(27 januari 2023)
Ibland blir inte tågresan som förväntat. Trafiken på fredagar präglas i allmänhet av att det är något färre resenärer än måndag till torsdag. Denna fredag eftermiddag … inte så.
Jag sköt upp resan från 16:00 till 16:45. Det borde innebära ännu mindre risk för folkstockning. Sedan klev jag ombord på den vagn som jag inte brukar ta, men där det har tyckts vara något färre resenärer. Genom fönstret såg jag en tom stolsrad på just den plats där jag denna sömniga eftermiddag skulle trivas bäst. Och så steg jag in först.
Platsen var inte ledig. Där satt någon kortväxt person som inte syntes utifrån. Inga helt lediga säten fanns i den halva vagnen, varför jag avancerade norrut.
Hjälpligt lyckades jag hitta en användbar plats, det yttersta sätet av tre med tomt framför mig. I själva verket är det en ultimat plats på morgontåget, för där kan jag sträcka ut benen och det är rent allmänt ganska trevligt i stillheten. På detta eftermiddagståg …
Alls icke. I fyrgruppen framför mig till vänster satt tre tjejer i 20-årsåldern. De pratade med starka röster utan att säga något intressant. I stället skrattade de och drack kaffe samt i ett fall lade upp skorna på sätet. (Ajabaja, skulle tågvärden strax komma att säga. Åh, förlåt svarade den unga damen och lade sedan upp fötterna igen när tågvärden skyndat vidare.)
Framför mig till höger satt tre män i blandade åldrar. De tycktes ha laddat hårt. Eller var det snarare att de ”bara” hade laddat med en eller två öl men var trötta efter arbetsveckan? Högljutt blev det och omväxlande skratt och onödigheter. När en av dem berättade en föga upphetsande anekdot om hur han på en resa tvingats dela säng med en man, utbröt ett asgarv som inte lugnade sig förrän han var färdig med sin historia. Och skratten ackompanjerades av diverse osmakliga skämt av det slag som tyvärr kan förväntas när obildade karlar får homoerotiska associationer.
Närmast intill mig satt en alldeles genomsnittlig kvinna i min egen ålder eller strax däröver. Hon uppskattade inte heller de höga rösterna. För henne var problemet att det störde telefonsamtalet med någon älskling hon inte träffat på hela veckan.
Inte förrän efter Fristad kom jag på hur jag skulle bära mig åt för att inte få en av de sällsynta ”värdelösa tågresorna”. Det fanns i själva verket bara en vettig sak att göra.
Jag kunde skriva en liten i övrigt meningslös iakttagelse av den annars värdelösa resan …
Kommentera