I mitt förra inlägg lovade jag att förklara varför jag började undersöka forna järnvägsplaner för Orust. Det var så här...
När jag åker till Orust, vilket jag gör några gånger om året, kommer jag nästan alltid till Varekil för att byta buss. Det skulle inte ha så mycket med Sveriges järnvägar att göra, om det inte vore för att jag har en ibland väl långtgående associationsförmåga.
För när jag studerar järnvägskartor eller till och med är ute och reser med tåg, hamnar jag då och då i diverse järnvägsknutar. På ställen som Nässjö, Borås, Alvesta, Borlänge och Värnamo korsar minst två banor varandra och många av dem som stiger av på orten gör det bara för att byta tåg. De nämnda orterna har det gemensamt att någon aspekt hos järnvägarna gör att en av dem är en uttalad huvudbana – den kan vara dubbelspårig, elektrifierad eller bara mer trafikerad – medan övriga järnvägar är sekundära.
Och samma funktion som Nässjö har för Småland har Varekil för Orust.
Varekil är ett litet samhälle men med en betydande bussterminal. Den av busslinjerna på sträckan Stenungsund–Uddevalla som passerar här kallas Orust Express och körs med moderna fordon. (Kanske ska de inte kallas långfärdsbussar, men de är gott och väl "medeldistansbussar".) Här finns gardiner och luftkonditionering, bagageutrymmen och bekväma säten. Detta är bussar som ska passa även längre resor.
Ett av de viktigaste uppehållen på sträckan Stenungsund–Uddevalla är alltså Varekil. När Orust Express två bussar möts här, står också de smärre linjerna och väntar. 371 västerut till Tuvesvik och österut till Svanesund, 373 till Lyresten och kanske 372 till Mollösund.
Detta är enklare fordon: bussar som är heta om sommaren och kalla om vintern, med motorer som brummar och stör, med säten som bara har den mest grundläggande funktionen att de faktiskt går att sitta på.
När jag stiger ombord på den trots allt rätt charmiga buss 371 tänker jag därför ofta på hur det skulle vara att rulla in med X 2000 i Nässjö och byta till en Y31 mot Vaggeryd eller Vetlanda. Skillnaderna är förstås stora men det är åtminstone ett parallellfall.
Att jag sedan tycker att också en Y31:a är ett under av bekvämlighet också om den jämförs med expressbussarna tvärs över Orust, är förstås en självklarhet. Även den enklaste motorvagn ger nämligen bättre plats för knäna än den lyxigaste expressbussen...
Kommentera