckligt parkerad lastbil.
Jag såg en charmig gammal lastkaj och den fick också hamna på bild. Den var inte lika imponerande som den i Tumleberg häromsistens, men den gav så att säga lite mervärde till miljön.
Det var nu det blev rörigt. Jag hade en karta med mig, en karta utgiven av Lantmäteriet och därmed av god kvalitet. Däremot var den tryckt 2005 och möjligen var det det som ställde till det.
Kartan visade en lämplig cykelväg ut från Rävlanda. Den tog mig förbi Björketorps kyrka:
Notera gärna att Björketorps kyrka inte alls ligger i Björketorp utan i Rävlanda. Förklaringen har jag inte ens kontrollerat, för jag utgår från att det är som följer. När järnvägen mellan Göteborg och Borås byggdes, skulle en station byggas i Björketorps socken, där det säkert fanns en kyrkby strax intill banan. Stationen kunde emellertid inte kallas Björketorp, eftersom det namnet var upptaget av en station på Varberg–Borås järnväg. Då fick det bli Rävlanda i stället, efter någon gård i trakten.
Så måste det vara, säger jag alltså utan att ha konsulterat några källor.
Klick. Klick. Två bilder tog jag av kyrkan. Sedan plockade jag fram kartan igen och insåg att jag inte alls borde ha cyklat fram till kyrkan.
– Tillbaka och så till vänster, memorerade jag. Aha, det är ju bra, för här går vägen parallellt med spåren.
Men så kom jag till en fabrik och en bakgård som förbjöd genomfart. Det blev till att cykla runt … en kilometer och två.
– Äh, jag borde ha tagit stora vägen i stället, suckade jag. Och nu är jag på andra sidan samma fabrik, med samma förbudsskylt från det hållet.
Mot en skruttig grusväg visade en påbudsskylt cykelväg. Jag testade … och så stod jag på en smal bro över järnvägen.
– Äntligen! Nu hittar jag. Nu kör jag mot Hindås! bestämde jag och efter en hel kvart i Rävlanda svängde jag ut på huvudvägen.
Även där skulle jag bli besviken. Det återkommer jag till.
Kommentera