I torsdags den 7 juli gjorde jag ett besök i Håkantorp, en station med en mycket intressant historia. Håkantorp ligger i utkanten av Vara kommun och är en järnvägsknut med banor i tre riktningar: Vara/Herrljunga i sydsydöst, Vänersborg/Öxnered/Uddevalla i nordväst samt Lidköping/Mariestad/Gårdsjö i nordnordöst.
(Detta inlägg kommer främst att visa trafiken i Håkantorp. I morgon kommer ett mer reflekterande inlägg om orten och dess järnväg.)
Att åka till Håkantorp just nu hade en särskild anledning. Vanligtvis är trafiken här både förutsägbar och tämligen enahanda, men dessa dagar, 7-10 juli 2016, var Västra stambanan avstängd mellan Alingsås och Göteborg, varför många tåg leddes om via Älvsborgsbanan. Således var det mer spännande än vanligt. Situationen framgår även av det utsnitt ur daglig graf som bifogas nedan.
(Det finns de som säger att grafen ser ut som gallimatias, men den är fullständigt logisk. Tiden går från vänster till höger, järnvägen uppifrån och ned, så det är bara att välja en ort, exempelvis Håkantorp, och så kan man se minut för minut vad som händer på stationen! Bilden är hämtad från Trafikverkets webbplats: graf nr 45 för den 7 juli 2016.)
Jag anlände alltså med tåg 13364 från Herrljunga mot Lidköping. Tåget var 4-5 minuter sent och jag var enda avstigande. (Till min förtjusning fick jag alltså använda den stoppknapp som finns på Kinnekullebanans tåg.)
Jag hade inte mer än hunnit kliva av och se tåget försvinna i norr, förrän klockorna ringde vid plankorsningen något hundratal meter åt det hållet. Ett nytt tåg närmade sig och när det susade i rälsen fick jag bråttom. Upp med kameran och poff, en bild i flykten!
Det var ett X2-tåg och sannolikt det omledda tåget 80692 som passerade två minuter försenat. (Det skulle också kunna ha varit ordinarie sommar-X 2000 nr 464 Stockholm–Strömstad men i så fall var det nästan 20 minuter sent.)
Jag promenerade runt en stund och hamnade väster om spåren. Därifrån skymtade jag mellan träden det ganska ordinarie 13836 Borås–Uddevalla passera kl 13.49, tre minuter efter tidtabellen.
(Tåget kallas normalt 3836 men jag tror att det är tåg 464 som under sommaren tvingar västtåget till förändrad ankomsttid till Herrljunga och därför ett nytt tågnummer.)
Sedan kom kl 13.57 ett långt godståg och stannade med ett gnissel till på spår 1. Något sådant tåg fanns inte i grafen, så nu blev det spännande att se vad som skulle ske härnäst.
Det leddes i alla fall av två Rc-lok från Green Cargo (Rc 4 1266 och 1139) och fick vänta en bra stund innan något hände.
Det som hände var att kl 14.14 anlände X12 nr 3215 som tåg 3831 (Uddevalla–Varberg) två minuter sent.
Motorvagnen norrifrån gick förstås in på spår 2 och försvann bakom godståget.
14.15 rullade godståget efter 18 minuters uppehåll i väg och med en låg acceleration gick det sakta till en början.
Det började så småningom få upp farten och jag noterade att det hade ungefär 31 vagnar, samtliga lastade med containrar. När det försvann i kurvan mot Öxnered hade klockan hunnit bli nästan 14.18.
(I förgrunden spåret mot Lidköping/Mariestad/Gårdsjö.)
Bommarna hade varit uppe medan godståget stod inne på stationen, men låg sedan nere då motorvagnen först kom in och godståget lämnade stationen. Jag var på väg därifrån, men hann knappt vända på klacken innan det ringde igen. Jaha, så var klockan slagen för tåg 13304 mot Mariestad, i form av Y31 1412. Det gick förbi plattformen utan att stanna och accelererade sedan ut förbi mig kl 14.20, fyra minuter sent.
Tre minuter efter att godståget passerat växeln, kom alltså nästa tåg. Det var raskt marscherat, vill jag lova! Däremot fick jag i efterhand sitta och räkna på minuterna en lång stund.
Hur bar sig motorvagnarna åt för att mötas? På fyra minuter kan inte det sydgående tåget ha hunnit till Vara samtidigt som det nordgående hann från Vara. Slutsatsen blev helt enkelt att X12-an som försvann bakom godståget på en bild ovan, sedan stod och väntade inne på stationen utan att jag såg det. Under tiden väntade Y31-an på linjen just utanför stationen. När godståget farit ut på linjen norrut, gick Y31-an in på stationen, varpå båda persontågen kunde åka vidare åt varsitt håll.
Avancerad tågledning var det också, för eftersom Kinnekulletågen måste gå på spår 1, behövdes det långt innan persontågen var i närheten bestämmas vilket spår godståget skulle tas in på, utifrån en gissning om vilka ankomsttider persontågen skulle få.
Det dröjde en stund innan det hände något mer på stationen, men kl 14.45 kom, helt enligt tidtabellen ett susande snabbtåg 80697 söderut. Återigen ett omlett tåg, alltså.
Nu närmade sig min vistelse i Håkantorp sitt slut för denna gång. Jag hade varit där i drygt halvannan timme, sett ungefär två tredjedelar av orten och sett sju tåg. Att resa därifrån var däremot lättare sagt än gjort, för inte ens alla Kinnekulletåg stannar på denna station utan det gäller att passa på. Om jag av någon anledning skulle missa nästa anslutning söderut hade jag därför varit tvungen att vänta två timmar till och det hade jag väl kunnat göra, men jag kände mig rätt nöjd och beslöt att ta med mig min medhavda lunch till Vara.
Slutligen kom därför mitt åttonde och sista tåg, nr 13305 från Mariestad till Göteborg.
(Hur nu tåget skulle ta sig till Göteborg, när banan var avstängd söder om Alingsås... Det hade varit smartare för skaraborgarna att vända tåget i Håkantorp och köra västerut via Öxnered.)
Jag fick använda plåtstinsen (tänk, både stopknapp och plåtstins på samma dag!) och så stannade tåget, bestående av de multipelkopplade Y31-orna 1402 och 1418, för mig. Ingen gick av och ingen annan gick på heller denna gång.
I morgon återkommer jag förhoppningsvis med ett inlägg om Håkantorp ur lite andra vinklar.
[(Edit: Så blev det också och det inlägget finns här.]
Kommentera