Andra dagen av min vistelse vid Hallandsås var avsedd för en cykeltur över åsen från Båstad till Förslöv. Nu hade jag redan kvällen före avverkat en av de intressanta sträckorna så när jag denna morgon den 3 augusti 2015 lämnade mitt logi vid niotiden var det för att ta mig an Nötte backar.

Först hamnade jag åter vid km 195, bara något hundratal meter söderut vid en obevakad korsning som var ganska söt, varför jag för en stund parkerade cykeln på en tågentusiasts vis.

 

Medan jag väntade på tåg, studerade jag banan. Träslipers förstås – varför byta ut dem när banan ändå ska läggas ned? Vad rälens beteckningar betyder vet jag inte, men alltid kan de vara av intresse för någon läsare.

 

Liksom tidigare inlägg från denna resa, kommer detta att vara späckat med bilder av spår och tåg som jag vet inte intresserar alla denna bloggs besökare. Sucka en stund eller håll till godo...

Klockan 9.27 dök sydgående tåg 11045 upp i norr...

 

...och en halv minut senare försvann det i nästa kurva. Även här, där banan ser rak ut på kartan är den nämligen full av små svängar som vore sköna på ett nöjesfält men sinkar trafiken.

 

Härnäst kom tåg 11020 förbi och hamnade bara på film, men jag dröjde mig kvar i förmiddagssolen tills SJ:s snabbtåg 483 svepte förbi bland blommor och blad kl 9.52.

 

Min hyresvärd hade givit mig, cyklisten, ett nästan elakt leende när han talade om Nötte backar. Denna stigning som nu väntade mig, har tydligen rykte om sig att vara något alldeles extra. Pfft säger jag och skakar på huvudet. Varenda liten kulle kring Borås är av samma klass... Men visst, effektfullt var det ju att vända sig om och se vägen försvinna.

 

En annan väg som redan har försvunnit, var denna.

 

Den är ett exempel på en sådan spökväg som cyklister stundom finner men som förblir oupptäckt för motorburna trafikanter. (Låt vara att denna åtminstone syns från den större landsvägen.)

Ja, att besegra Nötte backar var alltså fort gjort och så susade jag ned på andra sidan, avstod bivägen till Grevie samhälle och svängde in på den mindre Bösketorpsvägen, för att beundra banan just som den inträdde på trafikplatsen Grevie.

 

Samtidigt som jag jag parkerade intill järnvägen, kom en dam och ett barn i 5-årsåldern gående.
– Är det trainspotting? frågade hon. Hoppas att det är okej att vi också stannar en stund.

Ja, det var ju Ville, som jag skådat tåg med på Grevie station kvällen före! Denna dag fick alltså hans mamma göra sällskap till det dagliga tågskådandet – som började med att norrgående tåg 11026 närmade sig.

 

– Tuta, tuta! ropade Ville och det var just vad lokföraren gjorde. Öresundstågs förare känner nog till honom vid det här laget, konstaterade vi. Andra delen av tåget var grönt och det hade väl också sitt intresse.

 

Sedan kom tåg 11051 söderut och även detta bestod bland annat av ett av de specialmålade tågsätten: regnbågståget.

 

Även detta tåg tutade uppmuntrande och barnet satte händerna för öronen. För säkerhets skull en stund efter att tåget passerat. :)

 

Tänk, två besök i Grevie och jag har träffat delar av samma familj – kanske inte någon stor händelse, men ett osannolikt sammanträffande var det allt.

Nåväl, medan de gick hem igen, fortsatte jag något söderut.

Den här korsningen såg idyllisk ut på håll.

 

...och var det väl även på plats. Hit kom norrgående X 2000 nr 486.

 
 

Ett par hundra meter därifrån gjorde jag halt igen och såg tillbaka mot korsningen (något till vänster om mitten av nästa bild).

 

På just den plats där jag just då befann mig, ligger nämligen Hallandsåstunneln rakt ned. Det var rätt fascinerande, för det fanns absolut ingenting som skvallrade om att ett gigantiskt byggnadsprojekt ägde rum bara ett femtiotal meter bort.

Nästa resmål var Förslöv, i vars norra utkanter jag fångade tåg 11032.

 

Bara en liten bit därifrån stod kilometerskylt 203 och såg rostig ut. Den kanske sjunger på sista versen om ingen är vänlig nog att lämna den kvar.

 

(Tåget på förrförra bilden befann sig för övrigt på samma räls som syns i bakgrunden av bilden ovan.)

Eftersom det norrgående tåget nyss hade tuffat i väg så sakta att jag nästan hade kunnat cykla jämsides, beredde jag mig på något liknande nu när tåg 11057 körde söderut. Men icke, här kom ett tåg nedför åsen med full sprutt.

 

Det blåste på i full karriär så det var tur att jag inte stod i vägen.

 

Sedan fortsatte tåget genom Förslövs centrala delar och jag efter. Men eftersom jag blev kvar där längre än jag borde, berättar jag mer om det i morgon...

 

 

Båstad, Förslöv, Grevie, Hallandsås, Hallandsås 2015, SJ, VKB, Västkustbanan, X 2000, X31, kilometerstolpe, möten, reseberättelse, Öresundståg,

Kommentera

Publiceras ej