Jag blev häromveckan lite förtjust i Stadlers söta lilla motorvagn, som jag såg nämnas i en diskussionstråd på ett järnvägs- och tågforum.  Nu när vinter-OS är slut, kan jag dessutom få tid att nämna den här i bloggen också.

Detta fina exempel på ett tåg i smått format, men för normalspårig järnväg, utmärker sig inte minst för sina oregelbundna fönster som ger associationer till lite av varje, såsom sågtänder och hajfenor.  (Det är inte till någon skada att det är ett mönster som påminner om Bombardiers Itino – ofta beundrad i denna blogg.)

Så här ser den ut på Prignitzer Eisenbahn:

(bild från Wikimedia commons)
 

Stadler kallar den själv för Regio-Shuttle och det säger väl lite om hur den är tänkt att användas.  Den ska inte vara något snabbtåg eller köra passagerare från ena änden av landet till den andra, utan snabbt och enkelt trafikera kortare järnvägar.  Alltså sådana järnvägar som nu är alldeles för få, men som jag hoppas att vi i framtiden kommer att ha fler av.  Topphastigheten är 120 km/h, vilket till exempel är lägre än för Bombardier Itino, som jag beundrade hela halva sommaren, och ingenting för stambanorna.

En RS1, som en beteckning är, rymmer i underkant 100 sittande resenärer.  Den finns i två olika utföranden och Erfurter Bahn, som köpte 37 stycken för några år sedan, berättar att deras har plats för 70 personer.  Den är 25 m lång och 2,9 bred, vilket ju inte är något monstertåg precis.  Skulle man behöva ett större fordon, kan de multipelkopplas (hela sju stycken, tänka sig) och ändå köras av en ensam förare.

Så här ser RS1 ut på City-Bahn i Chemnitz:

(bild från Wikimedia Commons)
 

Regentalbahn i Bayern, kör man också detta tåg.  Där kallar man sig dessutom för Waldbahn ("skogsbanan") och det ger ju ännu fler associationer...

(bild från Wikimedia Commons)
  

...för jag har ju hela tiden haft i åtanke mina favoritbanor i Småland.  Dessa är ju redan välförsedda med Itino, men några Itino tillverkas inte längre och när man kommer på att trafiken ska utvidgas, kan RS1 vara fin att ha. Eller om det skulle byggas nya järnvägar, eller fler trafikeras med persontrafik, då är det kanske den här typen av motorvagnar som kan användas.

Dessutom sitter jag och fantiserar om ett järnvägsnät i stil med det vi hade för 50-70 år sedan, när smalspåren förde en tynande tillvaro och det diskuterades att banorna skulle breddas till normalspår.  Om man hade gjort det, så skulle dessa motorvagnar ha kunnat passa för ganska många banor i södra Sverige.

Sitter jag här och drömmer...


 
Itino, Stadler RS1, breddning, design, motorvagnar,
Det händer ibland att jag har ett ärende till den del av Borås där man kan besöka till exempel Boråshallen (lokal bland annat för Fed Cup-tennis, Oas-möten och högskoleprov), en stor elektronikfirma eller en lunchrestaurang som säljer Kling-glass.  Detta område ligger i utkanten av bangården som väl tillhör driftplatsen Borås Central och delas mitt i av järnvägen mot Alvesta.

Det har hänt att jag har tagit en titt i den dagliga grafen för att ta reda på om något tåg planeras passera där ungefär samtidigt, men hittills har jag inte haft den turen.  När jag skulle dit för ett par dagar sedan (den 12 februari), gav jag sjutton i tågen och struntade i att undersöka grafen – varpå bommarna vid järnvägsövergången gick ned just som jag parkerade cykeln.  Då var det ju dumt att inte plocka fram kameran ur fickan och se vad som kunde dyka upp.

Eftersom signalen visade rött söderut, räknade jag ut att det var ett tåg därifrån som var på ingång.  Mycket riktigt, rätt som det var dök ett Rc-lok upp borta i kröken.  

 
Det är imponerande maskiner minsann.  (Mekanikens triumf över naturen, som jag sade när jag hade ett orangemålat exemplar till närmaste granne på en perrong i Krylbo.)

 
(Lokföraren vinkade artigt, vilket jag tyckte var trevligt, så jag vinkade tillbaka.)

Detta är en bana som trafikeras av SJ-s Kust till kust-tåg, en av de få persontrafiklinjer som alltjämt körs med loktåg.  Men där finns också godstrafik och det var ett sådant tåg som kom körande.

 
En hel radda godsvagnar blåste förbi.  Somliga med containrar på och somliga utan.

 
Järnvägsgods, det är härligt.  När jag möter bullrande långtradare tycker jag däremot bara att det är fula fordon, räcker ut tungan åt dem och säger som reklamskylten i bilden ovan: "Flytt' bilen!"

BAJ, Borås C, Borås-Alvesta, Kust-till-kust, Rc, fotografering, godstrafik, godståg,
Jag antar att alla läsare av den här bloggen har hört det redan, men det är väl ändå lämpligt att nämna det.  Dal- Västra Värmlands järnväg, DVVJ, järnvägen mellan Mellerud och Bengtsfors, är tills vidare räddad, meddelades tidigare i veckan.  (Länk till nyheten på SVT-s Västnytt)

När Trafikverket i höstas föreslog att lägga ned underhållet på banan – vilket innebär att all trafik förbjuds och är ett första steg mot nedläggning – rasade inte bara dalslänningar, lokalpolitiker och järnvägsfantaster.  Det verkade helt enkelt himla dumt och rent dåraktigt att sätta stopp för en järnväg som trafikeras med godstrafik året om och som på sommaren dessutom har en ganska omfattande persontrafik med turisttåg.  (Jag nämnde detta i ett tidigare inlägg.)

I mitten av december kom nästa chock, när det helt oväntat meddelades att banan plötsligt var i så dåligt skick att alla transporter skulle stoppas redan inom en vecka.  De stackars företagen som behövde banan fick hastigt ställa om sina transporter och berörda kommuner såg hur tusentals turister hädanefter skulle ställa resan någon annanstans.

Sedan september har därför protestlistor sammanställts, regeringen uppvaktats, lokalbefolkningar i Dalsland och politiker i hela Västsverige engagerat sig i frågan.  Och nu, häromdagen, kom ett beslut från Trafikverket att jo, banan ska rustas upp så att den åter kan trafikeras.  I första rundan ska pengarna komma från dels Trafikverket, dels Västra Götalands-regionen.  Därefter ska DVVJ, precis som alla andra järnvägar, underhållas av Trafikverket.

Det var en glad nyhet som inte borde förvåna.  Ändå känns det som en överraskning, särskilt som folk med insyn i den aktuella beslutsprocessen på Trafikverket, har antytt att banan var dömd och att det inte skulle ske något underhåll på den.  (Inte för att jag egentligen vet om de har någon sådan insyn eller bara vill verka insatta – utsagor från alias på webbforum ska man vara försiktig med...)  Nu har i alla fall järnvägen och de kloka prioriteringarna segrat och det gör mig, som sagt, glad.

Det gäller bara att inte luta sig tillbaka för tidigt.  Då är risken att stora jätten Trafikverket ställer till med något dumt igen.  Om inte på DVVJ, så kanske på Västerdalsbanan, Bohusbanan eller HNJ...

DVVJ, Trafikverket, nedläggning, utan underhåll,