Vad göra när skidsäsongen äntligen är slut och såväl lör- som söndagar blir så gott som hellediga? Ja, man kan göra en utflykt med tåg.

Resan i sig skulle bli halva nöjet men min håg stod även till en stad, inte alltför liten. Göteborg var utesluten eftersom den är för vanlig och välkänd. Snart hade jag fastnat för tre som jag valde mellan: Uddevalla, Lidköping och Mariestad. Tågen går dit med högst ett byte så resan torde bli lättplanerad.

Efter att ha studerat tidtabeller, valde jag ingen av mina första idéer utan i stället Vänersborg. Det var först efter att ha bestämt mig som jag kom att tänka på dess hundraåriga smeknamn, vilket passade utmärkt just denna vår. Mot Lilla Paris ställde jag alltså kosan.

Tåg 13832 mot Uddevalla avgår från Borås lördagar och söndagar kl 9.45. Det var denna dag en lagom gammal X12 nr 3197 som jag behagligt slog mig ned i. Det vill säga, helt behagligt var det inte, eftersom jag inte hade fått köpa den biljett jag hade planerat.

Datorn var med, för nu skulle jag passa på att skriva. Efter den lyckade novellen på Lysekilståget i höstas, hade jag inlett två andra noveller och en av dem kom några sidor framåt, trots att den helt saknar järnvägsanknytning. Så av alla stationer och hållplatser jag passerade, såg jag inte mer än nödvändigt. Nej, det blev till och med så att jag på återvägen tappade bort mig och fick anlita tidtabellen för att ta reda på var jag var.

Men ombord var jag. Naturligtvis hoppade jag av i Herrljunga, där tåget i båda riktningarna står still i en halvtimme. Linjen är långt ifrån avsedd för genomresande, utan anpassas helt efter Stokholmsresenärers anslutningar. En utflykt som egentligen tar en och en halv timme går därför på två och en halv.

Det mest intressanta i Herrljunga vid detta besök var att man firade Ballongdagen i centrum. Mycket folk var ute i butikerna och tog del av rabatter. Även den som längtade bort vinkades av med ballonger:

 

Klockan 12.14, ganska exakt, hoppade jag av på Vänersborg C.

 

Vad skulle jag göra här? Ja, först gick jag in mot centrum som ligger norr om järnvägen. Det är några hundra meter till Vänersborgs Central Business District med ett par affärsgator och ett riktigt imponerande torg. I utkanten av torget, strax framför kyrkan, står en i järnvägskretsar berömd landshövding utställd:

 

Greve Sparre! Mannen på vars järnväg jag nyss rest, som av sparsamhet byggde Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga Järnväg med den udda spårvidden 1217 mm, men som därigenom lyckades driva igenom att den alls byggdes. (Vem vet hur det annars skulle ha blivit. Järnväg hade säkert byggts, men kanske inte just där.)

Sparre var efter vad jag förstår väldigt konservativ, men att han redan vid mitten av 1800-talet var positiv till järnvägar, tyder på ett öppet sinne. Och så är det ju lite roligt att han lär ha sagt ”Visserligen är jag icke någon fullkomlig landshövding, men jag vet tjugotre landshövdingar, som äro sämre än jag.”

Porträtt av städer brukar innehålla en bild av dess kyrka. Därför, om inte annat, kan jag väl visa en bild av den här med. :-)

 

Så vandrade jag runt på blåsiga gator en stund. Ja, det var tydlig skillnad mot Borås och Herrljunga. På de orterna var det visserligen lite småruggigt, men vinden var bara en lätt bris i förhållande till i Vänersborg, trots att den snarast var sydöstlig och alltså inte fick sin styrka från innanhavet i norr. (Eller påverkar det ändå? Det slog mig precis att vind är en utjämning av lufttrycket och på samma sätt som luften kan tryckas bort från en vattensamling, måste den ju kunna dras dit, så att säga?)

Hur som helst återvände jag till stationen strax innan västtåg 3246 från Vänersborg till Göteborg skulle lämna stationen.

 

På ovanstående bild såg stationshuset väldigt litet ut i förhållande till en bussterminal och ett trevagnars Reginatåg. Så himla liten var byggnaden inte, men väntsalen var det. Där fanns plats för ett tjugotal sittande personer. Över en av bänkarna fanns ett konstverk som var svårt att bedöma till såväl ålder som stil:

 

Bangården är liten, med bara ett mötesspår. Därtill finns tre (?) stickspår. Jag gissar att stationen bara används för genomgående tåg samt de härifrån utgående göteborgstågen. Annars är ju ortens stora station den i Öxnered någon kilometer västerut, där banan korsas av den större Norge-/Vänerbanan (f.d. Bergslagsbanan) mot Mellerud och Kil.

 

(Det kan på ovanstående bild se ut som om jag stode mitt i spårområdet. Det gjorde jag inte, utan hade tryggt placerat mig innanför en högst tillåten gångfålla.)

Eftersom jag ändå var här, hade jag tänkt ta en bild av godståget 48494 som passerar här på lördagar. Så blev det inte, för det hade varit 20 minuter före sin tidtabell och det var ju bra. Man gjorde för några år sedan ett försök på vissa håll i landet att inte låta godståg gå före tidtabellen ens om det fanns plats för tåget på spåren. Anledningen har jag glömt, men det var ett med rätta utskällt experiment. Varför låta tåg stå och vänta i onödan, liksom?

I stället såg jag utfartssignalen i öster slå om till grönt och då gick jag genast tillbaka till perrongen och hade bara att vänta på tåget hemåt.

 

Jag hade vandrat omkring på gatorna i centrala Vänersborg och sammanlagt vistats i staden i lite mer än en timme. Vet ni, det räckte… Det är möjligt att det finns mycket intressant att se och en någorlunda varm sommardag är det säkert riktigt trevligt. Om man däremot har råkat pricka in den enda mulna dagen på hela veckan och det därtill råder frisk vind, är Vänersborg inte någon pärla.

Därför var det riktigt skönt när tåg 13831 från Uddevalla mot Borås stannade ett par minuter före utsatt tid. X12 nr 3197, har jag inte sett den förr, månntro?

 

Jo, det hade jag. Även tågvärden hade jag sett och hon hade sett mig. Hur många gånger frågade hon mig om biljetten denna dag? Fyra? Kanske var det bara tre och att hon den fjärde stannade till och insåg att hon kände igen mig. Till slut var det nästan så att jag tittade åt sidan då hon hastade förbi i korridorerna, för att inte verka påflugen…

Därpå reste jag hem och tyckte mig ha haft ett gott utbyte av dagen. Som bonus (eller nåt) kommer här några bilder tagna under resans gång.

Kinnekullebanan viker av i Håkantorp:

 

(Nästa gång kanske jag svänger norrut här. Vi får väl se…)

Ett Infranord-ekipage på det nyrenoverade spår 7 i Herrljunga:

 

Stationshuset i Ljung:

 

*

 

Erik Sparre, Herrljunga, Håkantorp, Infranord, Kinnekullebanan, Ljung, UVHJ, Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga, Vänersborg, X12, godstrafik, om mig, reseberättelse, stationshus, tågvärdar, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej