Svenska banor

Äntligen stod väskan på plattformen!

I det grå Helsingborg, där den gamla stationsbyggnaden var en byggarbetsplats, tvingades vi ned under jord för att komma hem. Stationen går under namnet "Knutpunkten" och ser ut som vilket bedagat köpcenter som helst, men det är försett med rulltrappor nedåt och där nere, på en plats mångdubbelt dystrare än de kyrkogårdar vi i två dagar diskuterat, fanns porten till världen utanför.

De grå tunelväggarna hade man försökt pigga upp med abstrakta konstverk som jag har svårt att tro gjorde någon gladare.

Där stod ett lila pågatåg mot Förslöv...

...men när ett delvis nedklottrat Öresundståg äntligen rullade in på stationen, kunde jag nästan jubla. Hej då grå Helsingborg!

Upp ur jorden, från Sveriges lägst belägna station, kom vi och passerade pendeltågshållplatsen vid Helsingborg Maria. Den var förstås grå, grå och grå den med...

Sedan blev det äntligen grönt, som en försmak av egentliga Götaland. Här kring triangelspåret i Kattarp.

Men vi var ju i Skåne, så i Förslöv var det grått, och i Båstad.

I Halmstad var Skåne slut och det gröna återtog kommandot. Mot den bakgrunden passade ett T 23 från Landeryd alldeles utmärkt.

(Det loket har vi sett förr, under O-ringen i Borås. )

Från Halmstad gick resan vidare till Göteborg. Det var trångt och eländigt men när ett hysteriskt regn mötte på vägen mot Borås och sedan smattrade på västgötska paraplyer och gator, kände sig denna bloggskribent underbart fri till sinnet. Ack, vackra livgivande regn som gör naturen grön! Sånt gillar vi i Västergötland.

Men i Helsingborg hade det inte gjort någon skillnad, ty varken asfalt, sten eller damm grönskar av ett försommarregn...