De senaste åren har vårarna längre helger påverkat trafiken här i Västsverige. Olika slags banarbeten har givit oss spännande omledningar med vanliga tåg på ovanliga banor. Eller tvärtom, beroende på vems perspektiv man utgår från.
Som jag skrev senast blev det inga tåg på Kristi Himmelsfärdsdag 2019, så jag kände mig tvungen att dagen därpå göra en utflykt för mig själv till Borås västra delar. Särskilt upphetsande blev det väl inte, men det var skönt att komma ut i solen en stund. Ja, det allra bästa var nog att stilla kontemplerande sitta och vänta på en klippa i stadens utkant.
Jag hade varit på samma plats två år tidigare. Då hade jag haft en strålande utsikt och jag letade efter samma fotovinkel nu. Det lyckades jag inte med och skälet var nog helt enkelt att växtligheten brett ut sig. Träd och buskar har vuxit till sig under de två somrarna sedan dess, varför det bara fick bli ungefär samma fotoplats. Resultatet blev lite sämre vinklar, men det får änna kvitta.
Jag räknade med att se två tåg på väg västerut längs Kust-till-kustbanan. Därför blev jag tagen på s.m.s. sängen av att det bullrade bakom ryggen på mig och ett överraskande Västtåg susade förbi.
(X12 3215 som tåg 7357 Göteborg–Borås)
En god stund senare kom ett tämligen normalt godståg. Jag var beredd på att det skulle vara svårare att höra det långt i förväg, eftersom jag hade en grå motorväg hundra meter bakom mig, men likväl häpnade jag så smått över att inte alls kunna urskilja det med öronen innan jag såg det med ögonen. Bland annat därför fick det en kontaktledningsstolpe mellan sina egna ögon. :)
(Rd-2 nr 1089 leder godståg 9456 Älmhult–Göteborg Kville.)
Därefter kunde jag alltså sitta och njuta av försommarvärmen en halvtimme eller så. Nu väntade jag på det extraordinära tåget. Detta år var det inte bara västsvenska banor som påverkades utan såväl Götaland som Svealand och jag skulle tro indirekt också Norrland fick uppleva hur tågen fick omledas. Hela Hallsberg var nämligen avstängt. Skälet var, vill jag minnas, förberedande arbeten inför inkopplandet av det nya dubbelspåret från Mjölby. Tågen mellan Göteborg och Stockholm fick ta alla möjliga omvägar. Ja, somliga tåg gick rentav via Eldsberga–Markaryd–Hässleholm. På KtK mellan Göteborg och Alvesta kom, tror jag, två tåg i vardera riktningen. Ett av dessa fick omledningsnumret 90332 och ses alltså snirkla sig fram här:
Ungefär i detta läge fick jag en upprörd (?) signal rakt i ansiktet. Undrade lokföraren vad jag var för en filur? Varför satt det en färgglad mänska på en sten mitt bland buskarna? Det var ett lite för långt tut för att jag vågar hoppas att det bara var en vänskaplig hälsning.
Som jag tycker satt jag tillräckligt långt från spåret för att inkräkta på några säkerhetsavstånd, men jag kan förstå att det såg oroligare ut under de sekunder jag befann mig rakt framför tåget i dess just då aktuella färdriktning …!
Jag hajade i alla fall till, kameran tappade fokus och i nästa stund hade eftermiddagens västgående X 2000 passerat in under viadukten.
Då kunde jag lägga undan kameran för gott och cykla hemåt. Ett besök på en menlös stadsmarknad hann jag visserligen med på vägen, men det är lika meningslöst för den här bloggen som det var för mig …
Kommentera