Detta är tredje delen av sju om min resa till Kinnekulle den 16 juni 2023.  Länk till alla texter i serien finns i slutet av detta inlägg.

Senast berättade jag om mina intryck av Hällekis station och omgivning.  Nu går färden vidare.

 

Ibland kritiseras mindre järnvägar för att det växer så mycket ogräs i spåret.

 

Har vi så ont om pengar?  Är det inte farligt?  Förstörs inte banvallen?  Nej, enligt trovärdig källa, gör det inte så mycket om det växer gräs i spåret.  Det är först om det blir hela träd, som banvallen kan skadas.

De stora godsen/herrgårdarna/säterierna ligger tätt här i trakten.  Utan att aktivt söka upp dem, cyklade jag förbi åtminstone tre sådana.  Råbäcks gård är en av dem.

 

Här var det vackert på riktigt.  Inte bara storslaget och flådigt, utan blomster som skulle se orealistiskt ut i modell (ett diorama eller en modelljärnväg, vilket som).

 
 
 

(Råbäck har egen hemsida.  Charmigt gammalmodig är den, men till den känsliga utfärdas varning för många skrivfel.)

Jag kom denna dag att lära mig att man får bäst bilder av Kinnekulles stationshus om man är där en kväll eller möjligen sen eftermiddag.  Då ligger solen på från rätt håll.  Såväl Råbäck som Trolmen och Blomberg ligger nämligen öster om spåret.

Man får göra det bästa av situationen.  Således kommer somliga av bilderna att vara överexponerade för att få fram fler detaljer.  Och bara sällan visas hela framsidan av huset.

 

(Det blir som att fotografera tåg.  Den klassiska vinkeln är snett framifrån …)

Jag tror att alla stationshusen är privatbostäder i dag.  Som tur är har inget av dem direkt förfallit.  Råbäcks stationshus är nog det som är minst piffigt, men om alla svenska stationshus skulle bedömas på en femgradig skala, är detta likväl en klar fyra.

 

Inskrift på norra gaveln:
Från Forshem 7 Km – RÅBÄCK (Kinnekulle) – Höjd över Havet 92 M

Inskrift på spårsidan:
Från Lidköping 22 Km – RÅBÄCK (Kinnekulle) – Höjd över Havet 92 M

Någonstans läste jag att Råbäcks station var den som dåtidens turister klev av vid när de ville uppleva Kinnekulles natur.  Möjligen är det därför som stationen faktiskt hade tillnamnet ”Kinnekulle”.  Det kan anas på inskriften mot spåren och är tydligt på gavlarna.

 
 

Inskrift på södra gaveln:
Från Lidköping 22 Km – RÅBÄCK (Kinnekulle) – Höjd över Havet 92 M

 

Plattformen är charmig, med gruset som en vanlig dag inte trampas av många men detta lilla antal passagerare formar ändå grusgången när tillräckligt lång tid har förflutit.

 

Fler detaljer:

 

(Ser ni stavfelet?  För att citera någon annan: ”Du hade EN uppgift …”)

Det är sommarkänsla så det bara skriker om det.  Inte en lupin så långt ögat når.  Här vill man ju bara ligga och mysa i solskenet.

 

Jag hade gjort en noggrann förteckning över vilka tåg som skulle passera sträckan denna dag.  I princip hela tiden befinner sig något tåg mellan Lidköping och Mariestad.  I samma stund som ett tåg har nått den ena staden, går nästa tåg i motsatt riktning.  Några få tåg har inte uppehåll annat än i Källby och Hällekis, men de flesta stannar överallt.  (Det är därför man har plåtstins (”påstigningsmärke”) på hållplatserna och stoppknappar ombord.)

 

Första tåget jag hade skrivit upp – nr 3349 – blev inställt och ersatt av taxi.  (Vissa hållplatser ligger så avsides att bussen inte kommer fram.)  Andra tåget skulle jag däremot studera i trakten av Råbäck.  Om jag hade rekognoscerat innan, hade jag nog hittat bättre fotoplatser på sina håll, men här var jag helt nöjd.  Detta är km 72, när tåg 3304 i form av Y31 nr 1413 rusar norrut.  Det går faktiskt fortare än man kan tro och avverkar avstånden mellan hållplatserna på bara ett par minuter.  Just detta tåg är ett av dem som inte stannar särskilt ofta heller.

 
 

Ser ni de gula fläckarna i grönskan?  Det fanns många gula fläckar i vallar och åkrar denna torra försommar 2023.

 

Sällan har jag så tydligt som här lagt märke till vindens inverkan på ljudet.  En eller två sekunder innan tåget dök upp i skogsbrynet, hörde jag det.  Norr om mig kunde jag höra slagen mot skenskarvarna länge, länge.  Ja, det var nog halvvägs till Hällekis innan det kom utom hörhåll.

 
 

En ensam ask utmed landsvägen kan man pausa under och njuta av dess breda skugga innan man fortsätter sin resa in på mindre vägar.

 
 

Jag hade gott om tid innan något nytt tåg skulle komma inom synhåll.  I dessa trakter finns mycket att se och jag vek alltså av från allfarvägen för att besöka Råbäcks hamn.  Där skulle jag bli mycket förvånad.

 


 

Resan till Kinnekulle den 16 juni 2023 beskrivs i sju texter.

  1. Vara
  2. Hällekis
  3. Råbäck
  4. Råbäcks hamn
  5. Trolmen
  6. Blomberg
  7. Lidköping (inklusive cykelvägen förbi Källby och Filsbäck)

 

Itino, Kinnekulle, Kinnekulle 2023, Kinnekullebanan, Råbäck, Y31, herrgårdar, hållplats, kilometerstolpe, ogräsbekämpning, plattform, plåtstins, reseberättelse, sommarlovspremiär, stationshus, stationsnamn, träd, väder,

Kommentera

Publiceras ej