Svenska banor

(Detta är femte delen av sex. Alla finns listade i slutet av denna text.)

Jag har varit i Håkantorp två gånger förr, vilket jag beskrivit här och här.  Vid båda tillfällena har det bedrivits särskild trafik: ena gången var det museitåg, andra gången omledningar av snabbtåg med mera.

Den 18 juni 2021, var den enda särskilda trafiken jag.  Denna gång skulle jag heller inte komma att ta något tåg, utan bara cykla förbi.  Det visste jag emellertid inte när jag kom dit, utan beslutet växte fram efter hand.

Vid ett tidigare besök hade jag studerat den nedlagda banvallen från Helås–Arentorp–Tumleberg.  Nu gjorde jag det igen och tog några pliktskyldiga bilder.  Vackert är det verkligen.

Där bortifrån vad som nu är jordbruksmark kom smalspåret söderifrån in mot Håkantorps station:

Några hundra meter närmast det lilla samhället kan man följa banvallen in mot stationen, på en idyllisk grusväg.  Stundtals går den på en bank högt över omgivningen.  Här följer fem bilder till, som visar hur en sådan promenad kan gestalta sig.

Bangården består av två spår som båda används flera gånger om dagen.  Förr fanns många fler spår här, men på senare år har man sanerat bort dåliga, gamla spår och ersatt dem av ett enda, modernt stickspår.  Till det tog jag mig söderifrån helt utan att passera några stängsel.

Att ta mig vidare utan att passera stängsel, blev däremot ett äventyr.  Här har någon gjort det vanliga felet att spärra av infart till ett område från ena hållet, men inte från det andra.  Det innebär att den som i god tro hamnat på området från ett icke-avspärrat håll, plötsligt inte kommer ut utan att forcera avspärrningen.  Eller, i mitt fall, släpa cykeln genom tät växtlighet …

Denna stilla fredag vid middagstid stannade jag till på plankorsningen och såg ut över västra delen av bangården, med spåret mot Gårdsjö till höger och spåret mot Uddevalla till vänster:

Spårplanen i Håkantorp är komplicerad.  Alternativt kan man säga att den inte är tillräckligt komplicerad.  Jag har varit inne på det förr: ett tåg mellan Lidköping och Herrljunga har bara ett möjligt spår; ett tåg mellan Uddevalla och Herrljunga har två.  Vid störningar i trafiken, finns alltså inte tillräckliga alternativ.

Om detta vore en modelljärnväg, skulle kritikern genast säga:
– Hur har du tänkt här?  Detta är ju opraktiskt.

Vederbörande skulle ha rätt, men just för att jag nämnde modelljärnvägar och för att jag är jag, ritade jag upp spårplanen i modelljärnvägsspårplansprogrammet Anyrail, enligt följande:

(Uppdaterad spårplan: den första var felaktig.)

Dagen var varm.  Det närmade sig 30°, klockan var över ett och jag hade varit ute oavbrutet i fyra timmar.  Inte hade jag cyklat hela tiden och inte hade jag cyklat särskilt långt, men jag hade inte tagit någon riktig paus.  Jag vet inte om ni har tänkt på det, men även tankemöda och uppmärksamhet tar på krafterna.  Därför höll jag öppet för att stiga ombord på ett tåg här i Håkantorp.

I den lilla järnvägsparken stod bänkar och ett bord som gjorda för en vilopaus.  Emellertid hann jag bara sitta där en halv sekund.  ”Slurp” sade det när byxorna sögs fast i underlaget.  Bänken stod under ett träd vars blad droppat klibbig … ja, vad heter det?  Bladsaft?  Obrukbar var sittgruppen och jag promenerade av och an en stund, medan jag överlade med mig själv.

Jag kunde ju ta en sväng förbi det övergrusade men fullt synliga gamla stickspåret till foderindustrin:

En röst hördes plötsligt över hela stationsområdet.  Det var Järdas röst, ”Järnvägsdamen”, som talade för ingen annan än mig:
– Västtåg mot Lidköping, Mariestad, Örebro med ordinarie avgångstid 13:21 beräknas i dag avgå klockan 13:26.

Jag väntade några minuter, gick dit och hann inte vänta särskilt länge innan det kom kontraorder.  Järda uttalade sig igen:
– Västtåg mot Lidköping, Mariestad, Örebro med avgångstid 13:21 som tidigare beräknades bli försenat, förväntas nu avgå i rätt tid.

Det var ett uttalande som var nästan sant och kom i grevens tid, för klockan var 13:23 och tåget inne på stationen …

Jag hade inte vridit plåtstinsen mot det ankommande tåget och stod inte heller där väntande resenärer plägar stå, så jag blev lite förskräckt när lokföraren bromsade in och stannade.  Med några vänliga vinkningar visade jag att nej, du behöver inte stanna.  Misstagit mig hade jag, ty en resenär klev av och då var det ju tur att lokföraren inte följde min signal och körde vidare. :)

Nu kom jag i samspråk med den avstigande resenären.  Han visste mycket väl vad jag talade om, när jag började prata om Tumleberg och nedlagda järnvägar.
– Jag åkte med sista tåget till Tumleberg.  Då var jag sju bast, sade han.

Intonationen var klingande skaraborgsk.  Så berättade han att han hade jobbat på järnvägen i många år och att ”alla häromkring” också hade koppling till järnvägen:
– Min granne här borta, han har fullt med bilder från 30-, 40-talet.  Då var det sju spår igenom här.  Det var djurhandel i Vara och … en stor knutpunkt här!

Ack ja, järnvägarna i trakten är en spillra av vad de varit.

Jag var däremot ingen spillra, utan tyckte att jag kunde cykla vidare till Vara.  Av dagens upplevelser återstod nu inte många, men om de få saker som hände, berättar jag nästa gång.  Det blir det sjätte och sista inlägget från den här utflykten.

*

Min resa till ”Tumlebergstriangeln” den 18 juni 2021 redovisas i sex inlägg:

1. Att inleda sommarlovet (Borås–Vara)
2. (Vara) – (Tumleberg)
3. Tumleberg
4. Arentorp och Helås
5. Håkantorp
6. Hemåt över slätten (Håkantorp–Vara–Borås)