Svenska banor

Först en liten bakgrund till dagens inlägg.

I tisdags kväll gjorde jag en utflykt till Göteborg och åt middag med mor och systrar.  Eftersom restaurangen låg alldeles vid en spårvagnshållplats var färdmedlet givet.  Några timmar senare skulle jag hem till Borås igen och återvände till hållplats Brunnsgatan.

Där möttes jag av denna skylt:

Det var en ganska entydig skylt, varför jag gick ned den korta vägen till Övre Husargatan, ställde mig vid den tillfälliga hållplatsskylten och väntade.  Och väntade...  Bussar körde förbi ute på gatan men ingen av dem tog den separata buss- och taxifilen där jag stod och det var inget konstigt, eftersom det var ersättningsbussen för linje 2 jag ville ta.

Till sist kom buss nr 2 – ute i huvudgatan och körde hållplats förbi.  Suck.  Jag borde nu ha blivit arg som ett ilsket bi, för jag visste att jag härmed skulle missa 22.30-bussen till Borås och det skulle dröja en timme till nästa buss, men i stället för att sura började jag promenera. 

Så pass bekant är jag med Göteborg att jag vet åt vilket håll centrum ligger så även om jag inte kände till stadsdelen där jag var, kunde jag välja rätt vädestreck.  En rask promenad förde mig till Vasaplatsen, där jag för rätt många år sedan hade hängt under några kvällar och därför var lite mer haj på geografin.  Vidare vandrade jag mot Avenyn, tittade på klockan och insåg att om jag hade tur, skulle jag trots allt hinna med halv elva-bussen till Borås.

Tur hade jag, för samtidigt som jag kom till hållplats Valand, kom en spårvagn på linje 4 mot Mölndal.

Därmed kom jag snabbt till den stora buss- och spårvägsknutpunkten Korsvägen, där jag med ett par minuters marginal hann med min buss hem.  Tacka spårvagnen för det, för lokalbussar kunde jag alltså inte lita på...

Nu till saken och rubriken.

"Spårvagnar och tåg saknar flexibilitet!" utropar folk aningslöst.  "Bussar är mycket bättre, för de kan anpassa sig och köra andra vägar om det behövs."  Det är bara en halv sanning.  I mitt fall var bussens stora brist att föraren av okunskap körde fel väg (eller av lättja struntade i den lilla omvägen?).  Det händer naturligtvis aldrig med en spårvagn.  Om man väntar vid spårvagnshållplatsen, är risken noll procent att vagnen uteblir eller blir försenad för att föraren kör fel.  Det händer sällan att bussföraren kör fel, men jag höll för några år sedan på att missa min mammas 60-årsfest av det skälet.

"Dessutom," säger bussmaffian – ett lite halvofficiellt uttryck för människor och organisationer som är allergiska mot spårtrafik – "dessutom är busslinjer mycket bättre för de kan läggas om och anpassas efter förändrade trafikmönster!"  Det kan de, men är det verkligen en fördel?  Den som vill ha goda kommunikationer och bosätter sig vid en spårvagnslinje, behöver inte vara rädd att linjen ska läggas om.  Lagt spår ligger och man kan vara trygg i vetskapen om att det kommer att trafikeras även i fortsättningen. 

En personlig erfarenhet även på detta tema: När jag flyttade till Borås och skulle välja bland olika bostadsområden, beslutade jag mig efter att ha läst busstidtabellen.  Två veckor efter att jag flyttat in, gjorde man om busslinjerna och jag kunde inte längre resa till jobbet utan byte...

Även för den som startar ett företag och vill underlätta för anställd personal att komma till arbetsplatsen, gör klokt i att etablera sig intill spårvägen.  Ingen risk för obehagliga överraskningar där inte.  Och vill en kommun uppföra ett nytt bostadsområde på en bestämd plats, är säkraste sättet att låta spårväg eller tunnelbana gå just dit, så kommer folk och företag så att säga av sig själva.