När jag tillbringade förra helgen i Jönköping och Huskvarna, blev det många trevliga stunder.  En av de mindre detaljerna, var att få promenera omkring på stationen i Jönköping på söndagen.  Där kan man förstås se på Vättern.

 

Vättern är helt klart min favoritsjö och utsikten är fin från alla håll.  Men just den här utsikten kan snart vara historia – det finns planer på att bygga en perrong även på andra sidan spåren och det vore väl bra.

Tidigare kunde man ta tåget till Vättern på alla möjliga ställen: Hjo, Karlsborg, Askersund, Motala, Vadstena, Hästholmen – och Jönköping.  Längs Vätterkusten gick även banorna till Ödeshög och Vireda.  Nu återstår bara Motala och Jönköping, men vi kan väl hoppas på att det inom några år också finns en anknytning i Vadstena?

Dessa spår har nummer 2-4 och där passerar en hel del tåg, men inte under min korta söndagsvistelse.  Däremot stod i vanlig ordning en Itinomotorvagn och vilade på spår 1.  Jag såg det på håll och då var det lätt att vända blicken från sjön.

 

Y32 nr 1409, med populärnamnet Alf Henrikson.

 

Och när jag hade sett det tåget, kunde jag åka hem med buss, för järnvägen är nedlagd sedan 1960.  När kommer den nya?  Ja, suck – den som väntar på Götalandsbanan väntar alltid för länge...

Borås-Jönköping, Götalandsbanan, Itino, Jönköping, Jönköpingsbanan, Vättern, Y32,

Detta är ju en järnvägsblogg, så när jag inte har något att säga om järnvägar, blir det inte heller något skrivet.  Ibland händer det däremot att jag kommer på att jag har något att säga i andra ämnen.  Då är det möjligt att detta finns att läsa i min andra blogg – som rent kronologiskt egentligen är den första. :)

Adressen som gäller är i så fall http://fomalhaut.blogg.se.

 
den andra bloggen, om bloggen,

Det var en sen lördag, i den ljumma novemberkvällens Göteborg promenerade människor i mängd, vissa med vacklande steg utan mål, andra med Linnéplats och Järntorg som mötesplatser att umgås på. 

Efter att ha vandrat genom denna stad där jag så ofta är gäst, klev jag på en spårvagn.  Där var överförfriskade skratt, förväntansfullt fnitter, trötta ögon, nysminkade ögon – spårvagnsresenärer på väg hem eller på väg ut.

Så stod där också en man med ett dragspel och frågade en dam "Tycker du om tango?"  Det gjorde hon och han spelade upp en sådan, en melodi som kunde vara vilken som helst.

 

Jag hade varit på restaurang och med en massa bekanta och obekanta firat min systers födelsedag.  Somliga bodde nästgårds, några hade rest från storstadens omland, ytterligare andra kom långt bortifrån och hade tagit in på hotell över natten.  Det slog mig att där fanns besökare som hade satt sig med hustrun i den privata bilen och rest från det dalsländska stationssamhället till järnvägsknuten Göteborg, eller likaledes bilat parallellt med västra stambanan i hela dess längd.

När maten var uppäten, det på buss 100 från Borås skrivna talet framfört, samtalsämnena nått slutet och restaurangen stängningsdags, vandrade jag ut i lördagnatten. 

 

Vi satt där på linje 9 mot Drottningtorget, vi som aldrig hade sett varandra och aldrig skulle mötas igen, hörde dragspelet, nynnade med i melodin som hade kunnat vara vilken som helst.  Vi log mot varandra och möttes i vår upplevelse av att det var ganska trevligt att leva en lördagkväll i Göteborg. 

Ett sådant möte gör man inte skyddad bakom glas och plåt i en dyr bil.  Ett sådant möte gör man på en spårvagn – eller på ett tåg.

Göteborgs spårväg, möten, spårvagnar,