Svenska banor

Jag hade tagit några bilder av staden i det vackra vädret och satt mig till rätta på ett tåg mot Göteborg.  I samma ögonblick såg jag något genom fönstret.

– Nej men! utbrast jag kanske.  Här är ju ett järnvägsspår!

Lyckligtvis fanns det ett spår under tåget och det visste jag om.  Att det låg ett annat bredvid tåget, det var däremot en nyhet trots att jag hade färdats här dussintals gånger, kanske närmare hundra.

Rester av ett gammalt industrispår?  Förmodligen.  I dag är Borås en sorglig stad som i praktiken helt saknar industrispår, men så har det inte alltid varit.  Här, längs Göteborgsbanans utfart från Borås C, har förstås också legat riktiga industrier under en epok som nu ligger flera decennier tillbaka.

Ja, det var förresten gamla industrier som fastnat på bild i junisolen, där Viskan slingrar sig kring hus som numera innehåller annan verksamhet.

Helt bortglömda är industrierna alltså inte i Borås.  Man syr inte speciellt mycket kläder där längre, men såväl stora som små textilföretag har både huvudkontor och designstudior i staden.

En jämförelse kan vara den andra stora textilstaden.  I Norrköping finns nästan ingen koppling till textilier längre.  Däremot har man fortfarande ett imponerande industrispårssystem.  Det ska däremot snart rivas eftersom kommunen vill bygga flådiga bostadshus på spårområdet och tycker att företagen kan köra lastbil på gatorna i stället för att leverera med ett dagligt godståg.  (Att tusen lastbilar sliter lika mycket på gatorna som tio miljoner personbilar och därmed ger kommunen extra kostnader i andra änden, har kommunledningen glömt.)

Ack ja.  Inte bara spår kan blir bortglömda, utan även sunt förnuft och komplexiteten i en ekonomisk-ekologisk kalkyl.

*

Nästa gång ska jag berätta om hur det blev sent i Sandared.