Jag skrev ju i går om julens oväder och den diskussionsstorm som de stängda järnvägarna orsakade. Nu var det emellertid inte bara det som väckte uppmärksamhet utan en annan debattstorm skapades av Trafikverkets pressmeddelande.

"Stormbyar i södra och västra Sverige: Trafikverket stänger tågbanor" stod det nämligen i rubriken. I själva texten användes ordet "tågbana" ytterligare fyra gånger.

Tågbana! Även om vissa debattörer konstaterade att man nog förstår sammanhanget, var de allra flesta ense om att ordvalet var fullständigt tokigt. Tågbana? För en järnväg? Nej, men snälla...

Ordet tågbana definieras som leksaksjärnväg. Det är dessutom en ganska nedsättande benämning som bara är lämplig om man beskriver en företeelse i stil med Brios träjärnväg. Möjligen kan man också använda det för en enkel modelljärnväg, typ en enkel spåroval tillfälligt utlagd på köksbordet.

Om någon skulle titta på min modelljärnväg (som inte finns, men kanske gör det i framtiden) och kalla den tågbana, skulle jag eventuellt fnysa lite, alternativt undra tyst vad vederbörande menade med en sådan beteckning och vänligt göra henne uppmärksammad på förhållandet. Kanske skulle det inte vara formellt fel att kalla den för tågbana men alltså ändå olämpligt. Att däremot använda det för en riktig järnväg... nej, det är verkligen orätt.

Många kommentatorer ifrågsatte ordvalet även i direkta inlagor till Trafikverket, där en person var extra fyndig och frågade om Trafikverket tänkte stänga några bilbanor också. Nej, svarade Trafikverket. De skulle visserligen stänga några vägbroar men några bilbanor förvaltar man inte.

För att då säga det igen: Trafikverket förvaltar inte heller några tågbanor. Trafikverket ansvarar däremot för järnvägar. Ja, nästan varenda järnväg i hela landet är underställd Trafikverket. Det borde detta statliga verk känna till och dess kommunikatörer måste förstås underrättas om det. Kanske skulle man rentav vilja påstå att det borde vara ett krav för anställning, att man vet att "järnväg" är det korrekta ordet och då det dessutom är ett ord som varje svenskkunnig förstår, finns det ingen anledning att förenkla pressmeddelanden och skriva dem med barnspråk.

Nu är det naturligtvis så, som jag antydde tidigare, att de flesta som läser Trafikverkets pressmeddelande ändå förstår vad som åsyftas. Men – och detta är något som jag som språkanvändare och svensklärare aldrig nog kan betona – den som använder ett torftigt språk tas inte på allvar. Varje stavfel, grammatiskt misstag, sammanblandat uttryck eller felaktigt ordval, leder till att skribenten ses som okunnig inom det ämne som avhandlas. "Har du inte ens bemödat dig om att skriva riktig svenska, tänker jag inte för en sekund lita på att du har tagit reda på fakta i övrigt heller."

Låt det bli en läxa för framtiden, Trafikverket. Eftersom ni inte ens vet vad er verksamhet kallas på svenska, antar jag att ni inte är förmögna att uttala er om skicket på Sveriges järnvägsnät.

 


 

Fotnot 1:
Vissa medier vidarebefordrade Trafikverkets meddelande, däribland SVT:s text-tv.  De skrev från början också "tågbanor" men dagen efter hade man ändrat det till "tåglinjer".  (Det är ett ord som kan vara riktigt, eftersom tågtrafiken följer sina bestämda linjer och dessa sträckningar kan vara identiska med enskilda järnvägar, utgöra en del av en järnväg eller bestå av en kombination av flera järnvägar.)  Det sägs att ändringen gjordes efter att man hade fått påstötningar från läsare och det tvivlar jag inte på – SVT Text brukar nämligen ta till sig kritik och uppdatera sina sidor när man blir uppmärksammad på fel i texterna.

Fotnot 2:
Jag har tidigare kommenterat ordet tågbana.  I september 2013 var det SVT:s Västnytt som uttryckte sig felaktigt och i april 2015 en vän (och det sista inlägget är faktiskt riktigt roligt, tycker jag än idag).

 


 

(Det är förresten förfärligt hur sur jag har låtit i de senaste inläggen i den här bloggen...  Jag får försöka bättra mig på nyåret och hitta några trevliga anekdoter att berätta om i stället.  Gott nytt år så länge!)

Trafikverket, nyhetshändelser, språk, terminologi,

Jag satt i går eftermiddags och pysslade lite och eftersom det handlade om järnvägskartor, kom jag att tänka på årets julstorm.

Det var ju så, att Trafikverket stängde ett antal järnvägar i förebyggande syfte, då den storm som norrmännen kallade Urd skulle dra in under natten till annandag jul. (Enligt svensk praxis skulle stormen snarast ha fått namnet "decemberstormen 2016" men det är i sammanhanget en bisak.)

Rätt ofta händer detta, ja flera gånger om året, att en varslad storm leder till stängda järnvägar. Måste det vara så? Det finns några olika ståndpunkter i frågan.

Antingen säger man:
– Om ni har suttit på ett strömlöst tåg, utkylt efter att ha stått mitt på linjen mitt i vintern, skulle ni förstå att det är bättre att ställa in trafiken i förväg.

Eller också säger man:
– Det är skandal att Trafikverket är så fegt att de inte väntar och ser om det faktiskt blir starka vindar och träd som faller över kontaktledningar och spår.

Jag (och några till) säger så här:
– Vi måste ha ett järnvägssystem som är så robust att det klarar ett normalt svenskt väder, under alla årstider och alla normala väderförutsättningar.

Ofta bygger man beredskapsplaner utifrån sannolikheter. Det kan till exempel vara en bro som ska stå pall för allt utom väder som inträffar vart hundrade år eller en damm som ska klara vårfloden och bara kan översvämmas vart femtionde år. Vad är det rimligt att våra järnvägar ska klara?

Jo, när jag försöker minnas tillbaka i tiden, de år som jag har någorlunda koll på och som jag huvudsakligen har tillbringat på olika platser i Västsverige, försvinner snart alla orkaner och snöstormar i ett grått töcken. Vem kommer att minnas julstormen 2016 om tio år? Förmodligen ingen alls. Vem minns snöstormen den 19 april 1980? Tja, bara jag och min familj eftersom vi råkade ut för ett maffigt äventyr bara därför. Vad inte bara jag utan även de allra flesta omkring mig minns, är däremot följande två väderhändelser:

  • Novemberstormen 1995, då det i stora delar av Götaland och Svealand föll uppemot en meter snö på kort tid och det tog två dagar innan vägar och järnvägar var farbara igen.
  • Januaristormen 2005, som under namnet Gudrun fick delar av södra Sveriges skogar att se ut som plockepinn och skapade mångåriga upplagsplatser för timmer samt i flera veckor höll byar strömlösa.

Det är acceptabelt att infrastrukturen inte är förberedd på sådana händelser, men de inträffar uppenbarligen ungefär vart tionde år. På den nivån ska vi lägga oss. Vi ska ha ett järnvägsnät som står stadigt tio år i sträck. Inte ett järnvägsnät som måste stängas av om SMHI utfärdar en varning på nivå 1 eller 2.

Det handlar om lika delar pengar och intresse. Vi bör nämligen inse att tågtrafik är idealisk ur vädersynpunkt och ska därför bygga upp ett system utifrån det. Järnvägar behöver nämligen inte saltas. Tåg kör inte i diket. Tåg bryr sig inte om underkylt regn. Tåg behöver inga vinterdäck. Vi behöver bara trädsäkra järnvägarna, kontrollera banvallarna och underhålla kontaktledningarna. Om vi gör det, kan loken dra fram tågen genom översvämningar och vinterstormar – och vi har ett sätt att färdas säkert också genom svåra tider.

För att detta ska bli verklighet krävs bara att staten gör en entydig satsning på att återbetala underhållsskulden till järnvägarna, därefter håller underhållet på en fortsatt god nivå, och slutligen bygger ut nätet med fler spår på de linjer där kapaciteten är nära taket. Då får vi på köpet dessutom ett system som slipper helt vardagliga störningar som kontaktledningshaverier och rälsbrott...

 


 

Fotnot:

Naturligtvis inträffar extremväder oftare än vart tionde år någonstans i Sverige, men för varje enskild plats torde det vara ett lämpligt intervall att utgå från. Ty fastän varken till exempel Kiruna eller Gävle drabbades särskilt hårt (om alls) av de två svåra oväder som jag nämnde i texten ovan, vore det i mina ögon helt acceptabelt att stänga järnvägarna i norra Lappland under en orkan i stil med den som fick mig att lyfta från marken på Högalid i Kiruna i januari 1997, och om man stoppar även tågtrafik under snöstormar i stil med den över Gävle i december 1999 (som fick mina kurskamrater i Falun att missa sin tenta)...

Trafikverket, oväder, politik, underhåll, underhållsbrister, utbyggnad, väder,

Jag satt och läste gamla sms och hittade en fråga från en vän som i augusti undrade:

– När skulle det bli tåg t länghem?
– Från december 2017 förmodligen, svarade jag. 

Men icke.  Från början talades det om att Västtrafik skulle subventionera regionaltåg Värnamo–Borås från december 2016; vid det här laget är det väl skjutet till 2019 (eller möjligen december 2018). 

För inte så länge sedan skrev jag här om det glädjande beskedet att de många resenärerna öster om Eksjö fyllde tre samtidiga bussar och skulle göra det billigare med tåg, varför man skulle återinsätta morgontåget (Nässjö–)Eksjö–Hultsfred och åter. 

Men icke.  Det tog bara några veckor innan JLT (den regionala kollektivtrafikmyndigheten i Jönköpings län) hade räknat på saken igen och kommit fram till att nej, det lönade sig inte och förresten finns det inga tågsätt. 

Suck.  Aldrig får man vara riktigt glad…

BAJ, Bockabanan, Borås-Alvesta, JLT, Krösatåg, NOJ, Nässjö-Oskarshamn, Västtrafik, trafikupplägg,