När möjligheten uppstod att inleda sommarlovet med en resa tur och retur från Västsverige till Stockholm för bara 182 kronor (med anslutningsresor landade jag på 310, inklusive en "onödig" delresa), nappade jag på detta och tisdagen den 16 juni 2015 bar det av.
Jag lämnade som vanligt Borås med ett eminent och trivsamt västtåg, denna dag X14 3241 som tåg nr 3830 med avgång från Borås C ungefär klockan 9 på morgonen.
I Herrljunga blev det byte till ett annat västtåg (Regina 3289 med tågnr 3430) till Skövde, där jag hade halvannan timme att använda till något vettigt.
Jag kanske i ett senare inlägg nämner något mer om denna stund i Skövde, men för att hålla storleken på dagens inlägg nere, väntar jag med det och visar i stället hur MTR Express röda tåg nr 2032 är på väg in till Skövde C:
Där stannade det och släppte ombord några resenärer.
I dörren stod konduktören (som förstås kallas något annat, men titeln varierar mellan tågbolagen och jag orkar inte hålla reda på vad just MTR kallar sina) och frågade om det stämde att jag hade biljett till MTR. Jodå, sade jag och log, för jag hade hört talas om just detta att de tröttnat på att folk kliver ombord med SJ-biljetter och därför frågar resenärerna redan vid påstigandet.
Jag satt som klistrad vid fönstret och beskådade försommarsverige. De två timmar som resan tog, kändes därför inte som två timmar utan snarare som en halv... På resan mellan Göteborg och Stockholm stannar MTR:s tåg endast i Herrljunga, Skövde och Södertälje, men det finns många stationer att beundra för den som liksom jag är beväpnad med kartbok, grafisk tidtabell och kamera.
Töreboda:
Gårdsjö:
(Gårdsjö är en järnvägsknut mellan Västra stambanan och Kinnekullebanan. Persontågen på den senare gör uppehåll här och även några få godståg trafikerar sträckan Mariestad-Gårdsjö.)
Hallsberg är ju en av landets absolut viktigaste stationer och härnäst kommer en bild därifrån som dels visar ett ögonblick på denna station, dels utgör ett exempel på risken att få en förbirusande kontaktledningsstolpe mellan kamera och motiv.
Men okej, godsmagasinet är så fint att det också kan få vara med här:
Ombordklockan på MTR:s tåg har en gammaldags touch medan informationsskylten är mer modern.
Jag har ännu inte lärt mig hur stationerna i Södertälje hänger ihop, men stambanans station ligger högt upp och är på sätt och vis rätt fin.
Ut över kanalen ser man.
Sedan kommer man snart till Stockholm och kan se många av de kända vyerna...
...innan tåget stannar på spår 10 och avslutar resan.
Mina erfarenheter av Stockholms centralstation återkommer jag till och i stället kliver jag i detta inlägg ombord på returtåget västerut, tåg nr 12041 mot Göteborg.
(Alternativt säger man att tåget går söderut eller "nedåt", eftersom det är så man brukar uttrycka det inom järnvägsvetenskapen.)
För en västsvensk som inte känner sig hemma i huvudstaden, är detta skön läsning:
Det är alltså bara att slå sig ned vid läslampan, ha nödtelefonen inom räckhåll och pusta ut:
Hej då, storstadens bilköer!
Liksom Göteborg och Norrköping, har även Stockholm sedan några år insett poängen med en allvarligt menad spårvägslinje och det är ju trevligt att se.
Resan fortsatte alltså på samma järnväg men i motsatt riktning. Stockholms kollektivtrafik lämnades definitivt när ett pendeltåg stod parkerat på ett sidospår på huvudstadstrafikens slutstation i Gnesta.
En medelstor järnvägsknut utgör Flen, som i hög fart passerades av MTR-tåget. Eller om det var tvärtom? Det beror ju bara på perspektivet.
Strax därefter passerades även Stenhammars slott.
På järnvägsfora omnämns ofta de i Katrineholm parkerade motorvagnarna litt Y1 och de kan väl få plats även här:
Ett annat diskussionsämne på senare tid är triangelspåret som möjliggör direkta tågrörelser melan stambanedelarna från väster till söder (alltså mellan exempelvis Hallsberg och Norrköping). Många trägna resenärer har aldrig rest på detta spår, men det berättas att en sådan förbindelse startas i höst. Här syns i alla fall spåret genom tågfönstret:
Ovanliga är plankorsningar längs Västra stambanan och fram till denna resa trodde jag att de helt hade byggts bort under 1990-talet. Några stycken återstår ändå, vilket nästa bild från strax öster om Vingåker visar.
För att i någon mån hålla nere denna reseberättelses storlek, hoppar jag över en suddig bild från Hallsberg och mellanlandar inte förrän i Töreboda där en av kanalbåtarna väntar på tåget.
Efter den långa rakan till Skövde, väntade hela stambanans högsta punkt, något söder om Skultorp. Utsikten anses nog rent allmänt vara hänförande och en ung resenär på besök i Sverige, hade några timmar tidigare suckat besviket när han inte hann få upp kameran i tid för att fotografera. Det hann jag.
Borgundaberget är ett av de mindre platåbergen i Västergötland och eftersom det saknas väg upp till platån, är det även ett av de mest otillgängliga. Men Västra stambanan kommer närmare detta än något av de andra.
(Andra platåberg som kan ses på nära håll från järnvägarna är Ålleberg från Jönköpingsbanan, Kinnekulle från Kinnekullebanan samt Halle- och Hunneberg från Älvsborgsbanan. Västra stambanan passerar även mer eller mindre dels Billingen med dess sydliga utlöpare Tovaberget, Myggeberget och Brunnhemsberget, dels Mösseberg.)
Under mina resor i Småland har synen av jättelika timmerupplag varit vanlig. Även i Falköping finns en stor terminal, av vilken en liten del syns på nästa bild, intill det nya landmärke som värmeverket utgör.
Den sista kvarten av min stund på det röda tåget gick snabbt och vi nalkades Herrljunga.
Där steg jag av, som så många gånger förr, och fick se tåget fara vidare...
Sedan var det bara att göra ett kort besök på en av samhällets mindre butiker och därefter kliva ombord på X12 3218, vilken som tåg nr 3837 avgick mot Borås.
Även om Öresjö inte är "min" sjö, har den sin charm när kvällssolen speglar sig i vattnet medan tåget under någon minut saktar in till 50 km/h eller så.
Och eftersom den här bloggen redan innehåller tillräckligt många parkerade tåg på Borås central, får det bli sista bilden...
Kommentera