(2 juli 2025)
(Detta är trettonde delen av många i en serie texter om min vistelse i Stockholm med omnejd i juni och juli 2025. Länk till samtliga kommer att finnas längst ned i varje inlägg.)
Efter mitt besök på nationalmuseet ämnade jag även hinna med Nordiska museet som skulle ha kvällsöppet. Dit skulle jag ta mig med spårvagn och så promenerade jag längs lite gator och kajer och allt vad det kallas. Skärgårdsbåtar såg jag och så hittade jag till spårvägslinje 7.
Denna spårvägslinje är nygammal och har fått det synnerligen trendigt pretentiösa namnet Spårväg City. Den börjar i centrala staden, rentav vid själva Stockholm C, och går sedan ut till Djurgården. Denna ö eller halvö är stockholmarnas nöjesparadis med nöjesfältet Gröna Lund, friluftsmuseet Skansen, en hel del parkmiljö – och så några museer.
Beträffande den här spårvägslinjen, är dess historia intressant. När spårvägarna i Stockholm så gott som helt lades ned (med Nockebybanan som det enda egentliga undantaget), fanns det folk som ville behålla linjen till Djurgården. Det ville emellertid inte Stockholms stad (den blivande kommunen). Frågan fortsatte emellertid att diskuteras, men utan resultat. Svenska Wikipedia skriver bland annat ”SL:s dåvarande VD, Ingemar Bäckström, var inte positiv till återinförandet av spårväg i stadstrafik och i ett 13-sidigt PM uppmålas ett totalt sammanbrott för busstrafiken om Djurgårdslinjen kommer till stånd”.
Hur som helst blev det en museispårväg som öppnades 1991. ”Djurgårdslinjen” fick behålla sitt gamla linjenummer 7 och så körde man spårvagn för skojs skull. Men, det fanns planer på att använda linjen för reguljär trafik och efter upprustning på 00-talet, öppnades ”Spårväg City”, också med linjenummer 7. (Museitrafiken kallas numera 7N eftersom den går till Norrmalmstorg i stället för centralen.)
Som bilden visar, kallas den västra ändstationen ”T-centralen”. Det är ju lite konstigt, eftersom spårvagnen aldrig körs ned under jord. I stället går vagnen förstås till samma marknivå som tågen på Stockholms central.
(Visst är det himla synd att det inte är jag som får sätta namn på spårvägar, tunnelbanor och stationer i det här landet? Då skulle ju allt bli så mycket bättre! :) )
*
Två behov gjorde sig påminda. Dels ville jag under dagen gärna åka hela spårvägen ända ned till vändplatsen vid Waldemarsudde, alla de 3,6 kilometerna. Dels hade jag inte ätit något sedan frukost. När vagnen just skulle stanna vid Skansen, såg jag ett lockande gatukök utanför fönstret och hoppade alltså av. Gatuköket erbjöd ett ”mål” för 60 kr, vilket tycktes prisvärt. Jag insåg emellertid att det var tänkt för barn, men serverades ändå ett – och blev fullt tillräckligt mätt. (Man behöver inte föräta sig bara för att maten är god, och förresten är det många med mig som inte blir så hungriga under varma sommardagar.)
Jag tog typ nästnästnästa vagn resten av sträckan, var alltså nere och vände, varpå jag steg av vid hållplatsen ”Nordiska museet/Vasamuseet”. Men något besök på Nordiska museet blev det inte.
– Nä, det är bara september till maj som vi har kvällsöppet, sade receptionisten när jag stod innanför entrén klockan 16. På sommaren har vi öppet till 17 varje dag.
Eftersom jag, som tycks ta tre eller fyra timmar på mig på ett större museum, inte tyckte att det vore vettigt att betala full entrébiljett för en stressig timmes rask promenad mellan montrarna, vände jag åter mot stan.
Medan jag luffade omkring på Djurgården, konstaterade jag att Djurgårdslinjens spårvagnar väl är lite intressantare till det yttre:
De ordinarie vagnarna på ”Spårväg City” heter A35 och är tillverkade av spanska CAF. Det finns ju numera inte många tillverkare av tåg och spårvagnar, men CAF är alltså en av dem, om än inte den allra oftast anlitade i Sverige.
Här kommer en sådan CAF-vagn körande bortifrån Waldemarsudde.
Med mig ombord for den in mot staden, ända till centralen (d.v.s. spårvägshållplats T-centralen som lika gärna hade kunnat heta Stockholms centralstation). Därifrån tog jag tunnelbanelinje 17 till Slussen, steg av, köpte ett dygn i efterhand ännu en souvenir på Stadsmuseet, promenerade över Södermalm till Södra station och tog ett foto av entrén.
Sedan gällde ett fullsatt pendeltåg till Älvsjö och jag var hemma flera timmar tidigare än planerat.
Nästa dag skulle jag resa hemåt på riktigt. Men innan jag anträdde resan till Västergötland hade jag ett eller två andra järnvägsärenden att uträtta.
*
Resan till Stockholm i juni och juli 2025 skildas i många texter. När alla är skrivna, kommer i sedvanlig ordning en lista med länkar till alla inlägg att presenteras här.
