Svenska banor

Hela Sverige talade om det västgötska åskvädret av den 4 augusti 2022.  I järnvägskretsar talade man ännu mer.  Någon gång under de där fyra timmarna som åskan varade, uppstod en tromb i Töreboda, varpå ett tak blåste sönder och krossade kontaktledningen på västra stambanan.  Vissa tåg blev stående under gång, andra blev kraftigt försenade, somliga ställdes in och somliga fick göra en rundtur genom halva Götaland.

Åskan märkte även jag av.  Det hade varit en skön sommardag och min mor hade varit på besök, men när himlen mörknade var jag ensam igen.  Ett omlett X 2000 nr 10437 från SJ rusade genom regnet.

I delar av Europa är naturen sönderbränd av den värsta torkan i mannaminne.  I Sverige är det inte lika illa, ty mellan de extrema hettorna har denna sommar varit sval och det har regnat nu och då.  Efter ett regn blir marken och träden likväl grönare än vanligt.  Så även i min trädgård.

Ett Flixtåg nr 23053 passerade Ljung mellan skurarna.  Det gjorde omgivningen ännu grönare.

Åskskurarna fortsatte kvällen igenom.  De kom som i sjok, vilket jag även såg på SMHI:s radarbilder.  Här är en av de skärmdumpar jag gjorde efter den kvällen:

Vissa tåg passerade i ett nordiskt kvällsljus; andra sköljdes av åskregn.  Stundom var utsikten mot stationen nästan dramatisk.  Gatlyktorna tändes redan före solnedgången i stället för en stund efter.

Tåg 3856 rullade sakta, sakta förbi.  Som ett gammaldags ånglok innan det fått upp farten, eller som ett landsvägsfordon som skyr vattenplaning.

*

Det där vädret på oväderskvällen påverkade mig väldigt lite.  Min bana Borås–Herrljunga får väl kallas lokal- eller regionalbana.  De ordinarie tågen där, var inte direkt berörda av händelserna i Töreboda.

Dagen efter åskan skulle jag ut och resa, på en dagsutflykt med min far samt hans barn och barnbarn.  Jag anslöt i Herrljunga, dit jag tog förmiddagståget nr 13834.

Det var försenat redan innan det lämnade Ljung.  Anledningen var lätt att se.  Sydgående tåg 3869 var sent till mötet – och när jag såg ut genom fönstret konstaterade jag att mitt tåg körde mot rött.  Någon sorts signalfel hade inträffat, med till visshet gränsande sannolikhet som följd av åskan.  Vägsignal 21007 Alingsåsvägen lär också ha visat stopp, ty vid Alingsåsvägen pekade bommarna mot skyn och en kraftig signal från motorvagn X14 3227 varnade eventuella vägtrafikanter.

Vid övriga plankorsningar: Grude, Björke, Brobacken och Berga, låg bommarna nere.  Ändå blev det en mycket speciell färd.  Vanligtvis kör tåget i 110 km/h på denna sträcka.  Fredagsmorgonen den 5 augusti 2022 gick det 80 sekunder mellan kilometerskyltarna, så hastigheten var ganska precis 45 km/h.

Jag stod där med huvudet halvvägs ut genom ett öppet fönster.  Det var som att åka museijärnväg.  Farten var högre än när jag cyklar, men varken ljud eller vinddrag var så kraftigt att det störde.  Jag bara njöt och fylldes av glädje.

­– Hoppas att det blir fler signalfel på sträckan, en sommardag när jag är ombord, tänkte jag.

Fast jag tänkte det mest på skoj …

*