(Detta är det femte inlägget från resan till Lysekil den 27 oktober 2018. Länk till alla inlägg finns i slutet av detta.)
När jag väl hade fattat beslutet att kliva upp tidigt och lägga en hel dag på att resa med Lysekilståget, bestämde jag mig för att det fyra timmar långa uppehållet i Lysekil kunde användas till något bra. Mina 49 sjundeklassares novellskrivande den senaste månaden hade nämligen gjort mig själv inspirerad. Jag antar att det var medan jag cyklade från jobbet, för då får jag ibland en hel del idéer, som ett uppslag kom för mig.
På bussen till Göteborg skrev jag kanske en fjärdedel. I Lysekil skrev jag två fjärdedelar till. Så snart tåget hade lämnat Munkedal skrev jag slutet och så återstod bara 14 % av datorns batteri och jag beslöt att spara resten till eventuella akutsituationer under hemresans sista del.
På vägen passerade tåget Öxnered. Jag har rest därigenom många gånger och även bytt tåg på platsen. Det är en av Västsveriges mest klassiska järnvägsknutar, men alla tåg har följt de fyra benen som kommer dit från varsitt väderstreck. Nu fick jag för första gången färdas i triangelspåret som leder direkt från Uddevalla till Trollhättan, vilket syns tydligt på de nästa två bilderna. Det var roligt!
Så rullade tåget, stadigt och tyst genom eftermiddagen, längs ytterkanten av Västergötland. Det föll omväxlande regn och blötsnö och några unga föreningsmedlemmar låste om sig i den bakre foajén. Där ville de väl slippa ovidkommande ljud medan de filmade resan. Bara snön fick dem att högljutt häpna, men inne i salongen härskade stillheten.
Att sitta där, medan skymningen föll över Bohuslän och Göta älv... det var riktigt, riktigt härligt. Det blev allt mörkare, jag skrev, läste en tidskrift och var belåten med en dags utflykt och arbete.
Till sist nådde tåget ändå sin slutstation. Det var några få minuter försenat, men det var bra gjort eftersom det hade blivit stående en stund på väg upp mot Lyse. Resenärerna steg av och jag med dem, varpå jag strax därefter sprang genom stationshuset på jakt efter en buss jag ville hinna med.
Och skulle det vara så att jag en dag publicerar min novell, kan den som läser noga möjligen hitta en liten, liten referens till Lysekil... Det kommer att krävas att man läser inte bara mellan raderna utan även utanför dem, men den finns där faktiskt.
Resan till Lysekil den 27 oktober 2018 beskrivs i sex inlägg:
- Sista tåget till Lysekil
- Tre timmar runt Lysekilståget
- Lysekils hamn
- Sist i det sista tåget
- Avslappning på tåg
- Norskt tåg i Sverige
Kommentera