Förra sommaren gjorde jag en endagsutflykt till Håkantorp. Den gången var det för att omledda tåg i massor gjorde denna klassiska järnvägsknut ännu mer intressant än vanligt. I oktober 2017 var det ångtågen som lockade. Ja, tänkte jag, det är klart att det kommer att finnas många fotografer i det stora kommuncentret Vara, men någon ska väl se tåget i Håkantorp också?

Det kom att visa sig att det formligen kryllade av tågfotografer utmed banan i alla små orter liksom på bygden däremellan. På ett ställe hade bonden stannat traktorn och den 4-skäriga plogen mitt på en åker och klivit ut för att ta en bild. På ett annat hade någon vandrat genom en hel liten skog och långt bortom ära och redlighet hittat rätt vinkel för sin kamera. Varje vägkorsning var bemannad och i varje litet dike längs varje liten grusväg fanns bilar parkerade.

Mitt tåg nr 24284 kom in på spår 2 och skulle bara stå två minuter i Håkantorp, så jag rusade allt vad jag kunde längs perrongen, över spår 1 och vidare mot en vettig åskådarplats. Det gick inget vidare så jag fick nöja mig med vad jag fick. Ett halvt tåg och en gubbe med mobiltelefon...

 

Jag promenerade omkring i Håkantorp och mindes mina fotovinklar från förra sommaren. Snart kom tåg 13832 från Borås till Uddevalla och bevisade att även om ett stort godståg gör sig bra just härifrån, passar det inte för en motorvagn av littera X12. Men silorna i bakgrunden ser mäktiga ut!

 

I den allt gråare oktoberdagen stod dessa gamla bondfångare och såg rostiga ut, över vad som väl en gång måste ha varit en vägkorsning.

 

Snart kom, på ortens tredje bana, två multipelkopplade Y31:or mullrande som tåg nr 3323. Det var nu halvvägs på sin korta tur från Lidköping till Herrljunga.

 

Blåsten trängde inte igenom tre tröjor, två byxor och en jacka, men både mössa och vantar var av nöden. En flicka cyklade förbi och hälsade, en farbror med hund tog en promenad – och en fotograf i bil gonade sig i värmen. Fusk, fusk, fusk! tyckte jag. (Ska man ta bilder av tåg får man minsann ta tåg själv, eller cykla och gå.)

 

BJ:s museitåg hade varit och vänt i Grästorp och kom i retur drygt en timme efter att det hade lämnat Håkantorp. Bortom åkerns mörknande höststubb pustade de två loken framför sina sju vagnar.

 

Tågnummer 24283 hade det nu, bara så ni vet.

 

Här skulle det nu stå en stund, så konduktören kunde vanka perrongen fram, lugnt kontrollerande sitt tåg och sina passagerare.

 

Så kom först ett förbiilande tåg 3322 mot Mariestad, 6 minuter försenat.

 

...och därefter ett omkörande tåg 13827 mot Borås (X14 3240), också 6 minuter sent.

 

Innan vi kom i väg hade det gått ännu några minuter och det skulle få sina följder för tidtabellen under den fortsatta dagen.

 

Innan jag lämnar Håkantorp, ska jag visa tre bilder till, tagna tre timmar senare. Solen lyste inte nu heller, men hösten var vacker ändå.

 

(Den lilla secondhandbutiken på bilden ovan hade inte många besökare i dag heller men en och annan hittade in. Är det enda butiken i samhället? I alla fall har jag inte sett någon mer.)

 
 

Historien fortsätter nästa gång...

Bergslagernas järnvägssällskap, Håkantorp, Itino, Kinnekullebanan, UVHJ, UVHJ 150 år, Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga, X12, X14, Y31, bondfångare, museitåg, reseberättelse, väder, Ånglok,

Kommentera

Publiceras ej