En annan sorts tåg än vanligt syntes i dag i Göteborg. Verkliga demonstrationståg, samt lyckligtvis icke förverkligade planer på sådana, ställde i gengäld in diverse spårvagnsturer och stängde för en tid hela Lisebergs station för resande.

Spårbunden personal höll i det tåg som faktiskt gick med om att det tåg som inte gick inte ens borde ha fått gå. Mycket uppskattad blev denna inställning, och inte allenast av oss som råkar ha ett särskilt intresse för de vanliga tågen.

 
Göteborg, Göteborgs spårväg, Inga nazister i Göteborg, Liseberg, demonstration, politik,

Längs de elektrifierade järnvägarna finns på sina ställen strömlösa partier, så kallade nollsektioner eller skyddssektioner. Om jag har förstått det rätt, handlar det ofta om att strömmen matas in från några bestämda punkter och mellan varje separat spänningsområde måste det vara strömlöst. När ett tåg kommer till en sådan nollsektion har det redan farten uppe och passerar snabbt in på nästa elektrifierade ledning.

I går kväll, den 10 maj 2017, hade SJ:s snabbtåg nr 445 otur och blev stående på en nollsektion. Vad göra?

SJ skickar dit andra tågsätt som ska kopplas ihop med det stående tåget. SJ har emellertid ”otur” och tågen kan inte kommunicera med varandra. Tåget står alltså kvar… och det står kvar… och det står kvar… Man skickar inte dit ett diesellok som är kompatibelt med SJ:s X 2000. Man skickar inte dit ett fordon som helt enkelt knuffar in tåget till strömförande ledning. Man låter inte heller passagerarna gå av tåget.

I stället hänvisar SJ till att man ”sätter säkerheten främst” och tvingar folk att vara kvar ombord hela natten. Sträckan är dubbelspårig och på det andra spåret går trafiken som vanligt. Att släppa ut folk skulle kunna innebära att de blev påkörda.

Det finns inte dricksvatten och inte mat. Belysningen fungerar inte utan elektricitet. Värmesystemet fungerar inte utan elektricitet. Ventilationen fungerar inte utan elektricitet. Toaletterna fungerar inte utan elektricitet. Tåget är mörkt och kvavt och ett stinkande elände.

Det är inte att sätta säkerheten främst. Det är att tvinga människor att genomlida en kvalfylld natt, att tvinga människor att vara törstiga, att kissa på sig, att få ångest och psykiska trauman.

Alla förutsättningar finns alltså för att locka fram den sämsta sidan hos människor. Jag vet inte hur jag skulle ha reagerat om jag hade varit där. Vanligtvis är jag en stillsam person men om jag upplevde att jag var instängd och inte kunde påverka min situation, skulle jag mycket väl kunna bli den person som gjorde uppror. Jag skulle inte sparka och slåss. Sannolikt skulle jag inte ens svära åt personalen. Men jag skulle försöka ta mig ut.

Troligen skulle det innebära att jag försökte öppna dörrarna också om personalen förbjöd mig. Om någon tog initiativ till nödutrymning genom fönster och dörrar skulle jag uppmuntra detta och möjligen skulle jag själv till slut vara den som gjorde fysisk åverkan. I själva verket skulle det kanske vara bra om jag gjorde det, eftersom jag skulle välja den sida av tåget som vätter bort från det andra spåret och även prioritera en dörr eller ett fönster nära mitten av tåget för att än mer minska risken att någon hamnar framför ett annat tåg.

Jag brukar berömma mig med att hålla huvudet kallt i kritiska lägen och därför är jag naturligtvis den sista som det skulle slå helt slint för. Däremot bör man nog räkna med risken att någon faktiskt i en desperat situation tappar kontakten med verkligheten och blir ett reellt hot för sina medpassagerare. Skulle någon börja slå vilt omkring sig eller rentav med kniv börja attackera ombordpersonal och resenärer, är det sorgligt men inte oväntat.

Att så fullständigt låsa sig i den totala övertygelsen att man aldrig, under några förutsättningar, vad kostnaden för människors välbefinnande än är, får utrymma ett tåg som står på spåret, det är helt och hållet felaktigt. Det är inte ett tecken på att man har sinne för prioriteringar eller att man sätter säkerheten främst. Det tyder i själva verket på att man inte har beredskap för oväntade händelser. Det är helt enkelt dumt, trögtänkt och insiktslöst.

 


Hasse Hagbergs inlägg på Postvagnen i dag, som refererar en liknande händelse sommaren 2010 och frågar sig hur samma sak kunde hända nu igen, är också läsvärt.

SJ, X 2000, försening, nollsektion, olyckor, om mig, skyddssektion, strul,

(Ursprunget till den bestämda och ilskna rubriken kommer att framgå mot slutet av dagens inlägg.)

Den här dagen (som var lördagen den 29 april 2017) skulle jag göra en dagsutflykt från Borås till Göteborg.  Det är en sträcka som de flesta kollektivtrafikresenärer gör med busslinje100.  Så även jag ibland men att jag föredrar tåg framför buss är väl ingen överraskning för den som känner mig.  Eftersom skälet till resan var järnvägsrelaterat var jag denna dag ännu säkrare på att jag ville ta tåget.

Okej, Västtrafiks tåg nr 7348 med avgångstid 11.25 passade väl bra.  Cyklade jag således till stationen, steg ombord på detta tåg, stämplade mitt Västtrafikkort och for i väg.

 

(X14 nr 3224)

På vägen kunde jag beskåda järnvägens omgivningar och för en gångs skull få en bild av hållplatsen i Långenäs.  Visst är den vacker?!

 

Ja, så gick jag på 2017 års upplaga av Modelltågsmässan (som faktiskt stavas just så).  Måhända var det sista gången den var förlagd till idrottshallen intill bangården.  Göteborgs modelljärnvägssällskap, GMJS, var en del av förra årets mässa men har nu enligt artiklar i järnvägspress börjat flytten till Lindholmen.  Byggnaden står alltså ändå kvar, men den ska ju rivas som del av Västlänksprojektet så kanske får även modelljärnvägsmässan flyttas.

Nåväl, jag promenerade omkring där inne ett tag och lyckades så småningom köpa en bok.  Den var så hysteriskt dålig att jag måste skriva ett eget inlägg om den någon gång, men i dag nöjer jag mig med fem bilder av de båda modulbanorna.  Om jag minns rätt kommer de tre första från varianten i skala H0 och de två därefter från den i skala N.

 
 
 
 
 

Så skulle jag vända tillbaka mot Borås.  Klockan var kvart i två och kl 14.05 skulle SJ-tåg nr 335 gå mot Kalmar.  Alltså gick jag till en biljettautomat för att köpa denna biljett.  Förr använde jag SJ:s automater mycket ofta, men i den nya typen har jag bara köpt biljetter två gånger tror jag.  Handgreppen sitter alltså inte i fingrarna.

Jag har sedan flera år ett så kallat Prio-kort, vilket väl motsvarar andra företags ”kundklubbar”.  Det försökte jag använda i automaten.

Jag har många svagheter men jag är inte dum, så där generellt sett.  Att följa en skriven instruktion – ha, jag kunde det vid fyra års ålder.  Så nu tittade jag på animationen.
– Mhm, kortet ska sitta i den riktningen, på det hållet.
Vad hände?  Reagerade automaten?  Nej då, inte alls.  Jag försökte igen.  Men hur kan det inte fungera?

Fortfarande lite irriterad över att automaten hade givit mig som första förlag att ta Västtrafiks buss kl 14.00 för en 130 eller 150 kronor (med Västtrafiks kontoladdning kostar det drygt 90), och lite besviken över att SJ-tåget kostade drygt hundralappen, blev jag nu riktigt arg när automaten inte förmådde acceptera mig.

– Nu skiter jag i SJ! utbrast jag i mitt inre.

Varpå jag promenerade i väg till bussterminalen i stället.

En timme senare kunde jag från motorvägsbron över bangården se tåg 335 som kl 14.57 hade stannat på plattformen där det skulle stå i två minuter innan det fortsatte mot Kalmar.

 

Det finns en annan anledning till min irritation gentemot SJ.  Det är för krångligt att köpa biljett!  Borås är en kommun med 110.000 invånare.  I själva tätorten bor det mer än 60.000.  Stadens centralstation trafikeras med SJ:s tåg på Kust till kust-banan.  Ändå finns det ingen biljettförsäljning!  Det finns alltså inte ens biljettautomat!

Vad SJ menar, är att jag ska köpa en biljett i förväg, hemma vid min dator.  Tja, det skulle jag ju kunna göra, men eftersom tåget mycket väl kan vara försenat och bussen går varje halvtimme eller ännu oftare, känns det som ett stort risktagande att köpa tågbiljetten innan jag ser att tåget är på ingång.  Köpte biljett i automat gjorde jag förr, faktiskt rätt ofta gjorde jag så.  Nu är det inte möjligt och jag har därför inte köpt en SJ-biljett på ett par år.

Förmodligen tror SJ att alla människor går omkring med ett icke-krånglande internet och fulladdat batteri i fickan, så att de kan köpa biljetten där.  Det gäller säkert vissa men inte mig.  Dessutom är jag så konstruerad att jag gärna vill ha säkerhetsmarginaler, så jag skulle verkligen inte vilja sätta mig på ett tåg med risk för att bli avkastad om ett tvådagarsbatteri plötsligt toge slut.  Köper jag biljetter på internet, skriver jag ut en kopia på papper.  Det är jag inte heller ensam om, men till skillnad från andra sällanresenärer vill jag därtill ha möjlighet att köpa en biljett spontant, när jag står på stationen.

Men det vill inte SJ att jag ska kunna och då blir det som tidigare sagts: ”jag skiter i SJ”.

 

Borås C, GBJ, Göteborg C, Göteborg-Borås, Kust-till-kust, Långenäs, SJ, X14, biljettförsäljning, bussar, modelljärnväg, om mig, västtågen,