Även om jag inte skrivit ett enda blogginlägg sedan oktober, betyder det inte att jag inte har sett några järnvägar eller åkt några tåg. Nej, jag har ju faktiskt gjort flera hundra tågresor. Alla är noggrant antecknade i min lilla svarta bok som syskonbarnet Oscar gav mig i julklapp 2021.
(Det var hans idé att jag skulle skriva ned mina tågresor där. Även de dagliga resorna till arbetet finns med, om än i sammanfattning. Det är faktiskt riktigt bra när jag ska ansöka om förseningsersättning eller göra statistik över årets förseningar till en eller annan diskussion om järnvägens pålitlighet.)
Här kommer alltså en sorts rapsodi över saker jag sett och tänkt, från augusti 2023 till april 2024. (Bilder från maj och juni får komma i något annat sammanhang.)
*
När man som jag bor granne med järnvägen och tycker att trafiken är intressant, är det inte sällan som kameran råkar vara uppe när något passerar. Ett ensamt lok är till exempel väldigt vackert, tycker jag.
(15 augusti 2023)
Ett förbiilande snabbtåg i SJ:s grå färg är den dagliga turen Borås–Stockholm och åter. Den dubbelturen är för övrigt det enda reguljära tåg mellan Borås och Herrljunga som inte stannar i Fristad och Ljung.
(16 september 2023)
Vid ett besök hemma i Skaraborg, var himlen lika blå som tåget.
(Stenstorps station den 8 oktober 2023)
När löven gulnar blir även tågen gula … kan man tro …
(28 oktober 2023)
Motorvagnen med den vackra påskriften ”Lövhalkebekämpning” gör då dagliga insatser under någon månads tid. Här har det stannat till på Ljungs station.
(4 november 2023)
Det finns några olika varianter av halkbekämpningståg. En vecka senare kom lok med vagn förbi mot Herrljunga. Och på stationen i Ljung fick det stanna till en längre stund för att först bli förbigånget av Västtrafiks X11 och sedan möta ett av SJ:s loktåg från Göteborg till Kalmar (som av någon anledning fick ta omvägen över Herrljunga).
(11 november 2023)
Senare i november for jag till Lerum för att baka pepparkakor. Barnets mor blev fascinerad över att till och med förskolebarnen var tålmodiga och hjälpte till en lång stund. Jag blev imponerad över den givmilda femåringen som skickade med mig en stor burk i stället för att behålla kakorna själv.
En något kallare vinter än normalt (särskilt jämfört med det senaste decenniet) bjöd på julaftonssnö. Inte tjockare än kristyren på pepparkakor, visserligen, men i alla fall.
(Alingsås station, julafton 2023)
Två dagar senare hade den tunna snön smält. Efter en julafton med alla och en juldag med en av familjerna frånvarande på grund av magsjuka, var det höstgrått som vanligt när jag tåg tåget hem från julfirandet.
(Aspedalens hållplats, annandag jul 2023)
Bistrare blev det i januari. På plattformen i Ljung hade resenärernas skoavtryck bevarats likt astronauternas på månen.
(2 januari 2024)
Vackert kall var denna vinter stundom, på såväl en okänd plats som åter i Ljung två dagar senare.
(4 januari 2024)
*
Enligt min inneboende almanacka slutar vintern den 15 mars. Den här vintern – som alltså var kallare än vanligt och fick mig att den 16 januari uppleva –23 grader för första gången sedan jag bodde i Dalarna och Lappland – var samtidigt av klassiskt till-och-från-slag. Snödjupet var aldrig särskilt stort men det blev som djupast i april. Här är därför en rad med bilder från den 3 och 4 april 2024, på och nära Ljungs station.
Kanske var det första gången jag åkte skidor i april. Personalen på äldreboendet hade roligt åt att se mig skida längs huset. Ute på åkern var det däremot ingen som såg mig. Utom någon tågpassagerare, möjligen.
*
Men sedan blev det äntligen vår. Kylig till en början, sedan varm försommar och så ovanligt sval försommar. Men till det återkommer jag alltså …
Kommentera