I norra Bohusläns fem kommuner (Strömstad, Tanum, Munkedal, Sotenäs och Lysekil) ligger ett stort antal tätorter. Talande för historien är att alla dessa orter på ett undantag när ligger antingen vid havet eller vid järnvägen. (Undantaget är Hedekas, en liten ort nära Dalslandsgränsen som inte hör till dagens text.)
Eller hur är det nu med Tanumshede? Denna tätort har ingen egen station, men Tanums station ligger bara ett par kilometer därifrån och är faktiskt äldre än tätorten Tanumshede (eller bara "Hede" på lokalmålet) och det är underligt i sig. För varför skapades ingen tätort vid stationen men väl strax intill? Jag hittar inget svar i mina källor.
Hur som helst var Tanums station tänkt att bli en järnvägsknut, då man planerade bibanor som skulle löpa samman här. Dessa blev inte av, men i stället organiserades redan på 1910-talet Sveriges första busslinje härifrån till kusten.
Något stationshus finns inte längre i Tanum, då det var så skadat att det måste rivas 2005. Vad som däremot finns är en liten hydda för tågklareraren:
Tanum är nämligen en av de mest betydande stationerna på Bohusbanan då det är här som de uppgående och nedgående tågen mellan Uddevalla och Strömstad möts. För vissa tåg ligger det ett långvarigt uppehåll (20 minuter eller så) här och vid mitt besök i torsdags försökte jag diskutera detta med ombordpersonalen. Varken tågmästare eller lokförare visste riktigt vad det kom sig, mer än att det är bra med luft i tidtabellen om det skulle uppstå förseningar.
I torsdags reste jag (som jag tidigare berättat) norrut med tåg 3734 och kunde på plattformen vänta in det mötande 3747. Efter en stund anades det i fjärran...
...och kom till både lokförarens och min glädje inrullande ungefär i tid.
(Regina nr 9084.)
Två timmar senare hade jag spetsvänt i Strömstad och satt på södergående tåg 3755. Det var nu det fanns ett tjugominutersuppehåll i tabellen och på plattformen var rena rama semesteridyllen.
Lokförare och tågvärd (om det nu heter så hos Västtrafik) pratade med frågvisa eller törstiga resenärer och fick säkert en skön rast mitt i arbetspasset.
Det var inte särskilt många väntande på perrongen, men några skulle upp mot Strömstad och såg fram emot norrgående tåg nr 3742...
...som fick vika in på sidospåret här vid km 148.
Många fler steg av än som steg på och tågklareraren kunde vifta med spaden redan innan passagerarutbytet var verkställt.
Sedan rullade tåget bort mot horisonten i norr, förbi den gröna lampan som slog om till rött och så stod bara vårt tåg kvar.
Eller, nåja, de flesta avstigande hade bara stegat över till busskuren ty liksom för hundra år sedan är Tanums station ett centrum för busstrafiken och jag antar att det var Grebbestad, Fjällbacka eller Hamburgsund som lockade.
Den underliga tidtabellen gjorde emellertid att mitt sydgående tåg 3755 fick stå kvar i ytterligare tio minuter innan tågklareraren fick ge körtillstånd.
(Ja, flera gånger vinkade han med spaden, så jag förmodar att lokföraren tittade åt ett annat håll. Det såg faktiskt riktigt roligt ut.)
Även om jag hade haft en ganska skön stund på Tanums station, tyckte jag att det var riktigt trevligt att fara vidare. Det tar på krafterna att vara på resa och liksom de tidigare dagarna hos fru modern hade varit långa, skulle denna komma att bli det. Adjö, adjö Tanum för i dag!
(Men kanske kommer jag tillbaka. I augusti 2016 arrangeras VM i orientering i Tanum och Strömstad och varför inte göra en visit då till exempel?)
Kommentera