Detta är sjätte delen av sju om min resa till Kinnekulle den 16 juni 2023. Länk till alla texter i serien finns i slutet av detta inlägg.
Stationshuset i Blomberg är måhända det vackraste av dem jag såg denna dag. Åtminstone gör omgivningen att det ligger vackert, för man kan se det från alla sidor och det ligger liksom utslängt på en tomt som får det att se ut som redan modelljärnvägsstationen.
När jag kom svepande nedför den smala vägen som leder till hållplatsen, var det en fascinerande vy som mötte mig.
Inskrift på norra och södra gavlarna:
BLOMBERG – Höjd öfver hafvet 72 m
(Stavningen skiljer sig från den i Råbäck, vilket visar att detta stationshus måste ha stått här redan 1906 eller så.)
Vad jag genast noterade vid min ankomst, var de gulbruna gräsmattorna. Det var mer gult än grönt och kanske bidrog frånvaron av höga träd till att jag associerade till förtorkade Medelhavsländer.
Min andra insikt var att spåret gör en underlig krök runt ”stationsområdet”. Det är som om spåret helst skulle vilja fortsätta rakt fram i en svag kurva söderifrån, men måste ta kurvan skarpare på grund av plattformen. Det kan möjligen ses av nästa bild som är tagen just söderut, men det var tydligare på håll.
Jag behövde inte vänta länge på det nordgående tåg 3334. Det kom körande, bromsade in framför mig och öppnade dörrarna för två avstigande resenärer.
Som synes var det Y31 nr 1417 som svarade för trafiken denna gång. Jag hade redan reagerat på att man konsekvent körde med tvåvagnars Y31, eftersom jag vet att det även finns ett par trevagnars Y32 i vagnparken. Det tåg jag hade rest med var inte helt fullsatt, men det var tillräckligt många passagerare för att en Y32 åtminstone inte skulle ha gjort skada.
Här kommer en bild till, ganska kraftigt beskuren, på tåg 3334 stående vid plattform:
Möjligen kan man på ovanstående bild ana en liten väg som löper parallellt med spåret på västra sidan. ”Där skulle man stå och fotografera” tänkte jag, men eftersom den tanken slog mig just innan tåget skulle passera och jag inte brukar idka olovligt spårspring när det faktiskt är farligt, stannade jag på plattformen.
Nästa bild visar hur spåret gör liksom en knyck. Från den raka plattformen svänger spåret först åt höger (d.v.s. öster) innan det återtar sin färd i en lätt vänsterkurva.
Slutsatsen är enkel: när man en gång tog bort alla spår utom huvudspåret, måste man av någon anledning ha valt att behålla ett spår som inte var det rakaste.
(Och eftersom jag säger det så bestämt, har jag säkert fel …)
Innan jag lämnade Blomberg, fnissade jag lite åt den höga stolpen med skylten T.
”Det ser nästan ut som om det skulle gå tunnelbana här” hann jag tänka innan jag insåg att T säkert står för taxi. (Eller telefon? Nja, då borde skylten vara borta nu.)
Jag gjorde en sväng förbi stationsområdet, in på vad som väl är en mer eller mindre vanlig villagata. Blomberg är inte stort, men det förefaller vara någon slags by eller tätort, till skillnad från Råbäck och Trolmen som knappt finns. Det var väl därför jag såg en del människor här. Bland annat tittade en gubbe misstänksamt på mig när jag cyklade förbi. (Strax därefter tittade jag misstänksamt på honom, då han utan att tveka klev rakt över spåret bara minuter innan tåget skulle passera.)
Från söder finns några låga träd och ett buskage som skymmer delar av stationshuset, men mer än så är det inte. En ganska fin utsikt får man likväl från den lilla höjd som gatan klättrar över.
*
Från början hade min plan varit att cykla från Råbäck till Blomberg och sedan ta tåget därifrån. Nej, nu ljög jag. Den allra första idén hade varit att vandra från Råbäck till Blomberg. Enligt en vandringssida jag hittat på webben, gick det en led på 11 km mellan de orterna, vilket verkade ganska lagom. Sedan slog det mig att jag förstås skulle cykla och då var 11 km på fyra timmar nästan fånigt lite. Därför valde jag att lägga till Hällekis och komma upp i åtminstone 15 km eller så. Eftersom jag kom att göra flera avstickare på vägen, var jag nu i Blomberg uppe i betydligt mer än så. 25 km kanske?
Jag hade hållit öppet för att cykla vidare till Källby om jag orkade. Från att ha fotograferat tåget i Blomberg, hade jag en timme på mig. En cykelvägsskylt sade att det var 6 km till Källby och det klarar man på mindre än 20 minuter. Dessutom förstod jag att nettot skulle vara nedför, så jag slog in på denna cykelväg.
Först kunde jag ta en bild från plankorsningen just norr om Blombergs hållplats. Där syns den där ”knycken” på banan ganska tydligt.
Sedan gav jag mig alltså av mot Källby. Emellertid hamnade jag inte i Källby. Åtminstone inte så som jag hade tänkt. Om detta berättar jag nästa gång.
Resan till Kinnekulle den 16 juni 2023 beskrivs i sju texter.
- Vara
- Hällekis
- Råbäck
- Råbäcks hamn
- Trolmen
- Blomberg
- Lidköping (inklusive cykelvägen förbi Källby och Filsbäck)
Kommentera