Den 19 juli 2021 var sista trafikdagen innan sträckan Herrljunga–Borås skulle stängas för spårbyte. Det var därmed även sista dagen då det gick att åka den sträckan på skarvspår. Jag hade planerat för att vara där och så blev det också. Ja, i själva verket satt jag på både sista nordgående tåg och sista sydgående tåg.
Detta blir en rapsodi av bilder och alla är inte kommenterade. Man får scrolla om man tycker att det blir för mycket …
Här står X14 nr 3240 som är det blivande tåget 3854 från Borås till Herrljunga (och vidare till Uddevalla):
Tåget studsade till när det passerade växeln vid Nordskogen – och där kommer det att dunka till även fortsättningsvis, för trafikplatsen kommer att vara kvar.
Det kommer däremot inte Frufällan att vara. En något historisk bild är detta därför:
Ankomst till Fristad …
Som synes inträffade här ett möte med tåg 3841. Det var det sista tågmötet på banan före avstängningen. Vad mer är: det var sista gången en tågklarerare gav avgångssignal med signalstav.
(Åtminstone enligt plan. Det kan ju ske något missöde som tvingar in en lokaltågklarerare i framtiden, men det känns inte troligt. Sannolikare är att man i så fall stänger banan tills felet är lagat, eller ställer in alla tågmöten.)
Adjö, adjö till X12 3217. Detta var det näst sista sydgående tåget och det tredje sista tåget sammantaget. Tågklareraren tog kontakt med Borås innan han stängde butiken. Den i järnvägskretsar inte helt obekante fotografen gick därifrån.
Det nordgående tåget kom till föga upphetsande Borgstena, där stationshuset är dolt bakom häckar och dess funktion är övertaget av en hållplatskur av modell 1A …
Vad som inte försvinner för att banan stängs av, är traktens lantbruk. Innan jag hann få upp kameran, såg jag någon köra hö på klassiskt sätt, med balvagn och lagom stora balar. Kanske är det den kommande vinterns mat för dessa kreatur?
Vid kilometer 105, som blivit en personlig favorit, rusade tågen förbi utan att någon fotograferade.
I Ljung stod stationshuset öde … Nej, någon hade öppnat ett fönster på andra våningen och tänkte nog inte på kvällens betydelse.
Grusplaner som ska vara upplagsplatser, finns det gott om. Här är en av de största.
Skymningen sänker sig över Västergötland och målar landskapet i andra färger.
Till Herrljunga kom tåget som det skulle. Genom fönstret till väntsalen, skymtade riktningsbytet för tåget innan det skulle fortsätta mot Uddevalla.
Jag tog en liten promenad innan jag återvände till plattformen. Där hade det nya tåget körts fram. Det skulle gå från Herrljunga till Borås, bara den sträckan, och skulle bli det allra sista tåget. Det utgjordes av X12 nr 3214 och skulle ha tågnummer 3851.
När jag mötte lokförare och tågvärd, sade jag något putslustigt om resans betydelse. Jo, de var medvetna om det speciella, men tycktes inte anse att det var så speciellt som jag tyckte …
Två resenärer som stigit på i Fristad, hade samma mål som jag. De skulle bara göra en utflykt för att få åka fram och åter i skarvspårets två sista tåg. Jag känner dem inte, men det var uppenbart att de var inte endast entusiaster, utan även proffs. I sista vagnens sista hälft var det bara vi tre som slog oss ned. Lyckligtvis lämnade de sista platsen ledig för mig, som ju sätter värde på sådana extrema nörderier …
Tåg 3851 rullade i väg genom den skarpa kurvan, parallellt med sidospår som kanske får behålla sina skarvar.
I Ljung väntade samma plattformsbyggnad, utslitna mötesspår och enskenssignaler som jag omnämnt förr.
Eftersom jag skriver detta delvis på uppmaning av en postvagnsskribent som ville se bilder från uppväxtbygden, kommer här två suddiga saker. De föreställer stationshusen i Torpåkra och Mollaryd, är tagna i farten och kan på sin höjd tjäna som dokumentation.
Den stora grushögen i Borgstena avtecknade sig som en silhuett mot den ännu ljusa himlen i väster:
Här ska återigen bli mötesstation. Men vad händer med spår 3? Blir det kvar eller försvinner det? Jag vet inte, men det står säkert omnämnt i någon rapport …
Länghems banvaktsstuga vid Längjums f.d. kyrka i Fristad, tar stor del av utrymmet på nästa bild. Månen tar en liten, ty även om man tycker att månen är stor på himlen, kan man täcka över den med en lillfingernagel …
En tillfällig nedsättning till 40 km/h har gjort sommarens inbromsningar vid Öresjö ännu tydligare än vanligt. Vi ska väl åtminstone kunna åka i 50 när vintern kommer?
Nästa hastighetstavla ser så hemmagjord ut att jag inte vet vad jag ska tro.
Alidebergsbadet låg stilla i kvällen, fjärran från trängseln under de heta dagarna.
Nedklottrad kallar sig Knalleland helt fräckt ”järnvägsstation”. Själv tänker jag nog fortsätta skriva ”hållplats”, men det är ju för att jag är så gammalmodig.
Borås Övre är upplyst lite så där i kanterna. Fullt så skevt som på bilden är huset emellertid inte i verkligheten:
Äntligen stod X12 nr 3214 på stationen. Resan var fullbordad och lokföraren kunde ta kväll.
Medan personalen vandrade därifrån, underhölls den av en tjôtig skribent som inte blev tyst förrän lokförare och tågvärd sade god natt.
På avgångstavlan fanns morgonens tåg angivna. Inga av dem skulle gå till Herrljunga.
På Borås centralstation, där aftonens trafik var till ända, stod tåg ur X10-serien utspridda på de flesta spår. De skulle gå och sova, utan att behöva tänka på att ett eller annat godståg möjligen ville passera på spår 3 eller 6.
Själv cyklade jag långsamt hem genom kvällen. Även för mig var det dags att sova – och att planera sommarens stora resa.
*
Kommentera