Denna text är en direkt fortsättning av den förra och handlar alltså om andra delen av min tur-och-returresa Ljung–Hova den 14 augusti 2023.
Till Mariestad kom jag med tåg 3307. Under infarten såg jag ett längre godståg än förra gången och fotograferade det såväl genom fönstret som från plattformen.
När jag nu, snart ett år senare, ser dessa bilder, blir jag lite sorgsen. I vintras eller när det var, bestämde sig nämligen Green Cargo för just det som jag befarade för ett år sedan: att godstrafiken på Mariestad inte var lönsam. Med kort varsel lade man ned den. Hädanefter hänvisas Electrolux och Katrinefors pappersbruk till lastbilar. (Om de inte lyckas hitta något annat bolag som vill köra godståg till Mariestad. För statens och därmed vårt eget Green Cargo vill alltså inte.)
Det gjorde mig bedrövad. Här är man stolta över elektrifieringen av landsvägens fordonsflotta, med bland annat en jättestor batterifabrik under uppbyggnad i just Mariestad, men godset ska likväl transporteras med dieseldrivna lastbilar – så även till och från batterifabriken. Och även när all landsvägstrafik är elektrifierad, kommer gummi på asfalt aldrig att vara lika energieffektivt som stålhjul på stålräls.
*
Redan här, märktes det att något var skumt med trafiken. Mötande tåg var kraftigt försenat och vi skulle också avgå sent.
Jag hade ju ingen direkt brådska. Nej, ingen alls, egentligen. Skulle jag bara komma hem i tid till läggdags, så att jag hunne till jobbet nästa morgon (suck …), spelade det i övrigt ingen roll hur tågen gick. Alltså fick jag tid att beundra det på sätt och vis vackra stationshuset i Mariestad, som emellertid skulle må ännu bättre av lite mer verksamhet och folkmyller.
Tåget avgick från Mariestad kl. 13:12, vilket var 16 minuter efter tidtabellen. Vad var skälet? Jo, i högtalarna meddelades att hastigheten var nedsatt hela vägen mellan Mariestad och Lidköping till 40 km/h. Det är en ganska lång sträcka och jag hade svårt att se något enda rimligt skäl till en sådan nedsättning. (Ett trasigt tåg skulle visserligen kunna köras långsammare, men nu var det banan som fått nedsatt sth; inte tågsättet.)
Jag frågade tågvärden om detta. Hon suckade och var uppenbart irriterad själv.
– Rälsen är … den går så här (sade hon och gjorde en vågrörelse med handen) till Forshem. Så det är nedsatt till 40 hela vägen till Lidköping.
– Man kan inte ta upp bevakningen i Forshem då? frågade jag.
– Nej … sade tågvärden, suckade djupt och skakade uppgivet på huvudet. De kunde ju ha gjort en punktnedsättning. Men de lyssnar inte på oss. Vi pratar inte samma språk i Lidköping som de gör i Göteborg.
Även om jag inte hade bråttom, var jag sur på ett stelbent system. Jo, jag vet att det finns gott om besserwissrar som i de offentliga kommentarsfälten sitter och försvarar Trafikverk, Transportstyrelse, tågklarering och paragrafer även när de leder till groteska följder (någon som hört uttrycket ”vi sätter säkerheten främst”?). Här i min privata blogg kan jag emellertid tala som jag vill, vilket jag är glad för. 46 minuter ska tåget ta från Mariestad till Lidköping. Nu tog det 80. Dessutom var vi som sagt 16 minuter sena redan från Mariestad, eftersom nordgående tåg också blivit uppehållet.
I trakten av Forshem tog jag en bild som inte visar just någonting alls. Kanske var det den där nedlagda vallen med ett övervuxet spår som jag var ute efter. Hur som helst är Sverige vackert också under sensommaren.
I Lidköping steg många ombord. Tåget blev inte fullsatt, men liksom på mitt morgontåg var det nästan omöjligt att hitta ett eget säte om man inte ville ha sällskap av okända. (För mig personligen funkar båda varianterna. Jag sätter mig nog oftast på ett eget säte om möjligheten finns, men är öppen för att flytta om ett sällskap vill umgås i stället för att dela upp sig.) Jag kunde alltså konstatera att mellan Mariestad och Lidköping är det gott om plats ombord, än mer så mellan Hova och Mariestad.
Med tanke på att det fanns avstigande på alla hållplatser efter Lidköping, slog det mig att nr 3307 är ett tåg i ”nästan pendlingstid”. Alltså, alla de som arbetar halvdagar eller av annat skäl slutar tidigt på måndagar, kan ta det här tåget. Om tåget då blir mycket kraftigt försenat, vad gör det för dem som inte är semesterlediga, utan faktiskt har ett konkret, tydligt mål och bara vill komma fram enligt tidtabell? Och vad innebär det i sin tur för järnvägen som färdmedel och kollektivtrafiken i stort?
Jag kan, liksom senast, lägga in mina noteringar om resenärer på tåg 3307. Är man inte intresserad, behöver man ju inte läsa dem:
Tåg 3307, delen Hova–Herrljunga
Uppehåll i Lyrestad (två påstigande), Mariestad (där det blir uppehåll 12:50-13:12 i stället för 12:50-12:56, eftersom mötande tåg är försenat), Hällekis (påstigande), Blomberg (två påstigande och en cykel), Källby (flera påstigande), Lidköping (en del avstigande och många fler påstigande; avgång 14:36), Lovene, Järpås (avstigande), Stora Levene (två avstigande), Vara, Vedum, Herrljunga.
Inget uppehåll i Torved, Hasslerör, Lugnås, Äskekärr, Österäng, Forshem (som nu kl. 13:49 inte är bevakat som i förmiddags), Råbäck, Trolmen, Filsbäck, Håkantorp.
Lyckligt och väl nådde jag Herrljunga, 34 minuter försenad. Anslutande buss som jag hade tänkt ta, missade jag med några minuter. I stället fick jag invänta nästa tåg (nr 3833), som blev ett av de X61 som sommaren 2023 var insatt i tidtabellen med en daglig dubbeltur Herrljunga–Varberg. X61 nr 618 syns till vänster i nästa bild. Till höger syns Hectors timmertåg mot Värö. Liksom varje lastat timmertåg, visar det att Sverige i själva verket är ett rikt land.
(Med sådana rikedomar borde vi alltså ha råd att köra godståg även till små kunder. Kan Schweiz, kan vi, liksom.)
Sedan var jag hemma igen, 49 minuter senare än planerat. Därefter var det bara att packa skolväskan igen, ty nu skulle jag åter i selen …
*
Kommentera