När jag hade lämnat badstranden i fredags kväll den 25 juli 2014, cyklade jag så sakteliga tillbaka till Hjältevads samhälle. Den här gången var det Y31 nr 1403 Alf Hambe som stod och väntade framför stationshuset, 53 minuter före avgång som tåg nr 7676 mot Nässjö.
Signalen mot Nässjö till visade rött (och jag hade blivit förvånad om den inte hade gjort det).
Solen sken men den stod inte lika högt nu kl 19.19 som den hade gjort tidigare.
Jag passade på att ta en promenad kring stationsområdet. Hjältevad är bland annat känt för hustillverkaren med det passande namnet Hjältevadshus, som ligger centralt på orten. Men använder man sig av järnvägen? Jag tror faktiskt inte det, konstigt nog.
Så här såg bangården ut från själva stationen.
Allt medan tåget stod kvar...
En intressant detalj är bilen som står parkerad intill tågklarerarens hus. Så ser det ofta ut: en ensam liten bil som visar att här utför en ensam liten människa ett viktigt arbete för säkerheten på våra mindre järnvägar.
Österut låg allt öde. Längs bansträckan mellan Hjältevad och Hultsfred skulle inga tåg köra förrän på måndag då möjligen ett godståg eller två skulle ha vägarna förbi.
Kommer den här gatan att tvingas byta namn i december?
Och hela tiden stod tåget och väntade...
Medan det blev allt senare på kvällen, skymningen föll, solnedgången närmade sig...
Vad skulle jag göra? Tja, sätta mig på stationstrappan, äta en smörgås, spegla mig i motorvagnens fönster och ovanligt nog ta en selfie? :)
Men så skedde ett avbrott i väntetiden. När inte tåget går, får bussen göra det i stället och ut ur ersättningsbussen (som vanligen skjutsar sjuklingar i Skaraborg?) vällde en hel massa tågresenärer.
Ja, sedan kan ni gissa vad som hände. Tåget fylldes, cykel grå och jag hängde med och efter några minuter hoppade jag av i Bruzaholm. De andra lyckliga som hade en stund kvar av sin resa fick följa med Itino 1403 Alf Hambe mot Nässjö, medan jag blev kvar på perrongen.
För mig var det bara att cykla uppför backen och gå och lägga mig. Efter en lång dag på vägar och järnvägar kände jag mig lika sömnig som Bruzaholms station.
Gäsp...
Kommentera