Ibland rapporteras det helt fel.  Följande stod i dag att läsa på SVT:s text-tv:

 
  • För det första var det inget tåg.  Det var en radda vagnar som höll på att rangeras, så en bättre benämning skulle vara ”växlingssätt”.
  • För det andra var bara en av vagnarna som var avsedd för naturiumcyanid.  De andra vagnarna var helt ofarliga.
  • För det tredje blev natriumcyanidvagnen inte skadad.  Den befann sig i en helt annan del av växlingssättet.
  • För det fjärde fanns det ingen natriumcyanid i vagnen.  Den var nämligen tom och man brydde sig bara om saken för att det hade kunnat finnas smärre rester kvar i den. (Vilket inte heller det spelade någon roll eftersom vagnen alltså inte ens fanns i närheten av olyckan.)
  • För det femte borde man ha tillagt att händelsen inträffade på Malmö godsbangård, alltså långt ifrån alla persontåg.

Med andra ord var detta en händelse som det gick bra att skriva dramatiska rubriker till – med ord som olycka, kollision, gift, cyanid – men i själva verket var det aldrig någon fara för just någon skada.  Tyvärr gällde att i samma stund som detta uppdagades, lade journalisterna händelsen åt sidan och brydde sig inte längre om att uppdatera sina artiklar.  Ergo: för all framtid (nåja) kommer folk att tro att en katastrof var ett ögonblick bort och att tågtrafiken är farlig och riskfylld.  Så är alltså inte fallet…

Malmö, medierapportering, olyckor,

Det var tredje söndagen i påsktiden, barnkörlägret hade avslutningssjungit med bravur i söndagsgudstjänsten, musikerna var trötta men glada och vännen Fredric hade träffsäkert predikat om livet som en rosa ballong.

När jag därför ändå var i trakten, passade jag på att trotsa duggregnet och dröja mig kvar för att ta en bild av tåg 3876 från Borås till Uddevalla. Jag sökte upp en någorlunda fotoplats och efter en stund kom X14 nr 3238 körande. Längs den nya landsvägen, under den nästan lika nya cykelbron och över växeln till nordskogsspåret.

 

Sedan fortsatte tåget genom den grå aprildagen, bort mot stambanan, Skaraborg och Bohuslän.

 

Adjö, adjö, sade jag och cyklade hem till värme och torra kläder.

BHJ, Borås, Borås-Herrljunga, Nordskogen, X14, västtågen,

...vill man ju gärna ut och cykla.

 

Eftersom cykeln jag beställde i vintras äntligen hade anlänt från fabriken till min cykelhandlare i Målsryd, följde jag väderprognoserna och valde tisdagen den 12 april 2016 för att transportera hem den. En cykel bör nämligen cyklas på, solen värmer sällan lika skönt som i april och längs vägen hem finns en utmärkt plats att beundra järnvägstrafik på.

Jag har förut i denna blogg visat bilder från sträckan Gånghester–Målsryd, sådär en knapp mil från Borås C i riktning mot Värnamo och Alvesta, så i viss mån blir detta en upprepning.

Först slog jag mig ned norr om banan, studerade solen och tågtiderna och hade det rätt skönt. Fritt synfält mot annalkande norrgående tåg men på lagom avstånd från spåret fick jag sedan se tåg 344 från Kalmar mot Göteborg närma sig.

 

Det stora tåget på den lilla järnvägen blir ändå ganska litet när man ser det på håll. Ett Rc6 (nr 1418) följt av fyra 80-talsvagnar trycks av perspektivet samman till just ingenting alls, varför fotografen måste zooma in tåget för att se det tydligt.

 

Men när det kommer närmare, växer det i omfång och blir mer imponerande.

 

("Mekanikens triumf över naturen" formulerade jag det en gång när jag låg på en perrong i Krylbo och beundrade ett Rc-lok i den tidens orangea färg.)

Lika fort var njutningen över och tåget försvann i solgasset västerut.

 

Just här tar förresten betongsliprarna slut och övergår i trä. En ganska intressant syn det också, men jag antar att man tänker byta ut dessa träsliprar också, vad det lider.

 

Jag förflyttade mig till spårets sydsida och inväntade sydgående tåg 343, ett tåg förvillande likt sin syster.

 
 

(Det är verkligen en lämplig fotoplats detta, inte sant?)

Mellan Borås och Limmared är trafiken inte stor. Jag räknade i grafen och fick det till 14-15 tåg en vanlig vardag i april, så det är i genomsnitt ett tåg i timmen på dagtid (för några godståg går om nätterna). Just kring sjutiden på kvällen kommer emellertid inte bara de två persontågen, med möte i Borås, tätt inpå varandra, utan därefter följer också ett sydgående godståg.

För att pröva den nya cykelns bromsar och terrängkapacitet, tog jag mig längs stigar och grusvägar upp och ner och stannade exakt en kilometer närmare Borås för att invänta kvällens tredje tåg. Även i en billig kamera kan man se hur järnvägen skapar sköna linjer i landskapet och ana den nordiska vårkvällens bleka ljus.

 

Med den intilliggande plankorsningens ljud, ljus och bommar som förvarning, dök tåg 9451 fram på spåret.

 

Jag räknade inte vagnarna, men de var fler än i persontåget. Ja, tåget var så långt att när de sista vagnarna slamrade in i kurvan söderut, kunde jag redan höra loket rassla i väster. Det kan däremot inte åskådliggöras i bloggen, ty för sådana iakttagelser krävs att man är på plats och har två öron.

 

Sedan återstod bara att fortsätta in till stan, visa upp cykel svart för beundrande vänner och resa med ett mer virtuellt tåg från Edinburgh till Aten. Inte illa det heller, faktiskt.

 

(Bild från ett avslutat parti Ticket to Ride: Europe, där den uppmärksamma läsaren kan notera att bloggskribenten denna gång intog sistaplatsen...)


Tidigare inlägg från mer eller mindre samma fotoplatser – i ett par fall dessutom från nästan exakt samma datum – finns under följande rubriker:

BAJ, Borås-Alvesta, Gånghester, Kust-till-kust, Målsryd, Rc, cykel, fotoplatser, godståg, skönhetsupplevelse,