Ja, rubriken har jag stulit, från just filmen Hälsoresan från 1999.  Denna film ingår i Lasse Åbergs sällskapsreseserie (och är enligt min mening nog den sämsta av dem) och gick igår på tv där jag följde den med måttligt intresse...

Nu ser jag ju emellertid världen med järnvägsögon (?) och då hoppar jag till när ett tåg dyker upp i filmen.  På ett hälsohem i Dalarna ges nämligen uppdraget att hämta en beställd guru vid tvåtåget.  Och kan man tänka sig, där kommer plötsligt en Y1 körande:

(scenen börjar ungefär 1.05.51 in i filmen)

Jag som tänkt mig att hälsohemmet låg i trakten av Falun, tvingas tänka om.  För om en Y1 håller till i Dalarna kan det bara vara tal om Inlandsbanan eller Västerdalsbanan (övriga banor är elektrifierade).  Och visst är det Dalatrafiks målning på tåget?


Jodå, så är det.  Den röda hästen har man sett förr...  Med ens har hälsohemmets geografiska läge snävats in och det ligger alltså i närheten av banan Borlänge-Repbäcken-Vansbro-Malung.  (En superduperenkel sökning på orden Hälsoresan och järnväg ger vid handen att scenen är inspelad vid Björbo station.)

Men en annan järnväg förekommer också.  Stig Helmer och Ole hamnar iklädda kycklingkostymer på en järnväg.  Det är då som Ole uttrycker sin glädje över att komma ut ur skogen med orden "Spår av civilisation".  Sedan far de vidare på en dressin som de hittar på något oförklarat sätt (för sådana kryllar det inte precis av längs spåren).

(scenen börjar ungefär 1.28.04 in i filmen)

Men vilken järnväg är detta?  För mig är det omöjligt att säga, eftersom det inte finns något för mig att bygga en gissning på (någon expert skulle säkert kunna identifiera rälsbefästningen eller sliperstypen).  Men jag undrar om det kan vara Västerdalsbanan...  Finns det så mycket lövskog där?  Nåja, jag har haft fel förr så jag ska inte ens gissa.  Den frågan får sväva i luften tills någon ger mig svaret...



Bilderna har jag lånat från Josefine Johns Youtubekanal: http://www.youtube.com/watch?v=es7qPh-Mz2U.  Där finns hela filmen utlagd och läsaren kan enkelt söka upp scenerna som jag berättat om.

Dalarna, Dalatrafik, Hälsoresan, Västerdalsbanan, Y1, dressin, film,

Igår åt jag julmiddag med mor, systrar och deras familjer.  Det hade nog varit trevligt om jag inte hade haft en annalkande förkylning som satte ner både humör och talförhet.  Så jag blev rätt tyst av mig.  Nu tror ju systers nya pojkvän att jag är en än mer udda figur än jag verkligen är, tänkte jag för mig själv.

Men så hamnade samtalet bland järnvägar och bloggskriverier.  Då var jag ju tvungen att prata, kunde liksom inte hålla mig från det, och undrade återigen vilket intryck jag gjorde. :)  Inte var det lättare heller, för försök att hålla fyra trådar i luften samtidigt (syster 1, syster 2 och mammas sambo angrep problemet från olika håll och dessutom behövde jag förklara grunderna i Ticket to Ride för systerns pojkvän som aldrig träffat på spelet).  Ja, det var en utmaning det, som hade det goda med sig att jag glömde min smärtande hals och mitt värkande huvud en stund.

Några timmar senare öppnades det julklappar och vad fick jag då av yngsta systern?  Jodå, Erik Sjöholms Järnvägsminnen 1.  Ja det var ju bra för den har jag faktiskt inte läst.  En vanlig tidtabell på insidan av ena pärmen och en grafisk tidtabell på den andra – bara därigenom har jag att göra i flera dagar, haha!

Det är faktiskt ytterligare en fördel med att snöa in på något fackområde så här: släkten får lätt att hitta julklappar...! :)

böcker, mest på skoj, möten,

Efter att ha busat med syskonbarnen vid en tidig frukost några hundra meter från den tidigare Segerstad/Segerby hållplats tvingades jag på julaftons förmiddag resa med bil till Stenstorp för att ta tåget där.

Klockan 9.34 rullade en Regina in på Stenstorps station på Västra stambanan.

 

Tåget var påskgult och det passade bra när det var sju grader varmt och ihållande regn.

På stationen i Herrljunga rullade tåg 3825 in från Uddevalla.  Det skulle vidare till Borås och hade inte många passagerare.

 

Mellan Herrljunga och Ljung är hastigheten nedsatt för tillfället och tåget susade fram i häpnadsväckande 70 km/h.  Skillnaden mot normal marschhastighet var tydlig, men jag vet nog inte om jag hade tänkt på det om jag inte hade vetat om det i förväg.

Efter en stund saktade tåget in och stannade snart helt.  Det sprakade i högtalaren och strömavbrott meddelades.

– Var är vi? frågade en ung flicka.
– I Jällby ungefär, svarade en äldre kvinna som kunde vara hennes mor.

– Då är det för långt att gå va?

(Samma tjej hade jag mött på Hemköp i Herrljunga och hon tittade glatt på mig när hon klev av i Ljung.  Det var ett leende som lyste upp denna grå julafton och – måste jag påpeka – ett leende som en stackars landsvägstrafikant aldrig får.)

Lika snabbt som strömmen försvunnit, återkom den och julaftonståget kunde fortsätta till Borås.

BHJ, Borås-Herrljunga, Herrljunga, Regina, Stenstorp, Västra stambanan, X12, hastighet, jultrafik, möten,