För att få tillbringa några timmar på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, cyklade jag ned till Borås C i går förmiddags.  Jag kastade ett öga på den jättelånga kön till buss nr 100 (med en avgång i halvtimmen hela dagen) – och promenerade till tåg nr 3414 som skulle avgå från spår 5 strax senare.  Där fick jag åka nästan ensam första biten och jag undrade varför i hela friden folk inte ens kollar om det går något halvtomt tåg i stället för att köa till en överfull buss.  (Jo, bussen går något snabbare men skillnaden är inte jättestor.)

 

(Från vänster: X14 nr 3225, X12 nr 3215 och X14 nr 3238.  Borås är verkligen platsen att besöka för den som gillar X12 och X14.  Jag hade en till bakom ryggen och en femte hade just givit sig av mot Herrljunga.)

Jag kunde ju passa på att kasta en blick på den här tavlan, som jag inte lagt märke till förr:

 

Uhum, spekulerade jag, det finns nog åtta spår, och utfarterna går mot respektive Göteborg, Herrljunga, Varberg och Alvesta.  Och visst lyste det grönt för vårt tåg, faktiskt redan tio minuter före avgång.

Det var full fart på järnvägen fastän det var lördag.  Den här banan är ingen stambana, men får väl sägas tillhöra de där järnvägarna som ändå har en ganska god standard och är vältrafikerade.  I Rödberg mötte vi ett SJ-tåg på väg mot Kalmar, i Rävlanda var ett långt godsvagnssätt uppställt.  Och när vi anlände till Hindås fem i elva, väntade tidtabellsenligt ett tiominuters uppehåll i väntan på tåg 3409.

Hindås är beläget 36 km från vardera Göteborg och Borås och är inte bara därför en klassisk järnvägsstation.  Stationsbyggnaden uppfördes 1907 efter en ritning av Yngve Rasmussen, då den tidigare stationen hade blivit för liten.  Vid denna tid var Hindås en stor vintersportort dit göteborgarna kom i jättelika skaror.  Kanske var det därför som Rasmussen gjorde en byggnad som så tydligt andas nordligare delar av Sverige?

 

(Bild från den 11 augusti 2013.  Åk gärna och titta på det, för om jag förstått en artikel i GP rätt, är det inte säkert att det får stå kvar.)

Vi blev alltså stående i Hindås och jag fuderade som bäst på var det där mötande tåget kunde vara, utan tidtabell som jag var.  Så började det ringa om bommarna vid gångtrafikanternas järnvägsövergång just öster om perrongen, alltså bakom mitt tåg.  Bommarna gick ned, det susade i rälsen och tåg 3409 till Borås kom på motsatta spåret.

 

Nu hände det underliga, att när tåget stannat tio meter före bommarna, gick dessa upp igen.  Efter någon minuts uppehåll, började tåget rulla.  Hur ska det nu gå? tänkte jag.  Långsamt närmade sig tåget övergången, och bommarna började så sakteliga gå ned igen.

När fören stod mitt på övergången var bommarna fällda till hälften.  Ingen människa fanns i närheten och lokföraren gjorde det enda raka – accelererade och struntade i de bristfälliga bommarna. Sådant tycker jag om.  Det kanske var helt enligt reglementet, men mitt intryck är annars att reglerna för järnvägstrafik ofta verkar vara väldigt stelbenta och till järnvägens nackdel.

Sedan lämnade också mitt tåg Hindås station och for helt utan dramatik vidare till Göteborg.

Borås C, GBJ, Göteborg-Borås, Hindås, X12, X14, stationshus, västtågen,

De som känner mig vet att jag är uppvuxen i Segerstads socken i nuvarande Falköpings kommun.  Det är en ovanlig socken så tillvida att den under ett par decennier (1930-tal till tidigt 60-tal) hade hållplatser vid två skilda järnvägar.  Den ena hållplatsen kallades Torstensgården och låg vid Västra stambanan; den andra hette först Segerstad och sedan Segerby och låg vid Lidköping-Skara-Stenstorps järnväg, LSSJ.

Jag har tidigare (i juni 2013) berättat lite kort om LSSJ och lovade då att visa betydligt fler bilder därifrån.  Det ska jag inte göra nu, utan nöja mig med en liten detalj.

Detta är en uråldrig kulturbygd, med minnen från en tid då Uppsala och Stockholm låg under vatten (vilket jag aldrig tröttnar på att påpeka).  Det är därför ganska logiskt att socknen dels har en livaktig hembygdsförening, dels får regelbunden uppmärksamhet av läns- och regionförvaltningen.  I flera omgångar har omfattande skyltserier märkt ut de lokala sevärdheterna, och den senaste är den som år 2000 placerade ut riktigt tilltalande information längs Faledreven, den fädrev som sedan sekler varit allmänning och därför lockat bebyggelse i massor.

Vid prästgården i kyrkbyn i Segerstad, alldeles intill en vit stenbyggnad, sitter därför denna skylt uppsatt.

 

Anledningen till att jag just i dag skriver detta inlägg, är en diskussion på Postvagnen, om användningen av främmande språk på informationsskyltar i Sverige.  Som bilden ovan visar, har man här valt att skriva en sammanfattning på engelska och tyska, vilket jag tycker är utomordentligt lämpligt.  Den svenska informationen (som säkert nio besökare av tio klarar sig bra med), får gott om plats samtidigt som informationens huvuddrag går att utläsa för den som hjälpligt förstår engelska eller tyska.

Eftersom det kan vara svårt att läsa texten på fotot ovan, har jag här klippt ut den svenska texten med tillhörande bild:

 

Sedan mitt järnvägsintresse började spira för några år sedan, har jag funderat på exakt vid vilken punkt som LSSJ korsade den uråldriga Faledreven.  Jag började med att stega upp de "knappt 150 meter" som skylten nämner.  Det gav väl ett måttligt gott resultat, varför jag fick nöja mig med en uppskattning.

Ungefär här korsades grusvägen av LSSJ.  Jag tror förresten inte att det är en tillfällighet att elledningen dragits utmed samma stråk som en gång järnvägen.  Det var förstås ett sätt att inte behöva tränga sig in på mer åkermark än nödvändigt.

 

Föregående bild är tagen från väster mot öster.  Här kommer en från andra hållet, tagen mot (nord)väst.

 

Nåväl, mitt sökande efter den exakta positionen för järnvägsövergången, gick bättre när jag letade upp satellitbilder på någon av webbens alla karttjänster.

Det är ju nämligen så, att om man vill hitta en gammal järnväg, går det förhållandevis lätt att göra det på en flyg- eller satellitbild.  Det spelar faktiskt ingen roll om järnvägen är nedlagd sedan decennier, uppriven och återtagen till åkermark.  En försvunnen banvall som verkar omöjlig att identifiera från marken syns nämligen uppifrån som en svag, suddig linje, där både matjord och sådd har en annan nyans.

Se till exempel på denna satellitbild, från hitta.se:
(Genom att klicka på länken, kommer läsaren direkt till rätt plats och kan följa banan kilometervis.)

 

Ännu mer lyckligt var det att finna den helt fantastiska karta (länk finns även i bloggens separata länksamling någonstans till höger) där Olof Lagerkvist lagt in ett stort antal nedlagda svenska järnvägar på en offentlig webbtjänst.  Där går det lätt att zooma in och hitta precis var järnvägen gått.  Bilden ser ut så här:

 

Det händer att jag funderar på vad jag skulle vilja göra om jag en dag av någon anledning skulle flytta tillbaka till Segerstad på hel- eller deltid.  (Det är väl inte så troligt att det sker, men det är ju alltid kul att spekulera.) 

Jo, i så fall vore det faktiskt riktigt spännande att lägga tillbaka några meter järnvägsräls just här, för att ännu tydligare visa att det faktiskt fanns en järnväg här.  Det skulle varken störa trafiken eller jordbruket, utan bara vara en charmig liten detalj för vandrare och cyklister att notera.  Och visst är det roligt med saker som inte hindrar utan bara är till glädje?

891 mm, Faledreven, LSSJ, Lidköping-Skara-Stenstorp, Segerstad, kartor, satellitbild, åkrar,

Eftersom det varit en omtumlande vecka på i alla fall ett sätt, behövde jag lite miljöombyte, i alla fall för en stund. Så efter jobbet cyklade jag ned till stationen. Där stod som vanligt en X1x-motorvagn och gonade sig i Borås centrals sköna solsken. I dag hade vagnen nr 3217.

 

Tåget stod alltså på utfartsspåret mot Herrljunga (till vänster i bild syns spåret mot Göteborg) och kanske står det bara uppställt för att finnas i reserv. Det skulle i alla fall inte fara vidare den närmaste stunden.

Däremot fanns det ett liknande tåg (lämpligt nog numrerat 3218) som ämnade sig till Herrljunga och då jag inte hade något bättre för mig, kunde jag ju följa med.

En timme senare befann jag mig alltså i Herrljunga och fick promenera omkring på perrongen där, medan folk hade bråttom till anslutningar mot Stockholm, eller kanske bara hem till kvällsmaten.

 

Bland fåglar och elledningar på Herrljunga station såg jag också denna mystiska symbol. Kanske har den funnits där förr, det är ju möjligt, men min spontana känsla var att den måste vara placerad där nyligen, för jag har strosat omkring i Herrljunga dussintals gånger (om inte ett hundratal) och kan inte minnas att jag sett den förr. Vad vill den säga? Vad har den för syfte? Den som vet, får gärna skriva en kommentar och stilla min undran.

 

Och så återvände vi till Borås. Sådana här färder är kanske inte de mest spännande man kan tänka sig, men jag noterade att det var tågklarerare på plats i Ljung både när jag reste norrut och på återresan. Det är rätt sällsynt att det är klarering på den stationen (som nog inte ens klassificeras som station längre), men vid min andra genomresa för dagen var det helt naturligt, eftersom det var tågmöte i Ljung och utan spadviftande tågklarerare får inga tåg mötas där.

Ombordaren kom ut i tåget efter Borgstena och viserade biljetter. Han blev stående hos ett gäng militärer och diskuterade svensk försvarspolitik. (Det var, inom en parentes som nog blir lång, en diskussion som jag hade kunnat lägga mig i, för vem är nöjd med det svenska försvaret numera? Man borde i alla fall inte vara det vare sig på vänster- eller högerkanten, bland försvarsivrare eller nedrustningsförespråkare. Det är nog bara somliga politiker på riksplanet som tycker att det är bra som det har blivit.)

Samtalet mynnade till slut ut i indelningsverket och den allmänna värnplikten av 1901 (typ, för det exakta årtalet hänger på definitioner). När de var framme i att jämföra med andra reformer som folkskolestadgan, tvåkammarriksdagen och rösträtten, hade tåget nått Öresjö. Det var ganska lämpligt, för just där kör tåget i så där en 50 km/h och det har det gjort ungefär sedan vi fick allmän rösträtt...

Borås C, Borås-Herrljunga, Herrljunga, Ljung, militär, skylt, spontanresa, tågklarering,