Veckoslutet den 31 oktober-1 november 2015 arrangerades för sista gången ångtågstrafik över Hallandsås, på den 130 år gamla sträckan mellan Ängelholm och Båstad, genom Förslöv och Grevie.
När jag några veckor tidigare bestämde mig för att köpa en biljett för något av söndagens tåg, hade åtgången varit så stor att bara den allra sista turen hade några osålda platser. Det var inte så illa det, eftersom det gav mig möjlighet att åka med det allra sista ångtåget.
(Här följer nu ett mycket stort antal bilder, till stor del stillbilder ur filmklipp och därför av dålig kvalitet. Liksom förra gången skriver jag det redan från början, så slipper en potentiell läsare bli besviken.)
Jag ville förstås passa på att uppleva sträckan ett par gånger extra, så jag tog ett tidigt eftermiddagståg nr 11075 från Göteborg och studerade Hallandsås redan på håll...
Norra påslaget:
En höstens färgexplosion flimrade förbi genom fönstret under utfarten från Båstad och höstlandskapet under den fortsatta resan var en fantastisk skillnad mot den kvardröjande sensommaren tre veckor tidigare.
Framme i Ängelholm tog jag farväl av mitt Öresundståg, på en perrong med en ovanligt stor folkmassa. Ångtåget lockade...
T43 nr 239 skötte veterantågsväxlingen på Ängelholms station.
Ut över de skånska slätterna går spåren mot Åstorp till vänster respektive Kattarp och Helsingborg till höger.
I väntan på avslutningståget som skulle gå några dagar senare, och på onsdagkvällen bli näst sista tåget över Hallandsås, stod det nylackade Rc1 1007 parkerat bland sina vagnar.
Till och med Pågatåget andades 40-tal, någonstans i Sverige...
Stämningsbilder från ångtågssöndagen:
Och till slut kom så ångloken från vattentankarna och sicksackade sig fram över bangården för att kopplas in framför veteranvagnarna.
Men till den resan hade jag ingen biljett, utan i stället satte jag mig på tåg 11056 norrut till Båstad:
Stationstavlan på Båstad S visade museitåget mot Laholm.
När tåget började närma sig, strömmade människor en masse in på stationsområdet. Här skulle visas tåg för barnbarnen, här skulle fotograferas, här skulle jublas högt över mekanikens triumf över naturen. På filmklippet från ångtågets inresa hörs jag le åt situationen... :)
Jag klev ombord i första vagnen och funderade över ödsligheten. Där fanns en och annan lustiger man, men antingen hölls folk längre bak i tåget eller så hade de ställt sig på vagnsplattformen just bakom det bakre loket. Därifrån hördes buller och syntes kolrök, medan jag lyssnade till hur de fåtaliga passagerarna i salongen jämförde den här resan med andra de gjort på nedlagda banor eller med speciella utfärdståg. Det hade också sin charm.
Tåget skulle enligt ursprungsplanen bara ha gått till Båstad norra, den nya stationen strax utanför tunnelmynningen, där loken skulle ha gjort rundgång för att gå främst på turen tillbaka till Ängelholm. Men ett eller annat problem på Båstad N – problem som jag nu halvannan månad senare har glömt vad det bestod i – gjorde att man fick fortsätta till Laholm någon mil längre bort. Det var därför på Laholm V som tåg 23604 vände till 23605 och jag under väntetiden tog tillfället i akt och fångade loken och tåget på fler rena stillbilder.
I denna stund föll skymningen över Hallands-Skånes gränstrakter och järnväg...
(Och om det kommer jag att berätta mer i nästa inlägg, ty detta är långt nog redan.)
Kommentera