Det här inlägget bryter alla möjliga trender. För det första är det inte specifikt järnvägsrelaterat på annat sätt än att det ger några bilder från järnvägsknuten Nässjö. För det andra är bilderna tagna 16-20 juli 2013 och många av dem har visats här i bloggen förut. För det tredje är dagens bloggbidrag nästan omöjligt att förstå syftet med om man inte tillhör den mycket lilla skara som känner mig rätt nära personligen.
Syftet med den här aparta texten är dels att några personer ska få le igenkännande, dels att själv samla nedanstående reflektioner så att de går att återfinna när de behövs.
(Eftersom de flesta läsare hittills inte förstår ett jota, kanske jag är snäll och skriver en kortfattad förklaring i slutet av dagens inlägg.)
I Nässjö Stadshus huserar ett antal herrar av varierande ålder och förstånd, samt en och annan dam med skinn på näsan.
Och bakom detsamma, rullar fyra bilar in efter en chockerande exkursion.
Är det denna staty över Carl Peterson, som Sten Bengtsson önskar ersätta med en staty över sig själv som "Samhällets styresman och donator"?
Eller är det månne denna stenkoloss, just framför Stadshuset?
På stadens centrala torg hålls den stora marknaden, men det sker i november när värmen inte kommer av solsken utan av möten mellan människor.
Kommunikationen med kommunens vänorter är kanske svår att upprätthålla. Däremot är det en intressant tillfällighet att avståndet till dem räknat i kilometer är nästan precis detsamma som Nässjös geografiska höjd i meter.
Stationen är nämligen klassad som liggande på 293 m över havet.
(Och det är, i detta sammanhang, av allra största vikt.)
En sortimentsträdgård är av utomordentlig vikt när katastrofen inträffat och plantskolorna kanske inte fungerar som de ska.
Någonting säger mig att loken i bakgrunden är betydligt viktigare för administrationen än aldrig så många bilar... :)
På trappan till Nässjö kyrka har Gunnar Björnmark en diskussion med en av sina politiska motståndare.
Och inuti den sitter några dagar senare Gunnar och alla andra, såväl honoratiores som vanliga dödliga, när ett brådskande och allvarligt besked avbryter tillställningen.
I Hembygdsparken står bänkar i långa rader. På scenen framför Aida sitt uppskattade "Ode till brudparet"...
...inför minst så här många åhörare – sannolikt ännu fler.
Järnvägen mot Ormaryd korsar landsvägen mot Solberga. Här kommer ett extratåg slamrande, med inte bara Gunnar Björnmark utan även självaste Frida Forsman et consortes.
...och när de försvinner bort i skogen är det en precis lika het sommardag som denna, om än i maj månad i stället för juli.
Måhända är det just ett sånt här tåg man reser med?
Eller till och med själva Wendela?
(Inte på just den stationen visserligen, men jag kunde inte låta bli att lägga in en bild på Y31 nr 1427...)
Men det är nog ett mer uppiffat stationshus än detta som återfinns i Ormaryd.
Forserums station. Är det hit det går specialtåg för att ta hand om Götalands värsta bråkstake?
Gunnar är visserligen ingen son av Nässjöbygden, men väl så viktig som dessa herrar.
Som jag nästan lovade, ska jag ge en liten förklaring. Jag har skrivit en bok, en roman som är ett så gott som klart manus men långt ifrån utgivet. En betydande del av handlingen (så där en 35%) utspelar sig i Nässjö, där Gunnar Björnmark är en av huvudpersonerna. Däremot är det, trots platsen och trots författaren, inte någon järnvägsroman. (Men försök att skriva en roman som till dels utspelar i Nässjö, utan att nämna järnvägen. Det går liksom inte.)
Mer än så säger jag inte nu.
Kommentera