Svenska banor

Från unga år har jag lärt mig att Malmbanan, järnvägen Luleå-Narvik, egentligen bara finns där för järnmalmens skull.  Eftersom LKAB behöver en isfri hamn för sina jättelika exporter, måste denna järnväg hållas i stånd året om och inte stängas ens av de hårdaste stormar.

 

Men nu läser jag en artikel i den norska tidningen Fremover (länk), som berättar att en mycket stor del av Nordnorges varor transporteras dit med tåg via Sverige.  Malmbanan, som på den norska sidan heter Ofotbanen, är, med tidningens ord, en livsviktig transportled.  Och inte nog med det, värdet av den norska varutransporten är till och med högre än värdet av den svenska malmen:

 

I dag viser tallene at det fraktes malm til en verdi av om lag 15-16 milliarder på Ofotbanen. Mens verdien av varetransporten inn og ut av Nord-Norge ligger på om lag 22 milliarder, skriver chefredaktör Tone Angell Jensen.

 

Artikeln är i första hand en kritik mot den nya statsministern Erna Sohlberg, som inte har en aning om att Ofotbanen är viktig för norrmännen, utan tydligen har uttalat att det borde vara Sverige som skulle underhålla den.  Men den visar också att det inte bara är extrema varuslag som järnmalm, som man helst transporterar på järnväg.  Till och med konservburkar och toalettpapper kommer till Nordnorge med tåg – trots att omvägen räknad i kilometer blev avsevärd, jämfört med om man hade skött transporten med flygplan och båtar.

 

Det är intressant och något som fler borde känna till.