Som jag berättade i går, ledde mitt beslut att i onsdags den 6 juli 2016 ta "första bästa tåg" från stationen i Borås till att jag hamnade i Skene, knappt halvvägs till Varberg. Från början hade jag en tanke på att förflytta mig därifrån till Assberg eller Kinna, men det gjorde jag aldrig.
Först klev jag förstås av tåget (X52 3263 som tåg 3803) och kunde om jag ville spana hemåt (riktning norrut).
Lokaltågklareraren på stationen hade viftat med sin spade nästan i samma stund som tåget stannade. Med andra ord fick lokföraren veta att det bara var att köra vidare när det passade, eftersom banan låg fri till nästa bevakade station. Att fånga en tågklarerares spade på bild är inte helt lätt och inte heller jag hann få upp kameran innan han var klar med sina göromål.
Från mittplattformen fick jag i alla fall en god översikt över stationsområdet.
Sedan promenerade jag därifrån och iakttog det tämligen nyrenoverade stationshuset från gatusidan.
Här, norr om Skene kyrka, fanns en skylt som pekade ut den som vägkyrka. Det var ju trevligt, tänkte jag. Kyrkor har ju förutom sin rent religiösa betydelse förmågan att ge resenären en smula andhämtning och så kunde jag få tillfälle till ett samtal med lokalbefolkningen. Det brukar alltid ge god kunskap om orten och något att skriva hem om.
Tyvärr var den där skylten om "Vägkyrka" tydligen bara pynt, för när jag vandrade upp för backen en stund senare var kyrkan stängd och inte en kotte syntes till.
En sak som jag hade tänkt diskutera, är Skenes roll i lokalsamhället. Sedan decennier är Skene sammanväxt med Kinna och Örby och orterna utgör en gemensam tätort vid namn Kinna. Det är alltså ett faktum att Skene ur den aspekten inte längre finns! (På svenska wikipedia finns en intressant diskussion kring hur artikeln om Skene ska utformas. "Skene är en ort i Marks kommun", jaha, vad då "ort"?) Vad tycker folk i trakten om detta och finns det någon rivalitet mellan kommunens delar?
Själv har jag ingen relation till Marks kommun. Jag vet att Mark är ett av de sju häradena i begreppet Sjuhärad och att det är en kommun med ett tydligt centrum och sedan flera bygder runt omkring. Om Kinna vet jag inget, men om Skene vet jag två saker: där finns en järnvägsstation och där finns ett lasarett:
Efter att utifrån ha besett Skene lasarett (ofta nedläggningshotat men alltjämt en viktig del av konceptet Södra Älvsborgs sjukhus där lasarettet i Borås är en självklar storasyster), tog jag en rundtur förbi ortens andra begivenheter. Där finns en bokhandel av den kombinerade typ som ofta finns på mindre orter. Skene bokhandel är utöver boklåda och pappershandel även försäljare av leksaker och enklare spel. Några smärre inköp gjorde jag och passerade sedan en mindre livsmedelsbutik och andra serviceinrättningar. Jag blev aldrig riktigt klok på om Skene har något egentligt centrum, för jag hittade inget centralt torg eller några promenadvänliga gångstråk. I stället låg butikerna utspridda längs ett par tämligen vältrafikerade gator och jag misstänker att den moderna centrumhandeln har blivit koncentrerad till Kinna några kilometer bort.
Jag hade också ett litet samtal med en markarbetare (!) som sysslade med anläggning av en kostnadsmässigt billig "aktivitetspark" mitt i samhället. Modernt såg det ut och även om han var mer entusiastisk över dess skönhet än jag var, kunde vi vara ense om att det var bättre att barn, ungdomar och familjer hade fräscha idrottsplatser och lekredskap än nedgångna och trasiga skolgårdar.
På en stor skylt sådär en 200 meter söder om stationshuset rapporterades att stationsområdet "byggs om". En mindre grävmaskin såg jag i arbete, men annars var det oklart vad ombyggnaden innebär.
Så här ser åtminstone själva bangården ut söderifrån. Lite småtrevlig och med grön omgivning är den precis som jag föreställer mig en medelstor station på en liten järnväg.
Söderut från plankorsningen såg jag en idyllisk bana sträva fram genom samhällets utkanter.
Precis vid km 167 (avståndet från Uddevalla via Öxnered, Herrljunga och Borås), finns en mindre korsning varifrån utsikten också är fin.
I denna kalla sommar hade jag en skön promenad genom Skene. Solen sken till och från och det var nästan varmt. En extra tröja hade jag med mig men den fick ligga kvar i väskan och i stället fick jag ta av mig jackan. Men nu, när jag befann mig nästan på landsbygden, tornade svarta moln upp sig...
...och med de första regndropparna droppande över mig skyndade jag tillbaka mot stationen. Ännu en bild på denna tog jag i förbifarten.
Även om Skene ligger mindre än halvvägs mot kusten, har järnvägen tappat mycket av sin höjd på sträckan från Borås. Bara 52 meter över havet är man här.
Många stationshus har inte längre mycket av järnvägsanknytning, men Skene är åtminstone till viss del ett undantag. Här håller nämligen tågklareraren hus:
Som jag nämnde ovan kan Skene stoltsera med två saker som Kinna bara kan drömma om: ett sjukhus och en järnvägsstation. Begreppet "station" är visserligen inte längre entydigt, men i min värld är ett minimikrav att två tåg kan mötas där. Även om persontågen mellan Borås och Varberg stannar på hela elva platser, finns mötesmöjlighet bara på tre eller fyra. Här i trakten är det alltså Skene som har den äran medan Kinna är en simpel hållplats. Se där något för Skeneborna att vara stolta över!
Lätt besviken fick jag se ovädret dra förbi söder och öster om orten, men jag satte mig ändå i väntkuren och skrev vykort en stund, i väntan på tåg 3842 tillbaka.
Det kom som det skulle, ungefär en minut försenat, och visade sig förstås vara samma tågsätt som jag rest med två timmar tidigare. Nu hade det varit i Varberg och bytt både riktning och personal.
Tågklareraren hade stängt butiken och stationen sedan sist. Hej då Skene! utropade jag mycket tyst.
Medan tåget rullade norrut ägnade jag mig åt att pröva vad kameran gick för när det gällde att avbilda ett förbiilande landskap. Jo då, den fungerade utmärkt för det också. Svårare var att fotografera genom våta fönster och i Viskafors vräkte regnet ned. Skönt att sitta ombord på tåget tänkte jag och så tog det inte många minuter förrän jag kom fram till ett Borås som inte verkade ha fått en droppe regn sedan jag lämnade staden knappt tre timmar tidigare. Lokala skurar, jo minsann.
Och medan jag låste upp min cykel kom ett försenat tåg från Kalmar. Tre tåg stod i bredd: en X14 3240 i väntan på bättre tider, ett SJ-tåg med Rc6 1354 och så "min" Regina 3263 som strax skulle gå vidare till Göteborg som tåg 7362.
Men så dags var jag på väg hem för att uppdatera bloggen...
Kommentera