Torsdagen den 7 augusti 2014 fullkomligt kryllade det av tåg på banan mellan Mjölby och Motala. Många av dem var pendeltåg och jag reste till Motala med en sån där modern variant som jag hade fotograferat i Skänninge dagen före. X60-generationen alltså.
När tåget hade lämnat plattformen, kunde jag ägna några minuter åt att beundra stationshuset.
Från andra hållet, alltså från väster, ser det ut så här...
...eller så här.
Tingshuset ligger intill samma park och är också fint.
Sedan promenerade jag mot stadens centrum, som ligger ungefär 500 meter från stationen, men på vägen stannade jag till vid en rödgul bom som för omväxlings skulle inte markerade järnväg, utan ett äldre transportmedel.
Genom Motala går ju Göta kanal och just här kan man säga att den lämnar Vättern och ger sig in i sin östgötadel.
En ännu nyare transportled är denna bro, en svängd landsvägsbro som väl har till syfte att ta biltrafiken utanför staden i stället för genom den.
(Ännu ett gott skäl att resa med tåg i stället för bil, är att landsvägarna allt oftare går utanför alla tätorter så att passageraren typ bara ser granskog – från tåget får man se alla typer av landskap, tätorter och byar.)
Nere i hamnen kan man se allt möjligt. Följande bild får symbolisera sådant som jag passerar under mina resor utan att ens överväga att besöka.
– Får jag fresta med ett besök på motormuseet?
– Nej tack, jag hade så tråkigt i går; i dag vill jag göra nåt spännande.
Då är det mer intressant att Göta kanal har skaffat sig en vänkanal i Skottland.
Efter att ha hittat ett utomordentligt antikvariat alldeles intill, med böcker som jag sökt i åratal och välsorterat i alla ämnen utom järnvägshistoria, samt köpt en glass och förstått att Motala har ett torg med ungefär samma utbud som de flesta städer, återvände jag till kanalen.
Jag vandrade nu längs kanalens norra strand och vad fann jag där? Jodå, en ständigt öppen svängbro, försedd med fina spår.
Här syns den ännu tydligare.
Jag vågade inte ta sats och hoppa till andra sidan, utan vände mig inåt skogen...
Den var inte helt lätt att se på föregående bild, men här är den tydligare, rälsen som ligger kvar, övergiven men vacker ändå.
(Kanske är det, inser jag när jag studerar kartan, ett industrispår som bara är tillfälligt övergivet och skulle kunna tas i bruk igen, om så vore?)
Ibland talar växelklot till mig, men just detta var stumt.
Banvallen fortsatte genom lite övergiven skräpmark som just här möjligen har till syfte att dölja järnvägen från kanalen och göra strandkanten lummig.
Det är ju faktiskt lite mysigt, så jag fortsatte längs kanalen. Några båtar passerade inte just när jag gick där, men jag tänkte att det nog måste kännas rätt lyxigt att bo här på själva kanalvallen.
Min håg stod till en av stadens sevärdheter, kanalbyggare Baltzar Bogislaus von Platens grav.
På närmare håll och snett framifrån:
Läget för denna gravplats bestämde von Platen några år före sin död och det är verkligen ett vidunderligt vackert läge. Graven ligger, som Tegnér skrev, "vid de böljor, sjelf han digtat" och har till och med en egen trappa ned till kanalen. Även om de nedersta trappstegen har börjat släppa taget om fastlandet, behövs det inte många timmars arbete för att åter göra platsen värdig en vilken som helst eriksgata.
Det finns förstås mycket att se i Motala, en stad känd för cykelsport (Vätternrundan) och segling (med bland annat ett seglargymnasium som jag tror vunnit internationella mästerskapsmedaljer). Nu är jag inte mycket för båtliv så den aspekten av staden är kanske inte så intressant. För mig var det därför alldeles lagom att promenera lite längs kanalen och begrunda en av den svenska historiens mest intressanta personligheter.
(I sammanhanget kan jag inte avhålla mig från att reflektera över märkliga politiska partier vars medlemmar springer omkring på stan med aluminiumrör och tror att svenskar alltid bott i röda stugor och sjungit små grodorna. Sanningen är ju den att när detta parti är sedan länge bortglömt kommer fortfarande en av de största svenskarna att ha hetat Bogislaus.)
Från "Platens graf" tog jag en annan väg tillbaka till stationen. Fånigt nog blev det en omväg på ännu en halv kilometer, eftersom det såvitt jag kunde se saknades en gångpassage över spåren just vid stationen.
Så nära, men ändå så långt borta!
Här kom också det nyss beundrade industrispåret ut ur skogen.
Och här går det vidare för att ansluta till den övriga bangården strax norr om perrongerna.
När jag då hade travat i väg längs fotbollsstadion och ned under en charmigt utsmyckad gångtunnel, vände jag söderut mot stationshuset och tyckte att det var lite tråkigt att bullerplanken skymde järnvägen. För tänk om det skulle komma något tåg förbi?!
I början av inlägget visade jag stationshuset från öster och väster. Här är det från norr...
Tja, varför inte komplettera med en bild inifrån? Väntsalen lockade inte många resenärer denna varma dag.
Skulle mina långa omvägar göra att jag missade tåget? Så klart inte. Det händer sällan att jag kommer senare än jag tänkt mig, utan i stället kunde jag njuta av augustisolen från en alldeles lagomtempererad plats under plattformstaket.
Jag antydde häromdagen att jag nästan blir sentimental av att se en motorvagn från Tåg i Bergslagen. Det fick jag göra nu igen, nämligen som tåg 8169.
Eftersom dessa tåg av någon svårförklarlig anledning inte stannar i Skänninge, kunde jag inte åka med. Det fick alltså utan mig fara förbi Mot mot Mjölby...
Medan jag väntade på pendeltåget kastade jag ett öga på bangården. De närmaste spåren ser upprustade ut, men bakom dem är det rätt tomt. Mycket mer har det funnits förut, bland annat bör väl smalspåret till Fornåsa ha utgått någonstans härikring?
Så kom Östgötapendelns tåg 8853 och det var ju bra, för jag började bli hungrig och visste att det snart skulle stå mat på bordet.
En liten interiörbild kanske, innan jag avslutar? Det var, som ni ser, inte så många resenärer i just den här delen av tåget...
Det blev snart några fler ombord och sedan tog det bara åtta minuter över slätten och – Svisch! – tillbaka i Skänninge, staden som aldrig sover.
Detta inlägg är tredje delen om mina järnvägsupptäckter i Östergötland 5-8 augusti 2014. De tidigare är:
30 september 2014 – Mjölby ur olika aspekter
1 oktober 2014 – Skänninge – nygammal järnvägsstad
Kommentera