Häromhösten skrev jag ett inlägg om Hindås station. Den gången var det kanske inte strålande sommarsol men det var fullt dagsljus, fina fotoförhållanden och utan bekymmer kunde jag sticka ut huvudet ur tåget och ta några bilder att sedan reflektera över.

Men precis som jag den gången skrev är Hindås inte känt för vare sig sommar eller höst. Hindås är en av landets (åtminstone Västsveriges) mest klassiska vintersportorter. Nu råkar det vara så att jag sedan några år har tillbringat två dagar nästan årligen på orten och i måndags kväll den 2 februari 2015 tog jag därför en promenad ned till stationen.

Det var några grader kallt, tämligen mycket snö och denna vy mötte mig från öster:

 

Från väster ser Rasmussens stationshus snarast ut som en jaktstuga, över vilken denna kväll en nästan full måne lyste närapå lika starkt som de obligatoriska gatlyktorna.

 

(Fullmånen inföll 30 timmar senare men jag inser när jag skärskådar bilden att något blev fel i fotoögonblicket, ty i verkligheten krävdes en tränad blick för att se någon avvikelse från cirkelformen.)

Norr om stationen ligger en byggnad för offentlig service, dessutom inrymmande en livsmedelsbutik, och stationen ser ur den riktningen ut så här:

 

Jag promenerade så klart omkring en stund och när jag hade vandrat ut i 30 cm djup snö, tog jag en bild från söder också, för att så att säga komplettera kompassen.

 

(30 cm låter fasligt fjuttigt för folk norrut men det är tyvärr så att det inte förekommer varje vinter på dessa breddgrader, inte ens på 133 meters höjd.)

Ute i skogsbrynet kände jag mig ännu mer hemma, pulsade runt i mina sköna vinterkängor från Trätorgets skor i Falköping, och fotograferade stationshuset på håll...

 

...medan jag väntade på tåget. Naturligtvis skulle det nämligen komma ett tåg här på GBJ, KTK eller vad annat man vill kalla denna medelstora järnväg 36 km öster om Göteborg.

När jag är ute och vandrar om natten störs jag ofta av bönders utelampor, bilars framlyktor och onödig gatubelysning som lyser i fel riktningar och slösar både ljus och elektricitet där den inte behövs. Bländad blir jag och humöret faller. Men så kommer det ett tåg och det känns som om solen gått upp mitt i vinterkvällen. De lyser rätt starkt, nämligen.

 

Tåg 7371 från Göteborg rullade in på Hindås station.

 

Passagerare klev av och steg ombord, varpå tåget fortsatte mot Borås.

 

I Rävlanda mötte det tåg 7372, vilket jag stannade kvar för att också titta på. Denna gång ställde jag mig i entrén till det låsta stationshuset (som inte är stationshus längre utan något slags aktivitetshus för lokalbefolkningen) och kastade en blick på det.

 

På denna del av järnvägen går några godståg och en hel del persontrafik. En vardag som denna körs 9 dubbelturer Göteborg-Borås av Västtrafik och 4 dubbelturer Göteborg-Kalmar av SJ. Få resenärer åker hela vägen Göteborg-Borås eftersom motorvägsbussarna går fortare och extremt tätt (var tionde minut i högtrafik). Både tåg- och busstrafiken lär väl förändras när Götalandsbanan står klar någon gång i en obestämd framtid, men även då kommer sannolikt den här gamla järnvägen att ha gott om trafik – alla bor ju inte i de båda stora städerna, utan även orterna däremellan är faktiskt bebodda. Förhoppningsvis kommer de regionala tågen efter att Götalandsbanan byggts att stanna inte bara i samhällena Mölnlycke, Hindås, Rävlanda, Bollebygd och Sandared utan i lika många ytterligare.

Slutligen ett faktum som alla här i trakten känner till. Hindås är inte bara en mellanstation bland andra, utan den plats som ligger mittemellan metropolerna:

 

 

GBJ, Götalandsbanan, Göteborg-Borås, Hindås, Kust-till-kust, X10-serien, X14, belysning, snö, stationshus, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej