I går var det torsdagen den 30 juli 2020 och jag gjorde en förmiddagsutflykt till Ljung. Det var bara som en rekognosceringsrunda inför fredagen då det förutsades bli fint väder och jag ämnade ta en långtur på cykeln. Fredagen är alltså i dag och om den dagen ska jag berätta vid ett senare tillfälle. Till exempel när jag har sorterat 295 bilder, 4 filmklipp och ett otal tankar …
Ljung är ändå tillräckligt intressant för att förtjäna ett eget kapitel. Ja, jag tror rentav att Ljung är en av mina favoritstationer. Trots det tror jag mig bara ha varit i Ljung en gång förr. Var det rentav före bloggens tid? När jag skulle till Källunga på ett barndop som oväntat avslutades med vigsel och bröllopsfest?
Hur som helst var det så att jag i går var mest intresserad av sträckan Fristad–Ljung, men min utgångspunkt hade väl varit att jag skulle ta lämpligt tåg Borås–Herrljunga och sedan nästa tåg tillbaka. Tidtabellen visade emellertid att det fanns bara en minuts bytesmarginal i Herrljunga, vilket föreföll riskabelt. Alltså hoppade jag i stället av tåg 3832 (X12 nr 3214) redan i Ljung och hade en tjugo minuter att använda på lämpligt sätt.
Stationsområdet är tämligen kalt, med en stor asfaltsplan och en lika stor gräsmatta. Även om den kan göra en avundsjuk, antar jag att den inte är i original. Kan det ha varit en järnvägspark eller har man haft någon annan aktivitet där? Med gräsmattan i förgrunden blev fotovinkeln mot det avgående tåget ännu bättre:
Tvärs över bangården, hundra meter eller så söder om stationshuset, går en plankorsning med ljud, ljus och bommar. På bilden nedan kan man se att stationen faktiskt har tre spår. Det tredje spåret är så övervuxet att det är näst intill osynligt förutom här.
Den här korsningen ståtar emellertid med en mycket ovanlig egenhet: enskenssignaler.
När ett tåg är på ingående, blinkar lyktorna rött, men det är alltså bara en lykta i varje riktning. I övrigt blinkar de inte alls. Jag antar att det är därför de blir förbjudna till nyår.
Ja, så är det alltså. Dessa lyktor, som den mest kända lokförarbloggen förra året gjorde en i branschen uppmärksammad sammanställning av, är inte längre tillåtna. I Ljung gör de tydligen sitt jobb så bra att ingen brytt sig om att byta ut dem. Det tycker jag att man gör helt rätt i. Varför byta något som fungerar, liksom? Jag hoppas att man glömmer bort bytet ett tag till ...
Innan jag tog en liten promenad, tittade jag på stationshuset. Ställverket är till exempel en charmig liten sak.
När två tåg samtidigt ska befinna sig mellan Borås och Herrljunga, är det oftast Fristad station som får ta hand om mötena. Ibland används även den andra möjligheten och man skickar en tågklarerare till Ljung. Då är det mycket som ska göras, helst enligt regelboken och i rätt ordning. Om man inte gör det, så kan det bli som den 12 maj 2004, då två tåg höll på att kollidera och Haverikommissionen gjorde en utredning. Aj, aj …
Nästa sommar ska hela sträckan Borås–Herrljunga byggas om. Spåret ska bytas, men vad mer är: man ska installera fjärrbevakning. I stället för att styra trafiken på plats, kommer någon lycklig person att sitta i Göteborg och sköta stationen därifrån. Så vill man se stinsen vifta med sin spade, får man passa på nu.
Jag sade förut att stationsområdet ger ett kalt intryck. Det gäller även väntsalen, som förmodligen inte används mycket, åtminstone inte så här års. Men vacker är den, det tycker jag allt. Bild mot spårsidan:
Och mot gatusidan, med vad som måste vara en före detta eldstad:
Det enda som saknas på stationen i Ljung, är upplysningar om när tågen går. Det finns varken elektronisk skyltning eller en tidtabell i papper. Det sitter mycket information i den lilla hållplatskuren, såsom en karta över stationsområdet. Kartan säger bestämt att spår 1 heter spår 2 och att spår 2 heter spår 1. Det är ju inte bra, tycker jag. Å andra sidan finns det ingen skyltning som säger att tåg mot Borås respektive Herrljunga går från spår 1 eller 2, utan det förväntas resenären själv känna till …
Jag hade fortfarande en god stund över och vandrade över till tingshuset. I Ljung hölls nämligen ting för Gäsene härad (på den tid landsbygdsbefolkningen inte behövde åka till storstaden för att besöka tingsrätten). Byggnaden är fin och sedan 2006 försedd med en pampig minnessten.
Om vägvisaren framför tingshuset har stått där sedan gammalt eller är en ny uppfinning, vet jag inte. Snygg är den i alla fall och den visar – på ännu ett sätt – att det inte bara är stora städer som ligger centralt. Även Ljung gör det, för det är ju som sagt en speciell liten ort.
Sedan var det dags att hålla utkik efter sydgående tåg 3821. Det vill säga, jag fattade posto vid enskenslyktorna för att få se dem blinka rött. Det gjorde de långt innan jag hört något tåg. Oho!
När tåget rullade in till perrongen, hade jag inte många meter att gå. Ännu färre hade övriga passagerare, som naturligtvis redan var på plats eftersom de hade andra intressen än att studera obskyra lampor.
Här kommer X12 3217 … och X14 3225! Ja, det var två motorvagnar, vilket jag nog aldrig upplevt på den här banan. Multipelkopplade tåg en vanlig torsdag förmiddag i juli, varför det?
Jag frågade tågvärden. Han tycktes konstigt nog inte känna till begreppet ”multipel” om tåg, så jag fick formulera om frågan. Förklaringen var i alla fall att man behövde transportera en överbliven motorvagn till Borås och då gjorde man det så här. Den första delen av tåget var därför avstängd och passagerarlös.
(När tåget så småningom kom till Borås, kopplade man isär vagnarna, parkerade den främre delen på lämplig plats och lät bakre hälften fortsätta mot Varberg en god stund senare.)
Som jag sade inledningsvis, tycker jag speciellt mycket om stationen i Ljung. Varför? Ja, det finns flera anledningar. En av dessa är att det faktiskt är en station, en plats som har betydelse för järnvägen och inte bara är en simpel hållplats där tågen stannar av plikt.
Det finns många orter vid mindre järnvägar som har tillgång till tågtrafik, men där man aldrig riktigt vet hur länge det kommer att vara. Antingen är passagerartrafiken nedläggningshotad, eller också hotas det med indragna uppehåll på orten i fråga. Invånarna i Ljung löper inte någon sådan risk. Faktum är nämligen att rätt många människor reser med persontåg på den här banan. Så kommer det att förbli i – uppskattningsvis – minst 20 år till.
Så länge det inte finns någon Götalandsbana, kommer den här sträckan att vara den självklara resvägen för resenärer från Borås till Stockholm, Västerås, Örebro, Skövde och en hel massa andra platser. Och när tågen går här, finns det ingen rimlig anledning att inte stanna i Ljung. På andra ställen längs linjen, händer det att tåget stannar utan vare sig av- eller påstigande resenärer. Så är det aldrig i Ljung. Tätorten "Ljung och Annelund" är den näst största på sträckan och det märks.
En helt annan anledning till att jag gillar Ljung, är att det är där världen börjar. Hundratals gånger har jag skramlat fram i ett Västtåg och känt att i Ljung är jag ännu på semester. Nästa station i riktning Borås är Borgstena, och det har jag alltid upplevt som ett av många samhällen som är en del av Borås (och inte bara med hänsyn till kommungränsens läge). Kanske är det ett dåligt argument, men känsloargument är inte fel i sig …
Jag avslutar denna dag med en bild från de skarpa kurvorna i Sparsör. När det dubbla tåget gick genom kurvorna, kunde jag ta en bild genom fönstret, en bild som visar både tåg och klippor, liksom 50-skylten som står där på grund av det närmast legendariska misstaget att tacka nej till ett förmånligt anbud om en tunnel genom berget.
I Borås var det mulet, nu liksom vid avfärden. I Ljung hade det varit en del sol, men det är ju inte så konstigt. Det ligger ju så att säga på rätt sida kommungränsen. :)
Kommentera