Lagården där hemma hade inte mer järnvägsanknytning än att den en gång hade legat några hundra meter från Lidköping–Skara–Stenstorps järnväg men nu stod där en fin liten bokhylla vars ursprung var okänt. Den hade väl hamnat där under flyttbestyren kring 2009 eller så, men dess tidigare öden var okända. När herrskapet på gården återfann den häromveckan tyckte de att den skulle passa under taket på den nya verandan. Om det har jag ingen uppfattning men så här ser bokhyllan ut nu:
Innan möbeln hamnade här var de enskilda hyllorna täckta av ett mycket fult och ankommet tyg och det ville de ta bort. Jag fick nu berättat för mig att tyget var fastsatt vid en tunn pappskiva och till sin stora förvåning upptäckte de under processen att det inte var vilken papp som helst och nu blir det intressant...
– Det var en sönderskuren järnvägskarta från 1915 eller så, sade min far. Ja, du kan få se den, för vi försökte skära loss den så gott det gick och den ligger ute i vagnboden.
Ja, ni kan ju tänka er... Jag ut i förrådet och rota i resterna. Min blick föll först på denna bit:
Jag vill nog påstå att det är en del av Sveriges järnvägsnät som jag känner till oerhört väl och jag zoomade in ögonen hit:
Ingen järnväg mellan Åsarp och Vartofta? Aha, det kan inte vara 1915, ty den bandelen lades ned först i slutet av 1918. (Den hade köpts ett tiotal år tidigare av Tidaholms järnväg för 500.000 kr. Rälsen såldes som järnskrot för 800.000 kr – sannerligen en god affär!)
Bilden ovan kan jämföras med nästa bild, som är hämtad ur en karta från 1914:
Sedan tittade jag till ett område som jag besökte i somras, särskilt då smalspåret Åseda–Virserum–Gårdveda–Hultsfred:
Här finns det järnväg Åseda–Virserum (byggd 1911) medan sträckan Virserum–Gårdveda anges som under byggnad och Gårdveda–Hultsfred endast som planerad. Hela detta avsnitt började byggas 1917 och avslutades 1922.
Även här kan det finnas intresse av att jämföra med situationen 1914:
Nåväl, eftersom jag hade fått föreslaget att kartan skulle vara från 1915, tänkte jag att det nog kunde vara bara sista siffran som var oriktig. Därför gissade jag på 1919 (som var enda året efter 1918). När jag letade vidare bland kartbitarna fann jag denna och kunde le:
Naturligtvis fick jag ta med mig resterna hem och där pusslade jag ihop dem på en gammal filt:
Bilden ovan kanske antyder att när kartan förstördes, skars den i fyra vågräta remsor. Den nedersta har försvunnit, så när som på det högra hörnet. I övrigt finns alla delarna kvar, så när som på tredje remsans högra bit. Det måste ha varit en ganska imponerande karta när den var hel!
Jag lägger ut ännu en bild, av lite bättre kvalitet, särskilt om man öppnar bilden separat:
I går lade jag ut några bilder (i huvudsak andra än ovanstående) som en frågesport på Postvagnen. Det tog inte lång tid innan goda gissningar om årtalet kom och snart även helt korrekt svar från en läsare som var lycklig nog att ha både denna karta och en annan i komplett form. Den som vill se dessa övriga bilder klickar alltså förslagsvis på länken ovan.
De kartbilder som inte kommer från kartan av år 1919, är detaljer som jag fotograferat av från boken Karta över Sveriges järnvägar och stationer 1914, utgiven av Trafik-Nostalgiska förlaget 2009 som en faksimil av "Karta över Sveriges järnvägar", utarbetad av John Lundberg. Båda kartorna, såväl den av 1914 som den av 1919, är utförda av Generalstabens litografiska anstalt (som hade ensamrätt på statligt framtaget kartmaterial).
2 kommentarer
Anonym
05 May 2015 23:15
Kul!!
Anonym
22 May 2015 08:15
Jag gillar gamla järnvägskartor.
Kommentera