Det finns få järnvägssträckor som är lika fascinerande som de 13 minuterna mellan Vargön och Grästorp. Från stadsbebyggelsen i Vänersborg och Vargön går tåget genom den skarpa klyftan mellan Halleberg och Hunneberg, ut på slätten med utsikt över en av Vänerns vikar och i en imponerande lång raktsträcka fram till stationssamhället Grästorp mitt på den bördiga västgötska slätten.
Lite komiskt är det emellertid att kalla Vargöns lilla hållplats för "järnvägsstation". Nåja, den rätten får väl lokalbefolkningen ta sig.
In mellan de skogklädda bergen far vi...
Om man har rest här några gånger, finns risken att man försjunker i någon högklassig roman och så glömmer man att fotografera. Ähum. Så här kommer en suddig bild från ett filmklipp av en helt annan resa längs sträckan. Fördelen är att det då var tidigt i maj och träden inte skymde utsikten som nu.
Halleberg var från järnålder till 1600-tal Sveriges största fornborg och en praktisk tillflyktsort under otaliga krig. 20 kvadratkilometer som knappt behövde befästas alls, tänka sig.
Det är tätt här: två bergssidor, en järnväg, en landsväg (som för inte så länge sedan var riksväg), bebyggelse och till och med en strimma brukbar mark. Allt ska rymmas på några hundra meter.
Och så kommer vi ut på andra sidan. Vänersnäs längst bort, viken med det fåniga namnet "Dättern" hitom, med mossar och slättmark närmast.
Järnvägar har bland mycket annat fördelen att i vissa fall gå nästan rakt genom människors vardag, trädgård och arbetsliv. De visar med andra ord hur Sverige ser ut på riktigt och det kan inga motorvägar göra, hur vältrafikerade de än är.
Sverige är inte alltid lika vackert. Grästorp skulle nämligen kunna vara en idyll men är sedan några år tyvärr mest känt för annat. Inte ens stationsområdet går säkert för sån här skit.
Sedan far tåget vidare, järnvägen gör två sköna svängar och i Håkantorp faller Kinnekullebanan in norrifrån. Men det får bli en senare resa...
Kommentera