Efter att ha busat med syskonbarnen vid en tidig frukost några hundra meter från den tidigare Segerstad/Segerby hållplats tvingades jag på julaftons förmiddag resa med bil till Stenstorp för att ta tåget där.
Klockan 9.34 rullade en Regina in på Stenstorps station på Västra stambanan.
Tåget var påskgult och det passade bra när det var sju grader varmt och ihållande regn.
På stationen i Herrljunga rullade tåg 3825 in från Uddevalla. Det skulle vidare till Borås och hade inte många passagerare.
Mellan Herrljunga och Ljung är hastigheten nedsatt för tillfället och tåget susade fram i häpnadsväckande 70 km/h. Skillnaden mot normal marschhastighet var tydlig, men jag vet nog inte om jag hade tänkt på det om jag inte hade vetat om det i förväg.
Efter en stund saktade tåget in och stannade snart helt. Det sprakade i högtalaren och strömavbrott meddelades.
– Då är det för långt att gå va?
(Samma tjej hade jag mött på Hemköp i Herrljunga och hon tittade glatt på mig när hon klev av i Ljung. Det var ett leende som lyste upp denna grå julafton och – måste jag påpeka – ett leende som en stackars landsvägstrafikant aldrig får.)
Lika snabbt som strömmen försvunnit, återkom den och julaftonståget kunde fortsätta till Borås.
Kommentera