Det sägs rätt ofta att järnvägsvärlden är en manlig värld. Somliga försöker säga att det blir fler och fler kvinnor i verksamheten och det är nog sant, men framför allt märks det ute i vardagen där ombordpersonalen på passagerartågen är någorlunda jämnt fördelad. Kvinnliga lokförare ser jag då och då på mina tågresor och beträffande tågvärdar/konduktörer förefaller det vara ungefär 50/50 mellan könen.

Jag vill redan nu säga att jag bara kan bedöma könsfördelningen utifrån det jag ser och upplever som åskådare. Människors könsidentitet ska man inte ta för given och jag vet att det finns personer som mycket tydligt förefaller tillhöra ett kön men som själva identifierar sig endera som det andra eller föredrar att se sig som tillhörig båda eller inget. Ytterligare andra alternativ förekommer säkert liksom i samhället i övrigt även i järnvägskretsar men det kan jag inte personligen gå i god för.

Om det nu lyckligtvis har skett en allt större uppluckring av könsbarriärer inom branschen, är fallet ett annat bland dem som har järnvägen som hobby, eller rentav ser järnvägen som både ett arbete och ett genuint intresse. Där är männen alltjämt i en mycket stor majoritet. Jag drar den slutsatsen utifrån studier av inlägg och diskussioner främst på Svenska järnvägsklubbens webbforum "Postvagnen". Där kan skribenter visserligen vara anonyma, men även de som skriver under en könsneutral signatur visar sig oftast förr eller senare vara män. Jag skulle spontant uppskatta det till att 98 % av skribenterna har en manlig identitet och jag är helt säker på att männen är minst 95 %.

Är detta ett problem? Det beror bland annat på vad orsaken är till denna skeva könsfördelning. Kanske är en orsak att det för trettio, fyrtio, femtio år inte förväntades att flickor skulle intressera sig för järnväg eller drömma om att bli lokförare. (Att en klar majoritet av skribenterna inte bara är män utan också tillhör övre medelåldern är nämligen ett annat faktum, men även om det är värt att diskutera är det inte en kärnfråga för just den här texten.) Om det alltså bara är en generationsfråga, finns ju inget skäl till desperation, eftersom den givna förhoppningen är att det då med den ökade jämställdheten kommer att lösas med tiden.  Åtminstone är det ingen fråga som är specifik för järnvägen, utan utvecklingen går bara hand i hand med samhällsutvecklingen i allmänhet.

 

En annan aspekt av frågan är hur denna manliga övervikt yttrar sig. Rent sexistiska inlägg är visserligen få, men förekommer. När det händer, kan det vara en följd av rent medvetna handlingar ("jag säger ofta till kvinnor att de är vackra och har snygga kläder men ibland blir de jättesura och jag fattar inte varför") eller bara handla om otidsenligt språkbruk ("den trevliga lokförerskan").

Betydligt vanligare är en form av diskussionsklimat som bara är onödigt hårt och elakt. Medvetna misstolkningar, planerat och olyckligt trampande på tår som sparkar tillbaka och sätter igång en verbal våldsspiral, långrandiga diskussioner om vem som först gjorde fel ("nej, det var faktiskt du som började!"), eviga debatter om hur man ska tolka ett uttalande tio inlägg högre upp i tråden... För att inte tala om att det smyger sig in ren rasism ("det har inte kommit något gott från Rumänien") samt vanliga ljusbruna antydningar oxh formuleringar som till förbannelse ses i hundratusentals kommentarsfält på dagstidningars webbsidor (av typen "fast så får man väl inte säga i det här landet").

Vad har detta med hobbyns könsfördelning att göra? Jo, kopplingen ligger helt enkelt i att det är en del av maskulinitetens kultur som visar upp sig på det här sättet. Viljan att få sista ordet, kravet att alla ska tycka som en själv, att utan eftertanke eller försök till förståelse skrika ut sin mening på det virtuella torget – det är något som av oklar orsak är tio gånger vanligare i manligt dominerade sammanhang.

Det är mycket ovanligt – ja nästan helt okänt! – med sådana uttrycksmetoder på webbplatser som endera har en jämn könsfördelning eller en majoritet kvinnor. Inte skickar folk gliringar till varandra på diskussionfora för återanvändning av slitna prylar. Och om en skribent är lite överdrivet stolt över sitt alster i facebookgruppen för egensydda kläder, bemöts den skribenten snarare med tystnad i stället för att de andra medlemmarna hetsar upp sig genom att kritisera oväsentligheter eller dra upp gamla oförrätter.

Det skulle emellertid inte behöva vara så här. Jag är också stadig besökare på boardgamegeek.com, världens största webbforum för sällskapsspel. Även där förefaller männen vara i stor majoritet, men det tar timmar av idogt läsande innan man finner någon elakhet. Direkt kränkande kommentarer, personangrepp, sexism och rasism lyser helt med sin frånvaro. I stället för att börja spekulera vilt kring anledningen till att den hobbyn är så mycket vänligare, konstaterar jag bara att även järnvägskretsarna skulle kunna vara lika positiva och öppensinnade. Det skulle inte bara vara välgörande för dem som redan finns där, utan också öka möjligheterna att utvidga gruppen. Kvinnor, män och andra håller sig helt enkelt borta så länge stämningen är som nu.

 

Jag ska avsluta med att lägga upp en länk till en diskussionstråd som var det utlösande skälet till att jag bestämde mig för att skriva det här inlägget. Jag hittade den av en slump när jag satt och hade tråkigt. Med en liten dröm om att en dag ha en liten modelljärnväg händer det nämligen ibland att jag tittar in på svensktmjforum.se. Där har jag tyvärr upptäckt att det ofta finns en stämning som är hårdare och kallare än på andra håll. Om jag gör egna inlägg, får jag alltid trevliga svar, men kanske beror det på att jag är extremt ödmjuk med att jag är okunnig och dessutom bara ställer fullkomligt oförargliga frågor.

Nu hittade jag emellertid långt ner i listan ett längre inlägg, ja nästan en hel artikel, som en skribent skrivit om svenska tillverkare av modelljärnvägsmateriel. Det fanns vissa värderande omdömen och då ryckte webbens, hobbyns och maskulinitetens värsta sidor ut. Ja, det blev efter en stund så oerhört att jag nästan trodde att det var ett skämt. Det var hysteriska beskyllningar, hänsynslösa ordval, de mest skrattretande varianter på "jag vet bäst, så det så". Läs alltså gärna själv (och scrolla en bit för att komma direkt till eländet...)

Eftersom jag sedan gammalt vet att många rent manliga sammanhang är alldeles olidliga att vistas i, hade jag redan varit skeptisk till att engagera mig djupare i modelljärnvägshobbyn. Folk har säkert roligt på modulträffar eller modellutställningar men jag har inte trott att de skulle passa mig. När den ovannämnda tråden så fullständigt bekräftade min uppfattning, stärktes jag än mer i den övertygelsen.

Inte heller tror jag att jag någonsin kommer att boka in mig på Järnvägsklubbens eller Motorvagnsklubbens resor och utflykter. Tills motsatsen är bevisad, är nämligen maskuliniteten inom kretsarna alldeles för påtaglig.

 


Fotnot: Svenskspråkiga Wikipedia definierar maskulinitet som beteenden, kvaliteter eller egenskaper som kännetecknar, förknippas med, eller anses vara passande för, män.

 

Postvagnen, feminism, hbtq, maskulinitet, om mig, svensktmjforum, webbplatser,

Jag fick för mig att göra en lista över alla tätorter längs Västra stambanan. För varje ort med persontågstrafik angav jag detta och noterade också särskilt om det bara fanns regional- och/eller pendeltåg. Eftersom det blev lite komplicerat i Göteborgs och Stockholms närhet, uteslöt jag de rena storstadsområdena och då såg listan ut så här:

Västra Götalands län:

  • Alingsås (har station)
  • Vårgårda (har station för regionaltåg)
  • Herrljunga (har station)
  • Floby (har station för regionaltåg)
  • Odensberg
  • Falköping (har station)
  • Torbjörntorp
  • Stenstorp (har station för regionaltåg)
  • Skultorp
  • Skövde (har station)
  • Ulvåker
  • Väring
  • Tidan
  • Moholm
  • Töreboda (har station)
  • Älgarås
  • Gårdsjö (ingen tätort men knutpunkt med Kinnekullebanan som har station här)

Örebro län:

  • Finnerödja
  • Laxå (har station)
  • Vretstorp
  • Östansjö
  • Hallsberg (har station)
  • Pålsboda
  • Kilsmo

Södermanlands län:

  • Vingåker (har station för regionaltåg)
  • Katrineholm (har station)
  • Valla
  • Sköldinge
  • Flen (har station)
  • Sparreholm
  • Stjärnhov
  • Björnlunda
  • Gnesta (har station för regionaltåg)

Stockholms län:

  • Mölnbo (har station för pendeltåg)
  • Järna (har station för pendeltåg)
  • Pershagen (har station med namnet Södertälje)
  • Södertälje (har station/-er beroende på definition)

Då kan man ju fråga sig varför i hela friden jag gjorde den här listan. Jo, jag hade nämligen en tanke... Det är som synes rätt många orter som saknar persontrafik på järnväg. Vissa skulle vara självklara stationsorter för endera pendeltåg eller regionaltåg, om sådan funnes i deras närhet och om det funnes utrymme för fler tåg på spåren.

Det är väl ingen överraskning att jag ser fram emot att Götalandsbanan om en 15-20 år är färdig hela vägen mellan Göteborg och Stockholm. Den kommer att trafikeras av höghastighetståg, vilket innebär vissa förändringar för Västra stambanans del, då den senare banan kommer att bli av med (förlora?) en hel del snabbtåg.

(Det fortsatta resonemanget utgår från färdriktningen Stockholm → Göteborg, men det är bara att vända på ordningen och i allt väsentligt gäller samma förutsättningar.)

Tidtabellen för kommande höst visar att det finns 2 dagliga tåg Stockholm–Göteborg helt non-stop. Det finns dessutom inte mindre än 25 andra tåg (om jag räknat rätt) som bara har uppehåll på en eller flera av stationerna i Södertälje, Katrineholm, Hallsberg, Skövde, Herrljunga och Alingsås. Nu är det dessutom få av dessa orter som tågen stannar i för att de i sig själva är betydande, utan det finns andra skäl för uppehållen:

  1. Södertälje – här finns bytesförbindelse till Stockholms pendeltåg; resenärer behöver inte ta omvägen via Stockholm C.
  2. Katrineholm – här finns bytesförbindelse för resenärer från Östergötlands stora städer och andra orter söderut.
  3. Hallsberg – här finns bytesförbindelse åt många håll, däribland Örebro och Värmland.
  4. Skövde – här finns bytesförbindelse från Jönköping. Dessutom är Skövde i sig en någorlunda stor stad.
  5. Herrljunga – här finns bytesförbindelse med Borås och Trestad (Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan).
  6. Alingsås – här finns bytesförbindelse till Göteborgs pendeltåg; resenärer till Göteborgs nordöstra förorter behöver inte ta omvägen via Göteborg C.

Hur skulle dessa tåg påverkas av en Götalandsbana? Jo, Södertälje kommer säkert att få en station också vid denna. Alingsås behöver inga snabbtåg, för Stockholmsresenärer kan lika gärna ta ett anslutande pendeltåg vid Göteborg C. Katrineholm behöver inga snabbtåg eftersom de stora städerna i Östergötland kommer att få egna stationer vid Götalandsbanan. Det får även Jönköping och Borås vilket minskar behovet av anslutningarna i Skövde och Herrljunga – och ska man till Vänersborg eller trakten intill, kan man åka till Göteborg och byta tåg där.

Med andra ord skulle en utbyggd Götalandsbana göra att antalet tåg på Västra stambanan skulle sjunka och bli mycket färre. Kärnan i persontrafiken skulle i stället vara de så kallade "här-och-därtågen", som i dag tar omvägen via Västerås, stannar även på smärre orter och tar längre tid än snabbtågens tre timmar.

Regionaltågen både söder och norr om Mälaren skulle kunna bli fler och i Västsverige, som förstås ligger mig varmt om hjärtat, skulle man kunna utöka trafiken än mer. De fåtaliga tågen söderut från Töreboda skulle kunna bli fler med en minipendel via småsamhällena mot Skövde, eller utsträckas norrut med anslutningar till Kinnekullebanan i Gårdsjö och underlätta resor till samhällena i södra Närke.

Pendeltågen har i dag svårt att få rum i stambanans båda ändar men med färre snabba tåg skulle det rentav gå att förlänga pendellinjerna som i dag vänder i Alingsås respektive Gnesta. Alternativt kan tidtabellen ge utrymme för fler pendelstationer mellan de befintliga.

Naturligtvis skulle det också finnas utrymme för fler godståg än i dag. Det kunde ses som ett hinder för mer persontrafik, men när persontågen får en långsammare gång blir det ännu lättare att få rum med en utökad godstrafik också under dagtid.

Med andra ord skulle en Götalandsbana förändra – och förbättra – trafiksituationen inte bara för dem som bor och verkar längs höghastighetsbanans sträckning, utan lika mycket för befolkningen längs Västra stambanan. Det kan vi se fram emot, medan vi väntar…

 

Götalandsbanan, Västra stambanan, tätorter, visioner,

Jag följde en vän till bussen för en stund sedan men några ögonkast åt sidan visade att något var konstigt på järnvägsspåren. Klockan var halv åtta på kvällen och där stod tåg 344 mot Göteborg som borde ha kört vidare redan klockan sju.

Min nyfikenhet ledde mig in i stationshuset där jag kastade en blick – nej både två och tre! – på avgångstavlan.

 

Underligt. Elfel i tre riktningar och ännu märkligare var att två tåg skulle gå mot Göteborg samtidigt. Så kan man ju inte göra... Att koppla ihop ett lokdraget SJ-tåg med en av Västtrafiks motorvagnar kan man knappast. Ut bland spåren och titta alltså.

 

Fyra tåg i bredd och folk lallade omkring på plattformarna. Inte så att vare sig tågen eller folket såg vilsna ut, men det var inte ett naturligt tillstånd på denna plats vid denna tid.

Ett samtal med en lokförare och en tågvärd gav svaret att det var en nedriven kontaktledning som ställt till detta. En artikel i Borås tidning (länk) bekräftade att den olyckshändelse mellan Skene och Veddige som meddelades på stationens ankomsttavla, var orsaken till stoppet. Men – från ledningsraset till Borås är det mer än 50 km och det är helt ofattbart att man måste stoppa trafiken på en helt annan järnväg (Göteborg–Borås–Värnamo) för att det inte går att omedelbart stänga av strömmen bara kring olycksplatsen!

Snälla Trafikverket – fixa detta till nästa gång!  Det är ju helt onödigt att tåg ska stå overksamma och göra resenärer irriterade när det inte behövs.

 
BAJ, Borås C, Borås-Alvesta, Göteborg-Borås, Kust-till-kust, Rc, SJ, Trafikverket, Varberg-Borås, Viskadalsbanan, nyhetshändelser, olyckor, strul, västtågen,