(Texten är ursprungligen skriven för annat forum. Anknytningen till järnvägen gör emellertid att den passar här också.)
Vädret var så fint och snön så lätt och skön, att det var ett nöje att gå ut för att skotta. I dörren slog det mig att klockan var nästan halv två så strax skulle det komma ett tåg. Alltså tog jag kameran och fattade posto vid ett staket.
En klassisk bild senare (”klassisk” innebär ett foto taget snett framifrån och med solen i fronten), gick jag tillbaka till huset. Halv två … det innebar att mejeriet strax skulle stänga. Jag kanske skulle gå och köpa en ost?
Sagt och gjort. Ost blev det och då kunde jag ju lika gärna gå förbi Ica på hemvägen. Där hade jag plockat åt mig yoghurt och müsli och uppsökte juicehyllan.
– Ursäkta? hörde jag en röst. Kan du hjälpa mig?
Jag vände mig om. Där satt en man i en kundvagn med en gurka i famnen. Han såg ganska normal ut (så normal som man kan se ut när man är i 30-årsåldern och sitter i en kundvagn med en gurka i famnen).
– Kan du köra mig till gladpacken?
Är det här ett skämt? tänkte jag. Ska någon testa mig på något märkligt sätt? Jag såg mig försynt omkring. Omgivningen såg normal ut så när som på mannen i vagnen. Tveksamt gick jag fram till honom.
– Jaha … Var är gladpacken då? undrade jag.
– Den är nog där borta nånstans, sade han och pekade. Jo, där är folie! lade han till och sken upp.
I samma ögonblick som jag tog tag i vagnen, slog det mig.
– Är det en svensexa det här? frågade jag och körde i väg med dålig styrsel (kundvagnar är inte ämnade till karlar på 80 kilo).
Han bekräftade det, varpå jag av misstag styrde in hela ekipaget i en hylla. Strax stannade jag vid gladpacken, varpå någon annan fick ta vid. Nu såg jag även att det stod ett gäng fnissande unga män en bit därifrån.
Sedan kunde jag äntligen gå hem och skotta fram trappan. Det var trevligt och jag stördes inte ens av en beskäftig, äldre man som passerade förbi och avbröt mig. Nysnö skulle minsann borstas med piassavakvast, för annars kunde det bli ishalka på trädgårdsgången, hävdade han. (På inflyttningsdagen kom han också förbi. Den gången påpekade han att man inte skulle bo i villa, för att det var så jobbigt att klippa gräsmattor. Ni som känner mig, vet emellertid att just gräsklippning och snöskottning tillhör mina favoriter bland hushållsgöromål.)
Det var i alla fall skönt att ha varit ute i solen en stund. Och fotona blev väl okej. :)
*
Kommentera