Sommaren 2015 skrev jag nio blogginlägg om en midsommarresa genom Östergötland och delar av Småland. En av texterna ägnades åt katastrofen vid Getå 1918. Det var ett av de bättre inläggen, tycker jag nog, så läs det gärna (om inte annat för att få en sammanfattning av vad som hände i Getå).

Jag antydde då att det skulle kunna komma ett inlägg till om händelsen. Det har emellertid dröjt ända till nu.

I september fick jag möjlighet att besöka en kyrkogårdskonferens som råkade vara förlagd till Norrköping. Det ingick en rundresa till några av stadens kyrkogårdar, däribland Matteus kyrkogård. Om den tänker jag inte säga mer, men den råkar vara sammanbyggd med den äldre "Norra kyrkogården", som för en järnvägsblogg är mycket intressant. Där ligger nämligen den massgrav som skapades för Getåolyckans offer.

När kollegerna följde instruktionerna och vandrade omkring på den rekommenderade kyrkogården, tog jag alltså en rask promenad på någon kilometer till närmaste grannen. Där träffade jag på en kyrkogårdsarbetare och förklarade att jag sökte efter massgraven efter Getåolyckan.

– Mask...? sade han och såg oförstående ut.
– Nej nej, en massgrav, en grav med många personer som dog i en tågolycka...
– Menar du den polska graven? frågade han ungefär.

Nej, det menade jag inte, varför jag promenerade vidare mot det stora gravkapellet:

 

Där hittade jag två mer upplysta kyrkogårdsarbetare. De förstod, visste och pekade mig rätt. Graven ligger nämligen alldeles intill.

 

"Av offren för järnvägsolyckan vid Getå den 1 oktober 1918 vila här:"

 

På sockeln förklaras att "Statens järnvägar reste vården"

 

Detta är en grav som inte bara jag anser vara viktig, utan den är utmärkt som kulturgrav, vilket väl torde innebära att kyrkogårdsförvaltningen sköter den även om den kanske saknar gravrättsinnehavare.

Här kan man sitta och fundera på en vid den tiden mycket omtalad händelse. Man kan sörja eller be, hålla enskild andakt eller bara begrunda historiens gång. Oavsett hur man gör, bör man göra det snyggt, i enlighet med vad SJ:s generaldirektör skrev i ett telegram redan dagen efter olyckan: "GD önskar att all möjlig pietet ägnas de upptagna liken."

 

 


 

Men varför en massgrav?

Jo, det var ju som så, att av de ungefär 42 omkomna, var många i så dåligt skick att de inte kunde identifieras. Olyckan inträffade den 1 oktober men när man först den 9 fann den sista kroppen och ytterligare en person dog på sjukhus den 16 oktober, hade man sammanlagt hittat 24 döda. Däremot påträffades likdelar i en ohygglig mängd. Ja, man fick till och med sålla jorden under vraket, för att hitta alla. Hettan av branden hade varit så hög att inte bara offren själva utan även deras smycken och andra tillhörigheter smält och det är förståeligt att det inte var möjligt att identifiera offren på traditionellt sätt. Ett exempel är att en kvinna identifierades genom att hennes tandläkare tidigare hade gjort en skiss av hennes tänder och hennes dotter i sin tur konstaterades vara död eftersom mjölktänder hittades i närheten.

Runt om i landet meddelade folk att anhöriga saknades, varpå de överlevande fick rapportera utseendet på personer de sett ombord och i vilka vagnar. Då skulle man om möjligt kunna förmoda vissa personer som döda, även om det aldrig skulle bli möjligt att faktiskt bevisa att en viss person hade varit ombord på tåget. Den officiella siffran blev därför 41 döda, men en lika sannolik siffra är 42 och det kan mycket väl ha varit 44 eller till och med 46.

De döda som faktiskt identifierades, skickades med tåg till hemorten, vilket var en självklar lösning. Däremot bestämdes att en gemensam grav skulle skapas för de oidentifierade offren, liksom för dem vilkas familjer föredrog en sådan grav framför en begravning i den egna socknen.

Den gemensamma begravningen ägde rum i Norrköping den 10 oktober 1918. Kistorna radades upp i Matteus kyrka: femton med mer eller mindre kompletta kroppar, en sextonde med de likdelar som inte passade någon annanstans. Efter begravningsgudstjänsten fördes kistorna till dåtidens "Nya kyrkogården" där de alltså gravsattes gemensamt och på gravvården står 25 namn uppräknade.

Se, det var en katastrof det.

 
Getå, Norrköping, Nyköpingsbanan, kyrkogård, olyckor, skred, Åby-Järna,

1 kommentarer

Gunnar Ekman

11 Aug 2023 19:23

Går det att få reda på namnen på de som inte ligger i massgraven?

Svar: Hej! Jag plockade fram Rolph Wegmanns "Järnvägsminnen 13. Getå 1918. Den stora tågolyckan". Där finns en förteckning över alla resenärer. Det står även vilka som omkom (eller ansågs omkomna). Så det är väl bara att räkna bort vilka som står i den förteckningen men inte på gravstenen.
För övrigt är det underligt att det under listan i Wegmanns bok, står en notering om att listan ska innehålla uppgift om vilka som begravdes i Norrköping, trots att jag inte hittar någon sådan uppgift. :)
svenskabanor.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej