I går kväll fanns följande att läsa på text-tv:

 

(I själva verket förefaller det ha handlat om två olika tåg, där ett fastnade i lavin och snöstorm vid Riksgränsen och ett annat gick sönder just utanför Kiruna.)

Det stod också, på en annan sida, att Uppsala hade slagit sitt lokala marsrekord med 19,9°C. Ja, hela östra Götaland och Svealand hade temperaturer som får anses vara rimliga en sommardag.

I Västsverige var det inte lika varmt, men 11° är gott och väl vårvärme. Därför gjorde det mig inget att jag under förmiddagen flängde som en tätting genom Borås.

Först upp till Brämhults k:a på gudstjänst, sedan till jobbet för att hämta ett kvarglömt papper och därifrån till Caroli (som också är en kyrka och till skillnad mot sin namne i Malmö uttalas med betoningen på första stavelsen) för att lämna papperet i fråga.

Men så var jag alltså i stan och vad skulle jag mer hitta på där? Tja, ta en tur förbi stationen kanske... När jag ändå var där råkade det vara dags för tågmöte mellan SJ:s Kust-till-kusttåg och jag riktade kameran mot tåg 331 och Rc 6 nr 1383.

 

Se där, det får bli årets vårbild!

Ja, sedan fortsatte jag hem igen, hade gjort en 15 km på cykeln med närmare 200 meters höjdskillnad och rentav blivit lätt solbränd.  Skönt! :)

 


 

Jag kan ju lägga till vad jag tänkte när jag läste om händelserna vid Kiruna. Slutknorren bekräftade nämligen vad jag många gånger konstaterade när jag själv bodde där. Det är kläder efter väder så om man bor i Kiruna och vill ha snygga skor på festen tar man dem i en påse och snörar på sig vinterkängorna (och vill man ha tunna nylonstrumpor, drar man två par byxor över). Inte ens på tåget vet man ju om man kommer att bli tvungen att pulsa i snön.

Borås, Borås C, Kiruna, om mig, väder,

I söndags den 5 mars fick bloggen plötsligt tjugo gånger så många besökare mot en vanlig dag.  Ja, antalet besökare var nog närmare fyra gånger det tidigare rekordet.  Även dagen efter hade jag många besökare, innan det har återgått till ett mer normalt tillstånd.

Vad jag inte har en aning om är anledningen till denna kraftiga trafikökning.  Mitt inlägg från i söndags var ju inte så anmärkningsvärt att det borde ha lett till sådana reaktioner.  Vet kanske någon av läsarna?

om bloggen,

En vän ska resa till Italien och stanna i närmare en månad. Huvudmålet är Rom, men vännen vill också tillbringa ungefär en vecka i landets nordvästra del.

Det finns många sätt att resa till Italien och tidigare har min vän oftast åkt flygplan, men nu har hon på egen hand börjat fundera på att ta tåget i stället. Hon tog därför kontakt med en resebyrå som hon tidigare haft att göra med och vet är kunnig också beträffande tågbiljetter.

De enkla fakta först. Att flyga tur och retur från Sverige till Rom (med en någorlunda billig biljett) kostar ungefär lika mycket som att åka med Interrailkort. Det finns många olika varianter av interrarilkort men här passar konceptet "7 resdagar under en månad", alternativt "10 resdagar under en månad". Resebyrån pusslade ihop tidtabeller och gav förslag på resvägen København–Hamburg–Innsbruck–Bolzano–Roma Termini. Ja, det var till och med så att resebyrån hade tips på vad man kunde roa sig med under några timmars uppehåll i Hamburg och Bolzano. Vad bra!

Men även om man vet två månader i förväg både när och vart man ska resa, kan det ske förändringar. Under resans gång kanske man kommer på att man vill ha platsbiljetter till dagtåget eller uppgradera sin liggplats till en sov-dito. Då, sade resebyrån, kan man ta kontakt med biljettkiosken och köpa en platsbiljett, eller tala med konduktören ombord. Vill man dessutom ta en promenad på stan i Bolzano, kan man hyra en förvaringsbox direkt av stationspersonalen.

Det var detta som fick mig att skriva detta: det är lättare att åka tåg på den europeiska kontinenten än i Sverige. Biljettluckor! Bemannade stationer! Biljettköp ombord! Wow!

Jag ville bara säga det. Det skulle nämligen vara enklare att få fler tågresenärer om det också vore enklare att köpa biljetter och åka tåg...

Interrail, biljettförsäljning, personal, vänner,