Buss nr 371 går mellan Varekil och Tuvesvik, via Ellös.  Några gånger per år reser jag med den bussen och reagerar alltid på att det är den enklast utrustade buss jag har sett på den här sidan sekelskiftet.  Det är i sin tur mycket passande eftersom det är högst ett halvdussin passagerare ombord.

Men så i dag, när jag kliver på, är bussen fullsatt.  Närmare bestämt finns det ett fåtal lediga sittplatser men i gengäld är hyllor, gångar och andra utrymmen upptagna av stora som små resväskor.  Ja, det är semestersöndag men klockan är ändå bara 11.38.  Vad som påverkar lika mycket som veckodagen är emellertid det faktum att IFK Göteborg har hemmamatch och dess nuförtiden välbeställda supportrar har sommarhus i Bohuslän…

Det är då jag utbrister, när jag trängs bland väskor och trötta passagerare:
– Sätt in Itino på den här sträckan!
Dessvärre slår det mig sedan att Orust är lika järnvägslöst nu som det alltid har varit.

 

 

Itino, Orust, mest på skoj, om mig,

Stiger ombord på tåg 7360 från Borås till Göteborg och upptäcker Chris Härenstam på en av platserna.  Eller?  Nej, det är det väl inte, men de är bra lika.  Sedan upptäcker jag att resenären i fråga är betydligt yngre och det är bara ett härjat yttre som gör att han påminner om den medelålders journalisten.

Tåget stannar i Sandared, rullar förbi Rödberg och når Bollebygd.  Där står en ung kvinna med barnvagn och ska stiga ombord.  Vad gör Chris jr då?  Jo, han ska av och lyckas på något sätt välta hela barnvagnen.  Den slår en halv kullerbytta varpå barnet ramlar ur.

Stackars Chris, han blir förfärad, klirrar med plastpåsen och stammar blygt.
– Hur gick det?  Det var inte meningen alltså.  Jag… gick det bra?

Efter omständigheterna gick det bra och vad jag kan se höll både flaskorna och bäbisen.  Men barnet gråter, mamman tar upp det i famnen och går ombord, en annan resenär kommer springande och lyfter med Chris hjälp upp vagnen på tåget.

Sedan kan vi lämna Bollebygd för den här gången.

Bollebygd, GBJ, Göteborg-Borås, möten,