Svenska banor

Då i september, när jag "hojade i ett huj längs FUJ", var ju inte Uddagården slutmålet.  Detta låg som så ofta i Segerstad dit jag den gången var på väg för att fira 102-årskalas.  (Tyvärr levde födelsedagsbarnet bara till 99, men födelsedagen är ju en god anledning att samla släkten även numera.)  Och om man cyklar från Uddagården till Segerstad, går den bästa vägen genom Valtorp.

Valtorp ligger vid Västra stambanan, 5 km söder om Stenstorp och 9 km norr om Falköping.  Från 1917 hade orten egen station och ända fram till 1960-talet stannade tåg vid "Valtorp hpl".  Dagens Valtorp, med 60-talet invånare, skulle däremot knappast få tågstopp ens om det hade legat vid en liten länsbana, än mindre nu vid landets viktigaste järnväg.  Det intressanta med Valtorp är i stället, som för så många andra gamla stationssamhällen, dess historia.

 

När jag kom cyklande söderifrån, parallellt med dagens riksväg 46, färdades jag på en grusväg som, faktiskt, är en tidigare järnväg.

Till Berga och Wrangelsholm fanns nämligen en liten industribana.  Den var, vill jag minnas, smalspårig och anslöt till stambanan något söder om Valtorps samhälle.  Jag är inte säker på detaljerna här, men kan det rentav ha varit så att den till och med byggdes om till normalspår?  (Jag får ta och kolla upp det vid tillfälle.)

Ärligt talat är jag nog inte helt säker på att järnvägen gick exakt på det som idag är grusväg enligt bilden ovan.  Något mer säker är jag beträffande nästa bild, tagen mellan golfbanan (Falköpings golfklubb) och Valtorps samhälle.

I Valtorps samhälle finns något som har sagts vara unikt för hela Sverige, men i själva verket finns det nog på fler ställen och är alltså bara mycket ovanligt: en viadukt över både en å och en landsväg (som några meter därifrån i sin tur har en bro över ån).

Eftersom detta är Västra stambanan, behövde jag inte vänta länge på tåg.  De rinner genom Valtorp nästan lika ofta som Slafsan (åarna i trakten har genomgående sådana namn – höjden av poesi, eller hur?).

Väster om samhället går en liten körväg ned till det som tidigare var bangården i Valtorp.

Idag är bangården öde och tom och det är nästan svårt att gissa att där har legat spår i långa rader.  Av någon anledning har däremot en vändskiva blivit kvarlämnad mitt i gräset...

...och då kan man ju förstås vara hur närgången man vill.

En stolpe som någon gång använts till någonting, är också något att se.

Medan jag stod där och åt medhavda pannkakor till lunch, kom först ett tomt virkeståg från Rush Rail...


...och sedan en Regina från Västtrafik.

Okej, Valtorp alltså haft hållplats, station och anslutande industrispår, samt har alltjämt en sällsam viadukt och en synnerligen spårsanerad bangård med vändskiva.  Sådant är förstås intressant på sätt och vis, men för min del tycker jag att det finns en betydligt mer spännande historia att berätta.  Det ska jag göra nu, även om det blir i kortformat.

När stambanorna byggdes på 1860-talet, var Skara en av de många städer som blev förbigångna.  Liksom nästan alla andra städer i samma situation, beslöt Skara genast att man behövde bygga en anslutande järnväg.  Den kunde inte gå raka vägen, eftersom en rad av berg effektivt låg i vägen, utan behövde göra en krök söder om Brunnhemsberget innan den på lämplig plats skulle ansluta till Västra stambanan.  Det första förslaget på en sådan anknytningspunkt var inget mindre än Valtorp...  I någon av de många böcker jag läst, har jag sett en karta som visar hur banan skulle löpa öster om Hornborgasjön, längs samma sträcka som kom att förverkligas som LSSJ, för att någonstans kring Broddetorp eller Äspås fortsätta söderut till Valtorp.

Spännande vyer vaknar.  Lilla Valtorp hade alltså kunnat bli en järnvägsknut av rang, ett samhälle av regional betydelse, där biskopar och handelsmän från Skara och Lidköping bytte tåg i början av sin resa ut i stora världen, där ett järnvägshotell uppfördes, där driftigt folk byggde butiker, där... ja, ni hör, det hade kunnat bli ett samhälle i klass med... tja, Stenstorp?

Nu blev det alltså inte så.  Valtorp blev inte Stenstorp, utan Stenstorp fick självt bli Stenstorp.  Skälet var framför allt att Hjo redan hade börjat bygga sin anslutningsbana och den skulle möta Västra stambanan vid Stenstorp.  Det var då mycket rimligare att låta Lidköpings och Skaras bana möta stambanan på samma ställe, särskilt som SJ hintade om att de bara tänkte stanna sina tåg på en av orterna...  I stället för Lidköping-Skara-Valtorps järnväg blev det således Lidköping-Skara-Stenstorp.