Ibland är det lätt att bli glad. Smålandstidningen rapporterar och Höglandsnytt rapporterar och diverse andra kanaler rapporterar den glädjande nyheten att persontrafiken redan kommande december återupptas på sträckan Eksjö–Hultsfred. 

 

Sommaren 2014 gjorde jag ett par resor längs sträckan, med cykel och tåg, skrev mycket, fotograferade massor, och sörjde nästan ännu mer. Näsjö–Oskarshamns järnväg, en av landets mest klassiska banor, som trafikerats sedan 1800-talet, skulle i december 2014 nämligen förlora sin persontrafik på delen Eksjö–Hultsfred. 

Så blev det och under snart två år har det bara gått ett dagligt godstågspar, ett och annat tjänstetåg samt (antar jag) några specialutfärder på sträckan. Krösatåg har pendlat den korta biten Nässjö–Eksjö och den så kallade Kustpilen har liksom förut täckt upp (Linköping–)Hultsfred–Berga(–Kalmar). Berga–Oskarshamn har haft ett eget tåg, en så kallad ”lillpendel”. Den senare har tyvärr haft mycket tekniska problem så vissa tider har det huvudsakligen körts buss på sträckan. 

Visserligen gäller den nu återupptagna trafiken bara ett enda tågpar: avresa från Nässjö vid femtiden på morgonen och återgång från Hultsfred vid halv sju. Bussarna som man satte in i stället för tåget räcker helt enkelt inte till, utan från vissa stationer får folk stå varje dag. Dessutom ligger busshållplatserna sämre till och bussarna är obekväma i största allmänhet. Att ersätta detta med ett stort tåg är med andra ord att föredra på alla sätt. 

Ett tåg om dagen är inte mycket att hurra för, men det är en god början. Förhoppningsvis inser alla berörda att det måste gå att köra tåg dagarna igenom, kanske med en 4-5 dubbelturer eller så. Och att bygga ut trafiken från 1 tåg till 4 är trots allt ett mindre steg än att sätta in det där allra första tåget. 

Det är alltså enbart med glädje och förväntan jag snart överlämnar statusen att vara den senaste som har rest med ordinarie persontåg på sträckan Hjältevad–Eksjö! :)

 

 

Bockabanan, Bockabanan 2014, Bruzaholm, Hult, Hultsfred 2014, Itino, Krösatåg, NOJ, Nässjö-Oskarshamn, Y31, om mig, sist, trafikupplägg,

Den senaste tiden har jag haft anledning att studera Skånes järnvägar och framför allt hur bannätet sett ut i historien. En liten ort som jag då stött på för första gången är Bjärsjölagård som var en mellanstation på linjen Ystad–Eslöv. Under första hälften av 1900-talet utgjorde stationen dessutom knutpunkt mellan denna bana och sidobanan från Harlösa och Dalby (vid järnvägen Malmö–Simrishamn).

Det framkom att stationshuset i Bjärsjölagård blev ovanligt stort för en mindre ort men att skälet till detta var logiskt: sidobanan från Dalby skulle nämligen fortsätta mot Kristianstadstrakten någonstans och bli ett huvudstråk mellan Malmö och nordöstra Skåne. Tyvärr tog pengar eller ambition slut i Bjärsjölagård så medan sidobanan förde en tynande tillvaro, låg det stora stationshuset och såg malplacerat ut.

Nåväl, när jag alldeles nyss tittade förbi wikipedias artikel om Bjärsjölagård, noterade jag en kommentar om att "utombys" oftast uttalar ortnamnet fel. Det ska uttalas som Bjärsjö+lagård vilket ger betoningen på -la och alltså bjärsjöla:gård.

He he, fnissade jag framför datorn. Det var ju precis så som jag hade läst det från första början. Hur skulle man annars göra liksom? *bjä:rsjölagå:rd kanske? (Av "Bjär+sjöla+gård"?) Inte vet jag. Jag var bara nöjd med att ha fått känna mig duktig...

(I Västergötland hade det nog blivit bjärsjö'lagård med kort -a. Charmigt det också men möjligen lite... tja, bonnigt?)

Bjärsjölagård, Skåne, om mig, stationsnamn,